Apollo och Daphne

To 10/10/2019 19:00 - 21:00
Biljetter: 46.00-9.50 €

Presentation

En stor barockorkester framför en nyansrik och dramatisk musik. I sin ungdom tillbringade Händel flera år i Italien, där han samarbetade med flera av tidens främsta musiker. Senare blev han känd i England som uttryckligen den italienska operans mästare. Apollo e Dafne bygger på antikens berättelse och utgör en kulmen på Händels italienska år. Dramat bjuder på sjungande melodier och glödande orkesterfärger.  
 
Medan Helsingfors stadsorkester är på konsertturné har vi bjudit in Finländska barockorkestern (FiBO) som gästspelar i Konsertserie III torsdagen den 10.10. 

FINLÄNDSKA BAROCKORKESTERN (FiBO)

Beställningsverk för periodinstrument, tolkningar av traditionell repertoar, modiga och innovativa arbetsmetoder, unika koncept som lockar olika typer av publik – FiBO erbjuder allt detta samtidigt som orkestern är en inflytelserik aktör på det nordiska kulturfältet.

Finländska barockorkestern (FiBO), som fyller 30 år i år, har etablerat sig som en självklar del av det finländska orkesterlivet. Genom åren har FiBO arbetat med en mångsidig repertoar i samarbete med de mest framstående solisterna och leaders i branschen. Barockmusiken står i centrum, men på repertoaren finns också musik från andra epoker, med allt från tidig barock till tidig romantik. FiBO spelar även ny musik komponerad för barockorkester, och har uruppfört flera beställningsverk. Musikerna i kärnensemblen uppträder ofta också som kammarmusiker. Då orkestern är som störst kan man höra den spela symfonier och operor.

Finländska barockorkestern har en egen konsertserie i den festliga miljön i Riddarhuset i Helsingfors, men den turnerar även omkring hela Finland. Orkestern har flera gånger spelat på alla viktiga festivaler i Finland, som t.ex. Helsingfors festspel, Kuhmo kammarmusik och Åbo musikfestspel. Internationellt är de tyska, österrikiska och nordiska konsertsalarna mest bekanta för orkestern.

Finländska barockorkestern har under hela sin historia varit en föregångare på många plan. Orkestern, som från början gick under namnet Sjätte våningens orkester, spelade en viktig roll då barockrörelsen kom till Finland. De konstfärdiga framträdandena, den skaparglada repertoarplaneringen och de uppfinningsrika koncepten har väckt uppmärksamhet bland konsertanordnare både i Finland och utomlands. Det ökade finansiella stödet i hemlandet, den stigande populariteten och utmärkelser som Årets musikbragd och Årets skiva uppmuntrar FiBO att ännu ivrigare följa sin egen stig.

FiBO Records-seriens första skiva Moramoramor, som släpptes i slutet av år 2017, fick ett varmt mottagande. Den innehåller Johann Sebastian Bachs tredje och femte Brandenburgkonserter, Vivaldis konserter med orkesterns egna solister, och Jukka Tiensuus Mora, det första finländska verket komponerat för stor barockorkester. Den andra FiBO Records-skivan, Helsinki Window, släpptes i början av år 2019. Den innehåller nutida musik komponerad för barockinstrument. Skivorna kan köpas i FiBOs egen nätbutik.

“Man kunde inte ha önskat sig finare och mer flexibelt musicerande som stöd för solisterna än vad Finländska barockorkestern bjöd på under sitt första besök till Nürnbergs internationella orgelvecka.”

Süddeutsche Zeitung / Stephan Schwarz-Peters 10.6.2018 om uppförandet av Händels oratorium Il trionfo del tempo e del disinganno.

Georg Kallweit

Violinist Georg Kallweit blir entusiastisk över allting omkring sig, och det in i minsta detalj. Hemma hos sig, på landsbygden, blir han alltid lika glad av att betrakta lamm och får, ankor i dammen, bien på blomsterängarna. ”Varje växt, varje djur och kryp utgör en egen värld med sina egna  hemligheter”, berättar han på Grankullas Encanto-festivals blogg. ”Det finns något att se överallt, något att vattna, ta hand om, plantera, reparera, snygga upp. Jag älskar livet! - allt som hör till det, med alla sina glada och ledsamma överraskningar.”

Kallweit växte upp vid Östersjöns strand, i en läkarfamilj i Greifswald. Redan tidigt grubblade han över barockens och klassicismens framförandepraxis. Efter studier i ett musikgymnasium och Hanns Eisler-musikhögskolan började han arbeta i Berlins radios symfoniorkester och i ensembler specialiserade på gammal musik. Numera är han solist och dirigent vid Akademie für Alte Musik i Berlin. Han har lämnat spår i även det finländska musiklivet. Sedan år 2015 är han konstnärlig ledare för Encanto-festivalen, och han undervisar på Sibelius-Akademin och har ofta uppträtt tillsammans med Mellersta Österbottens kammarorkester och Finländska barockorkestern. 

Georg Kallweit spelar en barockviolin som är byggd av Camillus Camilli år 1740.

Silvia Frigato

Sopran Silvia Frigatos första musikaliska minne är hur hennes far sjunger kärlekssånger i garaget samtidigt som han snickrar. Hela familjen var musikalisk, och sång och dans hörde till vardagen. Hennes bror studerade piano. Silvia Frigatos sångröst uppdagades tidigt och fem år gammal var hon solist i en stor mässa. Hon studerade piano och sång i Modena och Siena för framförallt den gamla musikens specialister, men blev själv övertygad om sin talang först då hon år 2007 tilldelades första pris i Francesco Provenzale-tävlingen i Neapel. Tre år senare fick hon första pris i 

Fatima Terzo -tävlingen. 

Efter sina tävlingssuccéer har Frigato hört till den gamla musikens kärntrupp i Europas opera-och konserthus. Under de senaste åren har hon uppträtt på bl.a. operan i Florens, La Fenice i Venedig, Salzburgs festspel och Philharmonie i Paris. Förutom musik njuter Frigato av att simma. Hon fascineras av vattnet som element, av dess omfattning och styrka. Hon gillar även bl.a. Amy Winehouse, Björk och Jamiroquai.  

Guyla Orendt

Den ungerska baryton Gyula Orendt är född i Rumänien. Under detta årtionde har han snabbt etablerat sig som en av de mest intressanta internationella barytonsångarna. Han studerade vid Transsylvaniens musikhögskola i Brasov och fortsatte studierna vid Franz Liszt-akademin i Budapest, där han även studerade bl.a. sångpedagogik. Efter goda tävlingsframgångar, bl.a. tre specialpris i Francesco Viñas -tävlingarna, startade han sin professionella karriär. 

Från Volkoper Wien avancerade han till Staatliche Oper Berlin via husets Opera Studio-program. Efter sin debut på Londons kungliga opera år 2012 har Orendt skapat sig ett namn som en tolkare av framförallt romantiska roller, men han har på sistone sjungit även titelrollen i Monteverdis Orfeo. År 2018 var han med i uruppförandet av George Benjamins opera Lessons in Love and Violence och hyllades enhälligt av en internationell kritikerkår.

Georg Friedrich Händel: Svit ur operorna Ariodante (HWV 33) och Alcina (HWV 34) (1734–5)

Georg Friedrich Händels (1685–1759) operor Ariodante och Alcina hör till tonsättarens Londonperiod. Han hade besökt staden första gången år 1710, då han var i Hannovers hovs tjänst. Den italienska operan hade nått London i början av århundradet och Händel hade återvänt från en studieresa till Italien. Han kom att reformera den engelska operan, och senare oratoriet. År 1713 befriades Händel från sin tjänst i Hannover och slog sig ner i London för återstoden av sitt liv. Han var framförallt en de offentliga konserternas affärsman. Han snappade upp det som låg i tiden: att den stigande medelklassen hade ett allt större inflytande på kulturfältet. 

Både Ariodante och Alcina hör till opera serians, den allvarliga operans, genre. Ariodante är förlagd till det medeltida Skottland. Prins Ariodante och prinsessa Ginevra är förlovade och mycket förälskade i varandra. Albanys hertig Polinesso blir förtjust i Ginevra och intrigerar för att paret skall separeras från varandra. Han misslyckas, och efter en duell är allt åter frid och fröjd. Alcina utgår rätt fritt från Ludovico Ariostos samling Den rasande Roland. Saracenen Ruggiero strandar på en mystisk ö som styrs av häxsystrarna Alcina och Morgana. Den nyfikna Ruggiero faller för deras besvärjelser, och Alcina förälskar sig i Ruggiero. Riddarens hustru Bradamante kommer till ön för att rädda honom. Alcinas magis effekt upphör och Ruggiero blir fri, liksom öns alla andra fångar som har förvandlats till växter och djur.  

Sviterna är danssamlingar ur operorna. Kombinationen av musik och balett, operaspektaklet, utvecklades i framförallt Frankrike i slutet av 1600-talet. Till varje akt hörde en gruppscen (divertissement) i vilken dansen utgjorde en väsentlig del av det sceniska berättandet. I Italien hade dansen en mindre betydelse men den hade dock sin omistliga roll i hovens sociala samvaro. 

Pietro Locatelli: Concerto grosso Ess-dur op.7 nr 6, “Il pianto d'Arianna” (1741)

Violinvirtuosen Pietro Locatelli (1695–1764) var troligen Francesco Maria Veracinis elev i Florens. År 1711 reste Locatelli till Rom och lärde känna tonsättare Arcangelo Corellis krets. Kring år 1723 försvinner dock alla spår av honom i staden. Troligen tillbringade han tid i Mantua och Venedig, men bevisen saknas. 

I augusti år 1728 gjorde Dresdens kapell ett stadsbesök till Preussens konungs Fredrik Vilhelm I:s hov. Man vet att Locatelli samtidigt uppträdde inför drottning Sophia Dorothea, men att det inte skedde som en del av Dresdens orkester. Han torde dock ha hört talas om ensemblen och träffat bekanta musiker. År 1729 flyttade Locatelli till Amsterdam där han tillbringade återstoden av sitt liv. Han var likt Händel en tonsättare som hade näsa för det var som nytt, han reste till Nederländerna för att dra nytta av musikens blomstrande publikationsmarknad. 

Locatellis concerto grosso-kompositioner är uppenbart påverkade av Corelli. I en för en italiensk stil typisk konsert växlar en liten sologrupp (concertino) med en stor orkester (ripieno). Man vet att Corelli i Rom ibland dirigerade en stor orkester i om spektakel påminnande framföranden. Inget antyder dock att detta skulle ha varit en tidstypisk norm. I Amsterdam-förordet till sin concerto grosso-samling op. 1 ger Locatelli också rådet att vid behov dubbla ripieno-gruppens stämmor på romerskt vis, med en musiker till. Man utgick alltså ifrån att det rörde sig om en ensemble av kammarmusikstorlek.  

På Locatellis tid var operan den främsta musikgenren. Även om tonsättaren gav ut endast instrumentalmusik är den italienska operastilen starkt framträdande i concerto grosso-samlingen opus 7. Konsertstilen har också en stark länk till operans instrumentalsymfoni, vars avsikt var att göra publiken uppmärksam på scenens händelser och att rama in berättandet. 

Francesco Maria Veracini: Uvertyr nr 6 g-moll (1711)

Francesco Maria Veracini (1690–1768) utförde största delen av sin italienska karriär i både Florens och i Venedig, där Uvertyr g-moll torde vara komponerad. Violinisten besökte år 1714 London där han uppträdde som solist, men återvände senare till Venedig. 1717-23 arbetade han i Dresdens hovkapell som var en av de mäktigaste musikinstitutionerna på det tyskspråkiga språkområdet. 

Hovorkestrarnas verksamhet var fullständigt beroende av inte endast etikettens minimikrav utan även monarkernas personliga smak. Sachsens kurfurste August den starke samlade omkring sig en imponerande mängd av musiker och beredde väg för det tyska musiklivet. Då Antonio Lottis italienska sällskap kom med på hovets lönerullor åren 1717-20 hade opera seria en kort blomstringstid vid hovet. Samtidigt, år 1717, firades kronprins Fredrik August II:s och Österrikes Maria Josephas bröllopsfestligheter. Man vet att även Georg Friedrich Händel deltog i dem.

De mest uppskattade hovmusikerna hade som privilegium att få resa. Detta påverkade inte endast vad freelance-tonsättare i stil med Händel och Locatelli kunde göra, det påverkade även det europeiska musikidiomets utveckling. Brett tänkt förenades franska, italienska och tyska musikstilar med hjälp av de internationella hoven i till exempel Dresden och Preussen, och senare Mannheim. Veracini reste regelbundet till London och var år 1733 en av Händels största rivaler på operafältet. Å andra sidan spelade han år 1741 violinkonserter som mellanspel i Händels Acis et Galatea

Veracinis uvertyr är italiensk stil som bäst och kan påminna om till exempels Vivaldis konserter. Tack vare operan och den neapolitanska tonsättarutbildningen fick den italienska stilen en position i hovmusiken. Senare byggde även Haydns och Mozarts symfoniska språk på den. Liksom i konserter var uvertyrernas uppgift att fokusera lyssnarens intresse på den kommande operaupplevelsen.

Georg Friedrich Händel: Apollo e Dafne HWV 122 (1709–10)

Georg Friedrich Händel (1685–1759) började arbeta på kantaten Apollo e Dafne medan han reste i Italien. Arbetet avslutades i Hannover. Verket förebådar tonsättarens kommande, omfattande operaproduktion. Kantaten utnyttjar operans uttrycksmedel: det finns uvertyr, recitativ och da capo-arior. I sin senare karriär bearbetade Händel ariorna så att stjärnsolisterna skulle få blända lyssnaren med sina utsmyckningar. 

Apollo e Dafne har ett för tiden typiskt mytologiskt motiv. Musikens gud Apollo skryter med sin seger över monstret Python. Han anser sig oövervinnerlig och hånar Cupido genom att påstå sig vara en bättre skytt. Najaden (vattennymfen) Daphne njuter av naturens frid då Apollo får syn på henne. Cupido hämnas på Apollo genom att låta honom förälska sig i Daphne, som inte alls tänder på dennes flirt. Hon är trogen Cynthia (Diana/Artemis, jungfrudomens och jaktens gudinna). Apollo får nästan fast Dafne som då ber hjälp av sin far, flodguden Peneus. Denne förvandlar nymfen till ett lagerträd. 

Den samtida publiken kände väl till sin grekiska mytologi och visste att dra ett likhetstecken mellan Apollos lyra och stråkinstrument. Händel illustrerar ämnet med för tiden bekanta betydelser: figurer, harmonisk täthet, textur och instrument har ett samband till kantatens texts retoriska uttryck. Exempelvis Apollos glädje illustreras av ett fanfarmotiv, jakten med ett oändligt violinsolo och Daphnes frid med långsamt växlande harmonier. Publiken inte bara identifierade dessa ting, den förväntade sig att få höra dem - då Daphne uppenbarar sig kunde det knappast ske på ett annat sätt än med en pastoralaria. Dessa resurser kom att utgöra grunden för Händels operors uttryck under hans senare period i London. 

Konstnärer

  • Finländska barockorkestern

  • Georg Kallweit

    dirigent

  • Silvia Frigato

    sopran

  • Gyula Orendt

    Baryton

Program

  • 19.00
    George Friedrich Händel

    Svit ur operorna Ariodante och Alcina

  • Pietro Locatelli

    Concerto grosso ”Il Pianto d`Arianna”

  • Francesco Maria Veracini

    Uvertyr nr 6

  • 21.00
    George Friedrich Händel

    Kantaten Apollo e Dafne

Ofta frågat

Kan jag fotografera orkestern?

Du får ta bilder före konserten och efter konserten. Då konserten pågår önskar vi dock att du lyssnar på musiken. På så sätt garanterar du musikerna arbetsfrid och stör inte heller de övriga konsertbesökarna.

Var kan jag beställa pausservering?

Pausserveringen kan beställas från Restels försäljningstjänst med telefon 0207624862 eller email ravintolat.musiikkitalo@restel.fi eller från Restis. Notera att beställning av pausservering för över 30 personer sker via försäljningstjänsten.

Måste jag klä upp mig då jag kommer på konsert?

Endast orkestern har dräktkod. Du får klä dig så att du trivs bäst.

Hur kan jag byta ut min säsongkortsplats?

Säsongkortsplatsen kan bytas ut då försäljningen inleds genom att du köper ett nytt säsongkort till en plats som är ledig. Platser som inte har lösts ut säljs som engångsbiljetter då försäljningen av säsongkorten har avslutats.

Jag har ett säsongkort men kan inte komma på konsert, vad göra?

Biljetten kan skänkas åt en vän, eller ges i gåva åt en musikstuderande genom att senast kl. 15 under konsertdagen ringa tel. 09 3102 2700 eller sända mail till helsinki.philharmonic@hel.fi.