Armas Janne

Sön 08/12/2019 15:00 - 17:00
Biljetter: 46.00-9.50 €

Presentation

HSO firar Den finländska musikens dag genom att göra en konsertturné i sin hemstad. De runda åren ger sin egen historiska resonans åt konsertprogrammet. Det är hundra år sedan uruppförandet av Sibelius Humoresker, vilka nu framförs i sina originalversioner. För 150 år sedan föddes Armas Järnefelt, och hans Festuvertyr hörs nu för första gången sedan år 1902 då den framfördes i samband med invigningen av Finlands Nationalteater. För att understryka orkesterns kammarmusikaliska dimensioner ges konserterna utan dirigent. 

Alina Pogostkina

Den i Ryssland födda tysken Alina Pogostkina (f. 1983) har vandrat en lång väg före hon blev toppviolinist. Hon var barn till två yrkesviolinister och ville som barn själv börja spela violin. Då hon var sju år gammal flyttade familjen till Heidelberg och började förtjäna sitt levebröd genom att uppträda som gatumusiker. Pogostkina lärde sig att lita på människors välvilja. Hon insåg också att konsertsituationen är ett privilegium värt att uppskatta; det är ett tillfälle dit publiken kommer och verkligen lyssnar. 

Pogostkina talar osedvanligt öppet om sina sinnesstämningar, om sin prestationsstress och weltschmerz och om de mentala lås hon har kämpat med. Under de senaste åren har hon tagit pauser från att öva och uppträda för att finna nya inspirationskällor och utvecklas som människa 

och musiker. Hon har varit med om att arrangera mindfulness-retreats för musiker. 

Pogostkinas internationella genombrott skedde år 2005 då hon i Sibelius-violintävlingen i Helsingfors tilldelades första pris och juryns specialpris för bästa tolkning av Sibelius konsert. Hon har uppträtt som solist med världens bästa orkestrar och dirigenter, och även i Finland är hon en efterfrågad och emotsedd konsertgäst. Enbart i år har hon uppträtt tillsammans med Londons filharmoniker, BBC:s filharmoniker, Tokyos symfoniorkester och Stockholms kungliga filharmoniker. Hon har ofta framfört solistnummer utan dirigent, i år bl.a. Alban Bergs violinkonsert, konserter av Mozart samt ett kammararrangemang av Beethovens violinkonsert. Pogostkina uppträdde med Helsingfors stadsorkester senast år 2011. Hon spelade då Sibelius violinkonsert. 

Armas Järnefelt: Festuvertyr 

I år firar vi Armas Järnefelts (1869–1958) 150-årsjubileum. Järnefelt är en av dessa stora finländska tonsättare som aldrig lyckades komma upp på den piedestal han förtjänade på grund av Jean Sibelius dominerande gestalt. Järnefelt var troligen väl medveten om sitt öde. Han försökte skilja sig från mängden på olika sätt. Han lämnade Kalevala-motiven åt andra, arbetade som dirigent, och komponerade lyriska småstycken. Han skrev sånger uppenbart inspirerad av först sin första hustru Maikki (senare Selim Palmgrens hustru; född Pakarinen) och sedan sin andra hustru, den svenska operasångerskan Olivia Edström. År 1909 blev Järnefelt svensk medborgare. Han skrev den första skandinaviska filmmusiken till Mauritz Stillers Sången om den eldröda blomman (1919).

Kompositionsproduktionen blev rätt liten, och flera verk är antingen försvunna eller förstörda. Järnefelt var framförallt dirigent. Från och med 1905 dirigerade han föreställningar på Sveriges kungliga opera i över 25 års tid. Samtidigt dirigerade han på Finländska operan. Under ett halvt århundrade ledde han allt som allt 270 operaföreställningar i enbart Finland. 1942-43 var han Helsingfors stadsorkesters chefdirigent. Han dirigerade orkestern sista gången på Jean Sibelius 85-årsdag år 1950. 

Festuvertyr (1902) är ett bra exempel på ett verk från den finländska tonkonstens guldålder som, om det hade framförts vid en annan tidpunkt och på en annan plats, hade kunnat få en stadgad plats i orkesterrepertoaren. Verket skrevs till invigningen av Finlands Nationalteater den 9.4.1902. Uvertyren överskuggades totalt av två festföreställningar, flera teater- och musiknummer och det allmänna jubel som den nya byggnaden hade gett upphov till. Tidningen Päivälehti rapporterade kort: ”Det hela inleddes med att orkestern spelade Armas Järnefelts uvertyr under tonsättarens egen ledning. Det vackra och färgrika verket togs emot med livfulla applåder.” Så här oförmärkt togs Järnefelts av fanfarer och expansiva utbrott färgade uvertyr emot. Det föll i glömska för nästan 120 år. Ikväll framförs verket av allt att döma för andra gången. 

Jean Sibelius: Sex humoresker för violin och orkester

År 1917 retade sig Jean Sibelius (1865–1957) än en gång på sin femte symfonis skönhetsfläckar. Den två år tidigare gjorda andra versionen hade inte tilltalat vare sig kritikerna eller honom själv, och en första revideringsomgång gav inte Sibelius av självkritik förgiftade sinne någon ro. Alltså gjorde han vad varje konstnär som drabbats av en serie misslyckanden gör: han lät målmedvetet och energiskt sin tid upptas av precis allt annat än det stora verk som ännu var på hälft. 

För Sibelius var kompositionsarbetet alltid tungt och utmanande. Han torde väl dock ha upplevt det som ens en smula mindre besvärligt att skriva musik för sitt eget instrument, violinen. Även om violinkonserten inte hade blivit till utan våndor ter sig dess sofistikerat utportionerade  

speltekniska illusionstrick och lyriska karameller som fullt logiska. De två charmiga serenaderna för violin och orkester op. 69 kombinerar med god smak miniatyrformer med ett solistiskt grepp. Två små stycken för solist och orkester, Cantique och Devotion op. 77, bevisar att Sibelius vid behov - då fordringsägarna krävde det - kunde leverera med kort tidtabell. Sonatinen för violin och piano op. 80 hade för en tid sedan fått ett entusiastiskt mottagande i Stockholm. 

Sibelius skisser från år 1917 gav aldrig upphov till en andra violinkonsert. Istället föddes sex humoresker för violin och orkester op. 87 och 89. Det var sannolikt Sibelius avsikt att de alla skall framföras på en gång. I uruppförandet år 1919 under tonsättarens ledning var solist Helsingfors stadsorkesters konsertmästare Paul Cherkassky. Trots att humoreskerna har en kort speltid är de, vilket Sibelius påpekade,”av det stora formatet”. De är inte humoristiska. Däremot bjuds på en dansant violin, virtuosa tricks och sibelianska harmonier. Nummer ett och tre är dansanta men sensitiva, två och fem kräver att violinisten är en virtuos. Den uttrycksfulla sista humoresken rusar fram och innehåller abrupta stämningsväxlingar. En allt vildare slutstegring antyds - bara för att utebli. Av den första humoresken hör vi Sibelius första, ursprungliga version som inte har spelats på en enda konsert sedan uruppförandet år 1919. 

Jean Sibelius: Symfoni nr 3

De pompösa symfonierna ett och två hade gjort Jean Sibelius (1865–1957) till en nationell ikon. Men han nöjde sig inte med att upprepa sig. Även om det fanns en risk att han med varje ny symfoni skulle förlora de lyssnare han fått med den föregående, ville han visa vad en symfoni kunde vara. Den fjärde symfonin var såpass naket karg att den översteg fattningsförmågan. Symfonierna sex och sju eftersträvade något ännu mera aforistiskt; ett halvt århundrade tidigare hade det uppfattats som en förolämpning av genren att ens kalla dem symfonier. Men inte heller de hade kunnat skrivas om det inte varit för den tredje symfonin (1907), ett försiktigt men betydande steg mot ett allt mera avskalat tonspråk. 

Verket togs emot med förbehåll. I Finland lindrades mottagandet av Sibelius oantastliga position som landets icke-officiella första tonsättare, men i Ryssland var reaktionerna utan undantag bestörta. ”Man får säga adjö till den tidigare Sibelius”, skrev tidningen Rusj. ”Poängen med hans symfoni är - att den är kort.” Även pedagogen och tonsättargurun Rimskij-Korsakov kritiserade Sibelius: ”Varför gör ni inte som man brukar? Ni kommer att se att publiken inte kan följa eller förstå det här.” 

Kritiken måste speglas mot sin tid. Sibelius tredje symfoni utgjorde en total kontrast till verk som föddes vid samma tid, Rachmaninovs och Gliéres symfonier nr 2 och framförallt Mahlers åtta som fick heta De tusens symfoni på grund av det antal uppträdande som krävdes för ett framförande. Den romantiska symfonins guldålder drog sina sista andetag före en elefantiasis ersatts av nyklassisk transparens och modernistisk gåtfullhet. Då Sibelius träffade Mahler sade han sig beundra symfonins stränghet och logik som kräver att alla motiv hör samman. Mahler höll inte med: ”Nej. Symfonin bör vara som världen. Den bör innefatta allt.” 

Sibelius tredje symfoni innefattar inte hela världen men innehåller förvisso allt som den behöver. År 1940, då Sibelius tonsättarpenna tigit i redan tio år, erinrade han sig symfonins mottagande och Rimskij-Korsakovs faderliga tillrättavisning: ”Jag är nu säker på att mina symfonier spelas oftare än hans.” 

Konstnärer

  • Alina Pogostkina

    violin

Program

  • 15.00
    Armas Järnefelt

    Festuvertyr

  • Jean Sibelius

    Två humoresker för violin och orkester

  • Jean Sibelius

    Fyra humoresker för violin och orkester

  • Paus 25 min

  • 17.00
    Jean Sibelius

    Symfoni nr 3

Ofta frågat

Kan jag fotografera orkestern?

Du får ta bilder före konserten och efter konserten. Då konserten pågår önskar vi dock att du lyssnar på musiken. På så sätt garanterar du musikerna arbetsfrid och stör inte heller de övriga konsertbesökarna.

Var kan jag beställa pausservering?

Pausserveringen kan beställas från Restels försäljningstjänst med telefon 0207624862 eller email ravintolat.musiikkitalo@restel.fi eller från Restis. Notera att beställning av pausservering för över 30 personer sker via försäljningstjänsten.

Måste jag klä upp mig då jag kommer på konsert?

Endast orkestern har dräktkod. Du får klä dig så att du trivs bäst.

Hur kan jag byta ut min säsongkortsplats?

Säsongkortsplatsen kan bytas ut då försäljningen inleds genom att du köper ett nytt säsongkort till en plats som är ledig. Platser som inte har lösts ut säljs som engångsbiljetter då försäljningen av säsongkorten har avslutats.

Jag har ett säsongkort men kan inte komma på konsert, vad göra?

Biljetten kan skänkas åt en vän, eller ges i gåva åt en musikstuderande genom att senast kl. 15 under konsertdagen ringa tel. 09 3102 2700 eller sända mail till helsinki.philharmonic@hel.fi.