Musta tausta

Melodi

En melodi kan klinga envist i örat i en hel dag. Vi nynnar ofta på melodier ur sånger som är bekanta för oss. Melodier får oss också att minnas för oss betydelsefulla ögonblick.

Det är melodin som utgör det i musiken vi enklast fäster oss vid. I sånger är det sångaren som har melodin. I orkestermusiken kan melodin spelas av vilket instrument som helst. En melodi får ofta en speciell betydelse beroende på vilket instrument som spelar det.

"Jag har ända sedan min barndom varit fascinerad av melodier. Vare sig jag lyssnade på Jeff Beck, en kör, havet eller vinden så fanns det alltid en melodi i dem." -Carlos Santana

"För mig utgör hemligheten en stilig melodi med stiliga riff." -Steven Tyler

Melodi under renässanssen
I renässansmusiken dominerade en polyfon mångstämmighet. I en polyfon musik finner man alltså inte bara en enda melodi man skall följa. Det finns flera melodier som klingar samtidigt på varandra.

Melodi under barocken
Under barocken ersattes polyfonin av homofoni: istället för flera melodiska linjer fanns endast en melodi med ackompanjemang. De många melodiska linjernas polyfoni försvann dock inte helt under barocken utan användes i till exempel en fuga. Sambandet mellan text och musik fördjupades. Melodin gjordes vackrare med hjälpa av olika ornament. I musikutövande hade improvisationen en viktig roll.

Melodi under klassicismen
Klassicismens melodier följde vissa formideal. Det skulle finnas ett huvudtema och ett kontrasterande sidotema. Huvud-och sidotema användes i sonatersolokonserter och symfonier. I sin mest konventionella form bestod dessa teman av 8+8 takter, av vilka de fyra första takterna var stigande (en fråga) och de fyra sista sjunkande (ett svar).

Melodi under romantiken
En rik melodi utgör ofta den romantiska musikens kärna. Virtuoserna charmade lyssnarskarorna med en aldrig tidigare hörd spelteknik. I jämförelse med klassicismen blev melodierna nu allt friare i form. Man tog i bruk termerna genomkomponerad och kontinuerlig melodiLedmotivet (tyska Leitmotiv) individualiserade en viss melodistump att ha att göra med ett visst ting såsom till exempel en rollfigur i en opera. Den flödande melodin hade ofta ett rikt och fylligt ackompanjemang.

Melodi under impressionismen
Under romantiken var melodin mycket viktig. I impressionismen har melodin en passiv roll. Den flyter med musiken men bestämmer sällan harmonin eller rytmen. Istället för melodi används korta motiv. Det finns inte huvud- och sidoteman. Melodin undviker stora intervall. Skalans sjunde ton, ledtonen, uppträder sällan eftersom den skulle kräva att den harmoniska spänningen borde upplösas.

Melodi under ekspressionismen
En melodi kan representeras av en enda ton som är sprängfylld av uttryck. I melodin favoriseras möjligast stora intervall. Avsikten är att vara så långt borta som möjligt från det sångbara, och att undvika alla associationer till en tonal musik.

Melodi under vår tids musik
Melodibegreppet har förändrats för gott. Melodin kan utgöras av en enda ton eller av en grupp av noter, eller av en helt traditionellt formad sjungande linje. Melodin kan också fullständigt saknas.

Musikens element
Musikens tidsperioder