Susanna Mälkki & Alexei Ogrintchouk

To 12/10/2017 19:00 - 21:00
Biljetter: 36.00-7.00 €

Presentation

Richard Strauss överlevde tredje rikets fasor och upplevde i 80 års ålder en konstnärlig pånyttfödelse. På uppmaning av en amerikansk soldat skrev han sin oboekonsert, ett verk som anses utgöra en höjdpunkt i repertoaren och en utmaning för även den bästa av solister. En sådan är utan tvivel mannen som kallats för världens bästa oboist, Concertgebouw-orkesterns solo-oboist Alexei Ogrintchouk. 

 

Susanna Mälkki

Susanna Mälkki är född i Helsingfors, där hon även tillbringade sin ungdom. Hon har vuxit upp ackompanjerad av Helsingfors stadsorkester: som liten gick hon på orkesterns konserter med sin familj, och som ung musikstuderande följde hon noggrant med orkestermusikernas arbete och världens bästa solisters uppträdanden. År 2004 fick hon för första gången dirigera orkestern. Hösten 2016 inledde hon sitt arbete som orkesterns 13. chefdirigent. Mälkki har dirigerat flera av världens bästa orkestrar såsom Amerikas s.k. Big Five-orkestrar, Concertgebouw i Amsterdam, Berlins filharmoniker och Londons symfoniker. Hon har gästat bl.a. Metropolitan i New York, operan i Paris och La Scala i Milano. Säsongen 2017-18 debuterade hon på Staatsoper Wien. Hösten 2017 inledde hon sitt arbete som Los Angeles filharmoniska orkesters första gästdirigent. År 2017 valde tidningen Musical America Mälkki till Årets dirigent. För Mälkki utgör Helsingfors stadsorkester, som existerat kontinuerligt i 135 år, en del av Helsingfors identitet. ”Vår orkester finns till för att publiken skall få höra dessa verk live. Musik skrivs för att höras. Det är viktigt att vi här har en utmärkt orkester som i bästa tänkbara omständigheter kan erbjuda konstupplevelser åt alla. Att få höra musik tillsammans med andra är en stor upplevelse. Det vore synd om musik kunde avlyssnas endast från skiva. Att publiken sitter på stället innebär inte alls att den vore passiv. Såväl musiker som publik deltar i ett framförande tillsammans.”

Alexei Ogrintchouk
Alexei Ogrintchouk (f. 1978) är född till en musikerfamilj. Han började spela piano, men efter tre år fann han att han på konserter alltid blev förhäxad av oboens ljud. I 9 års ålder bytte han instrument och började studera på Gnesin-institutet i Moskva.
”Oboen är människosjälens röst”, berättade Ogrintchouk i The Telegraph år 2011. ”Tror ni mig inte, så lyssna på Adagiot i Bachs Påskoratorium. Ni kommer att tro att ni varit med om en pånyttfödelse.”
Kombinationen av institutets tävlingsanda och Ogrintchouks begåvning var fruktbar, endast ett par år efteråt uppträdde han med framgång runtom Ryssland, Japan och Europa. På personlig uppmaning av sin idol Maurice Bourgue flyttade han 16 år gammal till Paris för att ta lektioner. Perioden blev helt avgörande vad gällde att bli självständig som såväl människa som musiker. 19 år gammal vann Ogrintchouk första pris i den internationella CIEM-tävlingen. Nya tävlingsframgångar följde, liksom flera hedersomnämnanden och stipendier. 

Erik Bergman: Aubade
Det tog tid före de finländska musikkretsarna började göra något med de av Arnold Schönberg och dennes elever, Alban Berg och Anton Webern utvecklade principerna om de 12 tonernas jämlika bruk. Den dodekafoniska kompositionstekniken hade under årtiondenas gång långsamt men säkert lyckats bli en viktig del av den germanska musikens kanon. I Finland spreds tekniken på allvar först då de finländska modernisterna reste ut i världen för att studera den. 
En av den finländska efterkrigstidens viktiga pionjärer på denna front var Erik Bergman (1911-2006). Då han år 1952 rapporterade för Hufvudstadsbladet om ISCM-dagarna i Salzburg upplevde han en väckelse vad gällde Schönbergs 12-tonsmusik och dess längre utvecklade form, serialismen. 
Aubade (1958) utgör Bergmans seriella periods höjdpunkt och var därtill en viktig spelöppning i den finländska modernismen. Verket fick till och med dodekafonins motståndare att ens för en stund nicka instämmande. Aubade ansågs allmänt vara det bästa verket på Nordiska musikdagarna år 1960. Bergman utgår från en långt organiserad behandling av tonhöjd och rytm. Han har även utnyttjat sina erfarenheter av världsmusik och exotiska länder, något han hade gjort redan året innan i Rubaiyat och senare skulle upprepa i bl.a. Hathor (1971) och Bardo Thödol (1974). 

Richard Strauss: Oboekonsert D-dur
Richard Strauss (1864‒1949), som vid sekelskiftet vunnit ryktbarhet med sina stora orkesterdikter och blivit odödlig i och med braksuccén med Rosenkavaljeren (1911), var utan tvivel Tysklands största tonsättare under tiden före det andra världskriget. Rosenkavaljeren garanterade att han kunde fortsätta komponera operor vilkas framfångar dock blev allt mer och mer måttliga.
Då Hitler kom till makten gick kreativiteten i lås. Strauss avskydde nazisterna men tog år 1933 emot den otacksamma tjänsten som chef för Reichsmusikkammer för att skydda sin judiska svärdotter. Ur rikstonsättarens penna flödade monstrositeter i stil med Olympisk hymn (1936). Kollegerna utomlands dolde inte sitt förakt. 
I krigets slutskede hade Strauss för länge sedan övergett sin karriär som byråkrat och dragit sig tillbaka till Garmisch. De allierade befann sig redan djupt inne i Tyskland, och samma dag Hitler tog sitt liv kom amerikanska soldater till Strauss dörr. Till all tur var kompaniledaren en viss John de Lancie, i det civila oboist i Pittsburgs orkester. Denne kände förstås väl till Strauss musik. Under de följande dagarna besökte de Lancie ofta sin idol för att prata om musik. Denne sade dock bestämt nej då det blev tal om att skriva en oboekonsert. 
Ett halvt år senare hade Strauss komponerat 1900-talets populäraste och bästa oboekonsert (1945). Verket hör till höjdpunkterna i hans ”indiansommar” vid sidan om Metamorfoser för stråkar och Fyra sista sånger. Oboekonserten uruppfördes i Zürich i februari 1946. Strauss hade tillägnat verket de Lancie. Som vanlig radmusiker befann sig de Lancie dock så långt nere i orkesterhierarkin att det gick över 30 år före han fick chansen att uppträda som verkets solist. 

Richard Strauss: Svit ur operan Rosenkavaljeren op. 59

Som operatonsättare gjorde Richard Strauss sitt genombrott med Salome och Elektra. I den nostalgiska Rosenkavaljeren (1911) ersatte han tragedi med komedi och lade undan ett modernistiskt tonspråk. För att förflytta publiken till 1750-talets Wien använde sig Strauss av valser trots att dansformen då ännu inte hade slagit igenom. Idén var delvis librettistens, Hugo von Hofmannsthals.
Den gammalmodiga, populärt hållna musiken gjorde Rosenkavaljeren till en enorm hit. I Dresden gavs den hela 50 gånger under premiäråret, och snart nynnade hela Europa på Strauss melodier. Det fanns egna tåg för att föra publiken till vissa uppsättningar, och man skapade cigarr- och champagnemärken med anknytning till operan.
Rosenkavaljeren är en komisk och sentimental kärlekslek. Triangeldramer, svartsjukeutbrott, förklädnader och missförstånd följer Mozarts operors anda. Den unga Octavian har en affär med fältmarskalkinnan, och den liderlige baron Ochs kastar blickar på den charmerande Sophie. Baronen anlitar Octavian till sin mellanhand för att fria till Sophie. Naturligtvis går det så att ungdomarna Octavian och Sophie får varandra medan de äldre gestalterna, fältmarskalkinnan och baronen, inte får något alls.

 

Konstnärer

  • Susanna Mälkki

    Dirigent

  • Alexei Ogrintchouk

    Oboe

Program

  • 19.00
    Richard Strauss

    Oboekonsertto D-duuri

  • Erik Bergman

    Aubade

  • Richard Strauss

    Ruusuritari sarja

Ofta frågat

Kan jag fotografera orkestern?

Du får ta bilder före konserten och efter konserten. Då konserten pågår önskar vi dock att du lyssnar på musiken. På så sätt garanterar du musikerna arbetsfrid och stör inte heller de övriga konsertbesökarna.

Var kan jag beställa pausservering?

Pausserveringen kan beställas från Restels försäljningstjänst med telefon 0207624862 eller email ravintolat.musiikkitalo@restel.fi eller via länken
http://shop.ravintolamaailma.fi/musiikkitalo. Notera att beställning av pausservering för över 30 personer sker via försäljningstjänsten.

Måste jag klä upp mig då jag kommer på konsert?

Endast orkestern har dräktkod. Du får klä dig så att du trivs bäst.

Hur kan jag byta ut min säsongkortsplats?

Säsongkortsplatsen kan bytas ut då försäljningen inleds genom att du köper ett nytt säsongkort till en plats som är ledig. Platser som inte har lösts ut säljs som engångsbiljetter då försäljningen av säsongkorten har avslutats.

Jag har ett säsongkort men kan inte komma på konsert, vad göra?

Biljetten kan skänkas åt en vän, eller ges i gåva åt en musikstuderande genom att senast kl. 15 under konsertdagen ringa tel. 09 3102 2700 eller sända mail till helsinki.philharmonic@hel.fi.