Kompositionernas fruktkorg

Vill du ta dig en titt på hur konserter och musikverk är uppbyggda? Undersök kompositionernas fruktkorg!

Såväl ett verk som alla dess satser har en egen arkitektur. Detta kallas för form. Formen är en slags rutt som verket tar. Som lyssnare kan man undersöka vad tonsättaren gör med denna rutt. Tonsättaren kan också låta bli att följa rutten. En symfonikonsert är traditionellt uppbyggd på ett visst sätt. På samma sätt följer de verk som spelas på symfonikonserten sina egna former. Satserna i ett verk har i sin tur sina egna former. En symfonikonsert består alltså av olika former inuti varandra.

Symfonikonsertens uppbyggnad
En symfonikonsert består vanligen av tre symfoniska verk: ett kort inledande verk (en uvertyr), ett verk med en solist (en solokonsert) och ett orkesterverk (till exempel en symfoni) i vilket orkestern själv är i huvudrollen. 

De symfoniska verkens former

Former i de symfoniska verkens satser

Visste du detta? Tonarter kan ha en stor betydelse för kompositionens innehåll. I tonal musik startar man från tonikan, ett slags ”hem” som man lämnar och sedan återvänder till. Vart och ett av tonartens sju ackord har sin helt egen betydelse. Ackorden antas gå i en viss riktning - ett visst ackord leder med en viss sannolikhet till ett visst annat ackord. Tonsättaren kan uttrycka många ting genom att ändra på ackordens ordningsföljd. I satserna i en klassisk symfoni skapas form med hjälp av även tonarterna. 

Sonatform

I en solokonserts eller symfonis första sats är formen vanligen en sonatform. 

Rondo

Ett rondo är en för solokonserten vanlig form.

Passacaglia

En passacaglia är en form som bygger på att samma oförändrade melodiska linje upprepas genom hela satsen. 

Menuett

En menuett var från början en barockdans i tretakt. 

Variaton

I en variationssats finns ett huvudtema som varieras på olika sätt under satsens gång.