Ordlista
a cappella: musik som sjungs utan ackompanjemang
ackord: tre eller flera toner av olika tonhöjd som klingar samtidigt
aleatorik: verket bygger på element av valfrihet och slump
basso continuo: en grupp i barockorkestern som består av bas- och harmoniinstrument
cantus firmus: den melodi som stämmorna i ett mångstämmigt verk utgick ifrån; ofta en gregoriansk koral
chanson: (franska för sång), fransk sång, världslig polyfon sång under renässansen
crescendo: växande dynamik
danssvit: en verkhelhet under barocken med satser såsom bl.a. allemande, sarabande, courante, gigue, menuett, air, bourrée, gavott
Darmstadtskolan: en sommarkurs i ny musik i Tyskland som startade på 1940-talet
diminuendo: bortdöende dynamik
dur: skala som bygger på treklangen och grundtonen, tonal musik
elektronmusik: musik i vilken man använder elektroniska hjälpmedel, antingen i form av en klingande inspelning eller som musik som skapas elektroniskt under framförandet
forte, f: stark dynamik, spela starkt
fragment: en del av en större helhet, till exempel en stump av en melodi
frasering: behandling av ett motiv i musiken/finslipning/ett sätt att framföra musiken
funktionslära: en under klassicismen skapad harmonilära om ackordens relation
fuga: ett polyfont verk från barocken som innehåller flera samtidiga melodiska linjer
generalbas: ett numrerat basparti ur vilket barockorkesterns basso continuo -grupp spelade det ackord som numret anger; se basso continuo
genomkomponerad: i verket finns en viss melodi som ständigt varieras, i exempelvis en genomkomponerad sång är varje strof annorlunda
gregoriansk sång: en enstämmig kyrkosång som från början gick vidare som muntlig tradition i kloster
harmoni: flera toner klingar samtidigt
homofoni: musik med melodi och ackompanjemang; jmfr. polyfoni
kadens: solistens virtuosa, oackompanjerade passage i en solokonsert
kammarmusik: i kammarmusik är ensemblen mindre än i en symfoniorkester; minimiantalet musiker är två
konsert: konserten som helhet, även ett verk för solo och orkester
kontinuerlig melodi: en oavbruten melodisk linje (se genomkomponerad), inga verser eller refränger upprepas
kromatisk: bygger på halva tonsteg
kyrkotonarter: skalor som användes under renässansen och vilka något skiljer sig från den dur och moll som vi använder idag
larm: ett ljud utan en exakt tonhöjd, till exempel trafikbrus
ledmotiv: ett av Wagner utvecklat sätt att komponera så, att ett visst musikaliskt motiv representerar en viss händelse eller person
ledton: dur- eller mollskalans sjunde ton som förbereder ankomsten till skalans huvudton, tonikan
Lied: tyska för sång, sång från romantiken i vilken pianisten och sångaren har likvärdiga roller
madrigal: ett renässansverk med 4-6 stämmor och en världslig text
mikrointervall: ett intervall mindre än ett halvt tonsteg
minimalism: stilriktning i vilken musikverket innehåller så knappa element som möjligt
moll: skala som bygger på treklangen och grundtonen, tonal musik
monodi: musik med solosång och ackompanjemang, jmfr. polyfoni
moder: se kyrkotonarter
motett: ett polyfont, oftast andligt vokalverk som saknar ackompanjemang
motiv: en kort följd av toner
mässa: ett verk som bygger på den katolska kyrkans gudstjänst
neoklassicism: eller nyklassicism, en stilriktning från början av 1900-talet som utnyttjade forna tiders musiks former
neumer: noternas tidigaste form
partita: ett verk från barocken
partitur: dirigentens not som visar alla de ljud som klingar i verket
piano, p: en tyst dynamik, spelas tyst
polyfoni: mångstämmighet, varje stämma har en egen självständig melodi
preludium: ett stycke som påminner om en uvertyr och saknar en fast form och en etablerad längd
renässansen: perioden 1400-1600
serialism: en stilriktning som föddes på 1940-talet och organiserade musikens element enligt rationella formler
solo: spelas av en enda musiker
solokonsert: ett verk för solo och orkester
Sprachgesang: talsång, en mellanform mellan tal och sång som skapades av Arnold Schönberg
spektralmusik: musik som utgår från ljudets egen struktur, övertonsserien
stämma: not i vilken står skrivet vad den individuella musikern skall spela
symfoni: ett under klassicismen till sin form etablerat verk för symfoniorkester, det har oftast fyra satser
symfonisk dikt: från början en uvertyr som utvecklats till ett självständigt symfoniskt verk med en berättelse
takt: ett bestämt antal slag (anges med taktart, takterna skiljs åt med taktstreck). Exempelvis ” I detta stycke räknar man till fyra.”
tonalitet: musik i vilken det finns en grundton, tonika, och en på den baserad skala, exemplevis dur- och molltonarterna
tonart: en tonserie som bygger på en tonskala; verket bygger huvudsakligen på dessa toner
tonserie (12-tonsserie): en tonserie i vilken tonsättaren använt alla 12 toner
transponering: noten klingar på en annan höjd än där den är skriven
tutti: ital. alla, i orkestern betyder ordet att hela orkestern eller en sektion av orkestern spelar
uvertyr: från början en operas inledningsnummer, senare ett självständigt symfoniskt verk i en enda sats som under romantiken började kallas för en symfonisk dikt
virtuos: en musiker som är suveränt skicklig på sitt instrument