Armas Janne - Vuotalo

To 05/12/2019 19:00 - 20:00
Biljetter: 6.00 €

Presentation

HSO firar Den finländska musikens dag genom att göra en konsertturné i sin hemstad. De runda åren ger sin egen historiska resonans åt konsertprogrammet. Det är 150 år sedan Armas Järnefelt föddes, och hans Festuvertyr hörs nu för första gången sedan år 1902 då den framfördes i samband med invigningen av Finlands Nationalteater. För att understryka orkesterns kammarmusikaliska dimensioner ges konserterna utan dirigent. 

Armas Järnefelt: Festuvertyr 

I år firar vi Armas Järnefelts (1869–1958) 150-årsjubileum. Järnefelt är en av dessa stora finländska tonsättare som aldrig lyckades komma upp på den piedestal han förtjänade på grund av Jean Sibelius dominerande gestalt. Järnefelt var troligen väl medveten om sitt öde. Han försökte skilja sig från mängden på olika sätt. Han lämnade Kalevala-motiven åt andra, arbetade som dirigent, och komponerade lyriska småstycken. Han skrev sånger uppenbart inspirerad av först sin första hustru Maikki (senare Selim Palmgrens hustru; född Pakarinen) och sedan sin andra hustru, den svenska operasångerskan Olivia Edström. År 1909 blev Järnefelt svensk medborgare. Han skrev den första skandinaviska filmmusiken till Mauritz Stillers Sången om den eldröda blomman (1919).

Kompositionsproduktionen blev rätt liten, och flera verk är antingen försvunna eller förstörda. Järnefelt var framförallt dirigent. Från och med 1905 dirigerade han föreställningar på Sveriges kungliga opera i över 25 års tid. Samtidigt dirigerade han på Finländska operan. Under ett halvt århundrade ledde han allt som allt 270 operaföreställningar i enbart Finland. 1942-43 var han Helsingfors stadsorkesters chefdirigent. Han dirigerade orkestern sista gången på Jean Sibelius 85-årsdag år 1950. 

Festuvertyr (1902) är ett bra exempel på ett verk från den finländska tonkonstens guldålder som, om det hade framförts vid en annan tidpunkt och på en annan plats, hade kunnat få en stadgad plats i orkesterrepertoaren. Verket skrevs till invigningen av Finlands Nationalteater den 9.4.1902. Uvertyren överskuggades totalt av två festföreställningar, flera teater- och musiknummer och det allmänna jubel som den nya byggnaden hade gett upphov till. Tidningen Päivälehti rapporterade kort: ”Det hela inleddes med att orkestern spelade Armas Järnefelts uvertyr under tonsättarens egen ledning. Det vackra och färgrika verket togs emot med livfulla applåder.” Så här oförmärkt togs Järnefelts av fanfarer och expansiva utbrott färgade uvertyr emot. Det föll i glömska för nästan 120 år. Ikväll framförs verket av allt att döma för andra gången. 

Jean Sibelius: Symfoni nr 3

De pompösa symfonierna ett och två hade gjort Jean Sibelius (1865–1957) till en nationell ikon. Men han nöjde sig inte med att upprepa sig. Även om det fanns en risk att han med varje ny symfoni skulle förlora de lyssnare han fått med den föregående, ville han visa vad en symfoni kunde vara. Den fjärde symfonin var såpass naket karg att den översteg fattningsförmågan. Symfonierna sex och sju eftersträvade något ännu mera aforistiskt; ett halvt århundrade tidigare hade det uppfattats som en förolämpning av genren att ens kalla dem symfonier. Men inte heller de hade kunnat skrivas om det inte varit för den tredje symfonin (1907), ett försiktigt men betydande steg mot ett allt mera avskalat tonspråk. 

Verket togs emot med förbehåll. I Finland lindrades mottagandet av Sibelius oantastliga position som landets icke-officiella första tonsättare, men i Ryssland var reaktionerna utan undantag bestörta. ”Man får säga adjö till den tidigare Sibelius”, skrev tidningen Rusj. ”Poängen med hans symfoni är - att den är kort.” Även pedagogen och tonsättargurun Rimskij-Korsakov kritiserade Sibelius: ”Varför gör ni inte som man brukar? Ni kommer att se att publiken inte kan följa eller förstå det här.” 

Kritiken måste speglas mot sin tid. Sibelius tredje symfoni utgjorde en total kontrast till verk som föddes vid samma tid, Rachmaninovs och Gliéres symfonier nr 2 och framförallt Mahlers åtta som fick heta De tusens symfoni på grund av det antal uppträdande som krävdes för ett framförande. Den romantiska symfonins guldålder drog sina sista andetag före en elefantiasis ersatts av nyklassisk transparens och modernistisk gåtfullhet. Då Sibelius träffade Mahler sade han sig beundra symfonins stränghet och logik som kräver att alla motiv hör samman. Mahler höll inte med: ”Nej. Symfonin bör vara som världen. Den bör innefatta allt.” 

Sibelius tredje symfoni innefattar inte hela världen men innehåller förvisso allt som den behöver. År 1940, då Sibelius tonsättarpenna tigit i redan tio år, erinrade han sig symfonins mottagande och Rimskij-Korsakovs faderliga tillrättavisning: ”Jag är nu säker på att mina symfonier spelas oftare än hans.” 

Program

  • 19.00
    Armas Järnefelt

    Festuvertyr

  • 20.00
    Jean Sibelius

    Symfoni nr 3

Ofta frågat

Kan jag fotografera orkestern?

Du får ta bilder före konserten och efter konserten. Då konserten pågår önskar vi dock att du lyssnar på musiken. På så sätt garanterar du musikerna arbetsfrid och stör inte heller de övriga konsertbesökarna.

Var kan jag beställa pausservering?

Pausserveringen kan beställas från Restels försäljningstjänst med telefon 0207624862 eller email ravintolat.musiikkitalo@restel.fi eller från Restis. Notera att beställning av pausservering för över 30 personer sker via försäljningstjänsten.

Måste jag klä upp mig då jag kommer på konsert?

Endast orkestern har dräktkod. Du får klä dig så att du trivs bäst.

Hur kan jag byta ut min säsongkortsplats?

Säsongkortsplatsen kan bytas ut då försäljningen inleds genom att du köper ett nytt säsongkort till en plats som är ledig. Platser som inte har lösts ut säljs som engångsbiljetter då försäljningen av säsongkorten har avslutats.

Jag har ett säsongkort men kan inte komma på konsert, vad göra?

Biljetten kan skänkas åt en vän, eller ges i gåva åt en musikstuderande genom att senast kl. 15 under konsertdagen ringa tel. 09 3102 2700 eller sända mail till helsinki.philharmonic@hel.fi.