Dödens många ansikten

Fre 15/11/2019 19:00 - 21:00
Biljetter: 46.00-9.50 €

Presentation

Dirigent Klaus Mäkeläs samarbete med Helsingfors stadsorkester fortsätter. Denna gång präglas programmet av musik med starka teman, teman som kretsar kring inre konflikter och frågor om identitet och frigörelse. De starka operarollernas man, basbaryton Shenyang ser döden i vitögat då han uppträder som solist i Musorgskijs sånger och danser. 

Klaus Mäkelä

Dirigent och cellist Klaus Mäkelä (f. 1996) är en av de nyaste och mest framgångsrika medlemmarna i gruppen av ryktbara finländska dirigenter. Precis som t.ex. Salonen, Saraste, Vänskä och  Mälkki har även Mäkelä kommit till de internationella estraderna genom att ha studerat för Jorma Panula. Mäkelä var 12 då han började studera på Panulas klass och 18 då han inledde sitt arbete  som en professionell dirigent. 

Under de senaste fem åren har Mäkeläs karriär avancerat med stormsteg. Efter att ha dirigerat nästan alla finländska symfoniorkestrar begav han sig utomlands där han har gästdirigerat bl.a. Orchestre de Paris, Münchens filharmoniker, Metropolitan i Tokyo, Clevelands orkester och Londons filharmoniker. Hösten 2018 inledde han sitt arbete som Sveriges radios symfoniorkesters första gästdirigent. År 2020 börjar han arbeta som Oslos filharmoniska orkesters chefdirigent. Han har varit konstnärlig ledare för Åbo musikfestspel. Helsingfors stadsorkester dirigerade han redan år 2017, rentav två gånger, och har sedan dess ofta gästdirigerat orkestern. 

Mäkelä har en nära relation till HSO också därför att han spelade cello i den före hans internationella karriär startade. ”Det var en mycket viktigt erfarenhet för mig att kunna spela cello i orkestern och på nära håll följa få med dirigentens arbete”, har han sagt. ”För mig var det som en andra dirigentskola.” 

Mäkelä är känd för att skapa genomtänkta och insiktsfulla konsertprogram. Varje verk han dirigerar bidrar till att skapa ett nätverk av betydelser som färgar dialogerna kompositionerna emellan. I stadsorkesterns konserter dirigerar han verk som handlar om inre konflikter. Sjostakovitjs femte symfoni, Berlioz Fantastiska symfoni och dess fortsättningsdel Lélio, Musorgskijs Dödens sånger och danser - de är alla verk i vilka tonsättaren tycks använda musiken för att avslöja sig själv som en individ. 

Följ Klaus Mäkelä på Twitter @KlausMakela

Shenyang

Shenyang (f. 1964) - som från början hette Shen Yang - växte upp i Tianjin i Kina. Båda föräldrarna var sångare. Även om barndomen var fylld av musik upplevde han ingen press att själv bli musiker. Han hittade klassisk musik och sång först då han var 16 år. Han lyssnade på alla slag av musik och tänkte inte att pop och klassisk musik var olika genrer - det fanns ingen skillnad mellan Michael Jackson och Herbert von Karajan. Då det gällde liedmusik beundrade Shen Yang Hans Hotters tolkningar. 

Stora konstnärers livsomvälvande perioder brukar kallas för ”annus mirabilis”, latin för miraklets år. Shen Yangs mirakelår var 2007. Han var 23, och hade redan bestämt att han skall delta i 

Singer of the World -tävlingen i Cardiff. Det är tävlingen som har gjort bl.a. Karita Mattila, Dmitrij Chvorostovskij och Katarina Karnéus till världsstjärnor. Shen Yang deltog i Renée Flemings mästarkurs i  Shanghai, charmade divan med sin Schubert och inbjöds genast till Metropolitans preparandprogram för att förbereda sig för Cardiff. Ett par månader senare stod han på estraden i St. Davids Hall, där han nyss tilldelats första pris i världens största sångtävling. Efter det är han känd med namnet Shenyang. 

Under de senaste tio åren har Shenyang uppträtt på Metropolitan, utexaminerats från Juilliard och sjungit tillsammans med Los Angeles, Oslos, Israels och Hongkongs filharmoniker samt bl.a.  Sveriges radios symfoniorkester och Pittsburgs symfoniker. Shenyang är en superstjärna med mängder av fans, men trots sitt världsrykte förblir hans relation till sitt hemland oförändrat. Han ser det som sin uppgift att dela sitt kunnande med kinesiska ungdomar och andra musikvänner,  och om han arbetar hårt är det för att visa tacksamhet gentemot sina föräldrar. 

Igor Stravinsky: Divertimento, svit ur baletten Feens kyss

I början av 1920-talet flyttade Igor Stravinsky (1882-1971) till Frankrike. Samtidigt inledde han som tonsättare sin nyklassiska period som karaktäriserades av en samtidigt ironisk och kreativ attityd till musikens olika traditioner. 

Le Baiser de la fée (Feens kyss) är en balett i en akt som skrevs år 1928 på beställning av dansösen Ida Rubinstein. Hon önskade ett verk som skulle uppmärksamma att Pjotr Tjajkovskij hade avlidit 35 år tidigare. I sin balett tog Stravinsky till musikalisk utgångspunkt vissa av sin ryska tonsättarkollegas mindre kända verk, bl.a. pianostycket Humoresk och uvertyren till den komiska operan Cherevichki. Originalverken går endast sällan att identifiera, och även då har Stravinsky lagt till en extra överraskning i form av exempelvis en jazzig rytmik eller en modernistisk orkestrering. 

Balettens handling, som Stravinsky själv formade, utgår från Hans Christian Andersens saga Isjungfrun. Ett pojkbarn får en kyss av en fe. Barnet växer upp till en ståtlig ung man. Då han är i avsikt att gifta sig dyker fen upp på nytt och använder all sin charm för att få honom att förälska sig i henne. Planen lyckas. Fen ger då en andra kyss, och paret förflyttas på ett magiskt sätt till en annan dimension. 

Enligt Stravinsky kan feen uppfattas som Tjajkovskijs - och i en bredare mening alla konstnärers - musa, ty ”även hans musa gav åt honom en ödesdiger kyss vars gåtfulla effekt visade sig i alla hans kompositioner”. 

Baletten hade premiär i Paris 27.11.1928. Divertimento är en år 1934 gjord konsertsvit som bygger på balettens musik. År 1949 gjorde Stravinsky en ny version av partituret. Sviten har fyra satser: Sinfonia, Danses suisses, Scherzo och Pas de deux.

Modest Musorgskij, arr. Dmitrij Sjostakovitj: Dödens sånger och danser

Modest Musorgskij (1839-1881) hörde till den ryska tonsättargruppen De fem, som sökte inspiration i framförallt hemlandets folkmusik. Till skillnad från de andra medlemmarna gillade Musorgskij äventyrliga harmonier och ovanliga rytmer. Tonspråkets okonventionella drag 

tolkades allmänt som ett tecken på en bristande teknik. Efter Musorgskijs död skrev bl.a. Nikolaj Rimskij-Korsakov om sin väns partitur för att göra dem mera salongsdugliga. Därmed försvann dock något av musikens kantiga urstyrka.

Sångcykeln Dödens sånger och danser (1875-1877) skrevs ursprungligen för sångröst och piano. Texterna är skrivna av Arsenij Golenisjtjev-Kutuzov (1848-1913). En stor beundrare av Musorgskijs musik var Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975), som år 1962 arrangerade sångcykeln för 

sopran och orkester så att Galina Visjnevskaja skulle kunna framföra den. Senare har Sjostakovitjs arrangemang bearbetats för även bas och baryton. 

Sångcykelns text och musik vägrar behandla döden i ett förstående sken och det är detta som ger verket dess chockerande kraft. Kalevi Aho, som år 1984 gjorde en egen orkesterversion av sångcykeln, konstaterar: ”Dödens sånger och danser saknar allt som har att göra med mildhet och tröst - i detta verk är döden enbart grym och skoningslös.”

I Vaggsång vakar modern hos sitt sjuka barn. Döden kommer in i rummet och sjunger barnet till den eviga vilan. I Serenad låter den svårt sjuka flickan Döden omfamna henne. I Trepak går en berusad bonde vilse i snöyran tills Döden bjuder upp till dans. Bonden drömmer om sommaren och fryser ihjäl. I den sista sången Fältherren rider Döden fram efter en strid. Döden gläds över alla de stupade som aldrig kommer att stå upp ur sina gravar. 

Dmitrij Sjostakovitj: Symfoni nr 5 d-moll op. 47

I januari 1934 hade Dmitrij Sjostakovitjs (1906-1975) opera Lady Macbeth från Mtsensk premiär i Leningrad. Den blev en sensation och hade inom två år satts upp i bl.a. Stockholm, London och Zürich. Succén tog slut då Stalin år 1936 såg operan i Moskva. Han gick sin väg mitt i föreställningen, och snart trycktes i Pravda en artikel - ”Förvirring istället för musik” - som hårt kritiserade Sjostakovitj. Detta var en tid av politisk terror och artikeln antydde att tonsättarens bana kunde ”sluta mycket illa”. Sjostakovitj drog tillbaka sin fjärde symfoni från repetitionerna och var inställd på att bli arresterad och dö i ett fångläger. 

I april 1937 började han arbeta på en ny symfoni (nr 5 d-moll, op. 47) som uruppfördes i Leningrad 21.11. på Leningrads filharmonikers konsert under ledning av Jevgenij Mravinskij. Då musiken slutat applåderade lyssnarna i över en halv timmes tid. 

Symfonin godkändes av myndigheterna. Den motsvarade den partipolitiska linjen som menade att musik skall ha en optimistisk ton och vara lättfattlig. Med sitt verk visade Sjostakovitj att han var villig att skriva musik för folket och partiet. Själv påstod han att verket var ”ett kreativt svar på en berättigad kritik”. Han nämnde däremot inte att han i finalen citerar sin egen sång Pånyttfödelse (1937) som har raderna ”En barbar använder sin pensel / för att förstöra en tavla av ett geni / och kluddar sedan / något oanständigt på den.” Detta hänvisar troligen till Pravdas artikel som allmänt antogs vara skriven av Stalin. 

Det är ett tecken på Sjostakovitjs genialitet att han i sin femte symfoni lyckades finna rätt balans mellan politiska krav och den egna konstnärliga övertygelsen. Till och med den ibland hett debatterade slutpassagen i finalen är helt typisk för sin upphovsman: det rör sig på en och samma gång om en effektiv avslutning på symfonin och om en gräll parodi på en optimistisk apoteos.

Konstnärer

  • Klaus Mäkelä

    dirigent

  • Shenyang

    bassobaritoni

Program

  • 19.00
    Igor Stravinsky

    svit ur balett Fens kyss

  • Modest Musorgski

    Dödens sånger och danser

  • Paus 25 min

  • 21.00
    Dmitri Šostakovitš

    Symfoni nr 5

Ofta frågat

Kan jag fotografera orkestern?

Du får ta bilder före konserten och efter konserten. Då konserten pågår önskar vi dock att du lyssnar på musiken. På så sätt garanterar du musikerna arbetsfrid och stör inte heller de övriga konsertbesökarna.

Var kan jag beställa pausservering?

Pausserveringen kan beställas från Restels försäljningstjänst med telefon 0207624862 eller email ravintolat.musiikkitalo@restel.fi eller från Restis. Notera att beställning av pausservering för över 30 personer sker via försäljningstjänsten.

Måste jag klä upp mig då jag kommer på konsert?

Endast orkestern har dräktkod. Du får klä dig så att du trivs bäst.

Hur kan jag byta ut min säsongkortsplats?

Säsongkortsplatsen kan bytas ut då försäljningen inleds genom att du köper ett nytt säsongkort till en plats som är ledig. Platser som inte har lösts ut säljs som engångsbiljetter då försäljningen av säsongkorten har avslutats.

Jag har ett säsongkort men kan inte komma på konsert, vad göra?

Biljetten kan skänkas åt en vän, eller ges i gåva åt en musikstuderande genom att senast kl. 15 under konsertdagen ringa tel. 09 3102 2700 eller sända mail till helsinki.philharmonic@hel.fi.