Enigma

Fre 14/12/2018 19:00 - 21:00
Biljetter: 37.00-7.00 €

Presentation

Charles Ives gåtfulla fråga och Edward Elgars Enigma-variationer – denna konsert handlar sannerligen om mysterier. Tonsättare-DJ Mason Bates violinkonsert kombinerar klubbmusik med symfonik, och har någonting gemensamt med Einojuhani Rautavaaras Fantasi, nämligen solisten. Båda verken är skrivna åt Anne Akiko Meyers. 

 
Charles Ives: The Unanswered Question 
 
Charles Ives (1874-1954) gjorde karriär som försäkringstjänsteman samtidigt som han i all tysthet skrev verk som på ett mycket radikalt sätt skiljde sig från den tidens typiska amerikanska musik. Medan kollegerna i början av 1900-talet försöker imitera europeisk konstmusik sysslade Ives med polytonala och polyrytmiska experiment. Han citerade hymner och ragtimes och använde patriotiska sånger och salongsmelodier för att skapa färggranna collage. 
 
Ives förde inte desto mera fram sina kompositioner, och från och med år 1927 upphörde han mer eller mindre helt med att skriva musik. Däremot filade han på sina tidigare partitur. Hans rykte började så småningom växa då bl.a. Aaron Copland, Elliot Carter och Bernard Herrmann talade för hans musik. Majoriteten av hans nyskapande verk uruppfördes först efter hans död. 
 
Ives förmodligen mest berömda och oftast framförda verk är det år 1906 skissade suggestiva orkesterstycket The Unanswered Question (Den obesvarade frågan). Ives skrev om partituret på 1930-talet. The Unanswered Question uruppfördes år 1946. Tekniskt sett rör det sig om ett för tonsättaren typiskt experiment. Orkestern är fördelad i tre grupper (solotrumpet, stråkar, och blåsare) som spelar i sina egna tempon. Men detta är också ett verk med en filosofisk idé. Stråkarna, som tyst spelar en alldeles tonal sekvens, är enligt Ives ”tigande druider - de vet inte något, ser inte något, hör inte något”. Trumpeten upprepar ständigt samma atonala melodi, ”existensens eviga fråga”. Blåsgruppen försöker ge tänkbara svar, men drivs stegvis mot det allt mera kaotiska och dissonanta. Den av trumpeten framställda frågan blir till sist hängande i luften. 
 
 
 
 
Mason Bates: Violinkonsert
 
Mason Bates (f. 1977) har studerat komposition, piano och litteratur vid Columbias universitet och Kaliforniens universitet. Av kompositionslärarna kan nämnas John Corigliano och David Del Tredici. Bates har varit Kaliforniens symfonikers och Pittsburgs symfonikers hustonsättare. Numera är han Kennedy Center for the Performing Arts-centrets hustonsättare. Han har arbetat som DJ och arrangerar konsertserier som kombinerar klassisk musik med elektronisk dansmusik. Flera av Bates egna kompositioner - bl.a. Liquid Interface (2007), Mothership (2011) och Anthology of Fantastic Zoology (2015) - kombinerar en traditionell orkester med elektroniska medel. År 2012 tilldelades han det respekterade amerikanska Heinz-priset för sitt arbete för att tänja ut den klassiska musikens gränser. 
 
I violinkonserten (2012) utmanade Bates sig själv: han ville låta en symfoniorkester skapa technomusikens klanger och rytmer. Verket är skrivet för Anne Akiko Meyers och Pittsburghs symfoniker. Dessa uruppförde verket i Pittsburgh den 7.12.2012 under ledning av Leonard Slatkin. 
 
Violinkonserten är inspirerad av Archeopteryx, en forntida hybrid som var dels dinosaurie och dels fågel. Enligt Bates är verkets solostämma en motsvarande hybrid: å ena sidan spelar violinen primitiva rytmer, å andra sidan lyriska melodier. Verket består av tre utan paus spelade satser som till sina idéer är baserade på den forntida fågeln. Den presenteras i den första satsen Archeopteryx. Den andra satsen Lakebed Memories har att göra med den sjöbädd i Tyskland där fågelns fossiler hittades för första gången. I finalen The Rise of Birds transformeras den klumpiga skräcködlan till en fjäderlätt fågel.
 
 
 
Einojuhani Rautavaara: Fantasi för soloviolin och orkester
 
I flera av sina verkserier - framförallt i sina symfonier och operor - använde sig Einojuhani Rautavaara (1928-2016) av flera olika kompositionsstilar, till exempel 12-tonsteknik, nyklassicism, serialism och neoromantik. Rautavaaras tolv solokonserter är avvikande i den mening att alla verken favoriserar ett melodiskt och neotonalt uttryck. I dessa verk tycks Rautavaara ha varit intresserad av att se hur han kan kombinera den traditionella solokonsertens idé med det visionära tonpoemets idé. Karaktäristiska exempel på detta är exempelvis violinkonserten (1977), Angel of Dusk (för kontrabas, 1980), Gift of Dreams (pianokonsert nr 3, 1998) och Towards the Horizon (cellokonsert nr 2, 2008-2009). Det är kanske följdriktigt att Rautavaaras sena Fantasi för violin och orkester (2015) slutgiltigt tar steget ut från hela konsertgenren. 
 
Verket skrevs på initiativ av violinist Anne Akiko Meyers. Hon hade som tonåring kommit i kontakt med Rautavaaras musik och omedelbart blivit mycket förtjust. Hon började drömma om att beställa ett verk av tonsättaren. Då hon år 2014 slutligen tog kontakt med Rautavaara accepterade denne genast beställningen. Meyers fick Fantasins noter hösten 2015. Hon lärde sig sin stämma och reste till Helsingfors, där hon gick igenom verket tillsammans med Rautavaara. Fantasin uruppfördes först efter tonsättares död, i Kansas City den 24.3.2017. Stadens orkester dirigerades av Michael Stern. Senare samma år spelade Meyers, Philharmonia Orchestra och Kristjan Järvi in Fantasin på CD.
 
Enligt Anne Akiko Meyers innehåller musiken samma själfullhet och djup som den man finner i exempelvis symfonin Angel of Light. Hon karaktäriserar Fantasin som en elegisk komposition vars stämning tycks vara färgad av mycket personliga reflektioner. Detta blev ett av Rautavaaras allra sista verk.
 
 
Edward Elgar: Enigmavariationer opus 36
 
I slutet av 1890-talet brottades Edward Elgar (1857-1934) med sin tonsättarkarriär. Hans musik väckte inget större intresse och han måste arbeta som lärare och violinist för att hålla ekonomin på fötter. En kväll i oktober år 1898 kom han dödstrött hem och satte sig vid pianot. Han kom på ett tema, och började som tidsfördriv variera det så, att varje variation reflekterade ett karaktärsdrag eller beteende i någon familjevän: här blir Baker sur och slår fast dörren då han går ut, här försöker Griffith spela piano, här är organisten Sinclair på roddtur med sin hund…
 
Elgars hustru uppmanade entusiastiskt sin man att skriva ett verk utgående från denna idé. Det i februari 1899 fullbordade orkesterverket Enigmavariationer uruppfördes i juni samma år i London under ledning av Hans Richter. Mottagande blev en succé och innebar en vändpunkt i Elgars karriär. Efteråt reviderade han partituret. Den slutliga versionen uruppfördes i Worcester hösten 1899. 
 
Varje variation är alltså ett porträtt av någon av Elgars vänner. I partituret anges dennes identitet med hjälp av antingen initialer (t.ex. ”W.N.” = Winifred Norbury) eller en pseudonym (t.ex. ”Nimrod” = August Jaeger, Elgars förläggare). Med finns även Elgars hustru (”C.A.E.” = Caroline Alice Elgar) och han själv (”E.D.U.”= hustrun hade gett honom smeknamnet Eduard). Satsernas titlar och deras korrekta tolkning utgör dock inte kompositionens egentliga gåta, engima. Elgar gillade ordgåtor men också musikaliska gåtor. Han meddelade att det tema som variationerna byggde på var en kontrapunkt eller ett ackompanjemang till en redan existerande, välkänd melodi. Vilken melodi det var avslöjade han dock aldrig. På webben kan man finna sidor på vilka människor med litet för mycket fritid presenterar sina teorier om melodins identitet
 
 
Christian Holmqvist

Konstnärer

  • Jan Söderblom

    dirigent

  • Anne Akiko Meyers

    violin

Program

  • 19.00
    Charles Ives

    The Unanswered Question

  • Mason Bates

    Violinkonsert

  • Einojuhani Rautavaara

    Fantasi för soloviolin och orkester

  • 21.00
    Edward Elgar

    Enigmavariationerna

Ofta frågat

Kan jag fotografera orkestern?

Du får ta bilder före konserten och efter konserten. Då konserten pågår önskar vi dock att du lyssnar på musiken. På så sätt garanterar du musikerna arbetsfrid och stör inte heller de övriga konsertbesökarna.

Var kan jag beställa pausservering?

Pausserveringen kan beställas från Restels försäljningstjänst med telefon 0207624862 eller email ravintolat.musiikkitalo@restel.fi eller via länken
http://shop.ravintolamaailma.fi/musiikkitalo. Notera att beställning av pausservering för över 30 personer sker via försäljningstjänsten.

Måste jag klä upp mig då jag kommer på konsert?

Endast orkestern har dräktkod. Du får klä dig så att du trivs bäst.

Hur kan jag byta ut min säsongkortsplats?

Säsongkortsplatsen kan bytas ut då försäljningen inleds genom att du köper ett nytt säsongkort till en plats som är ledig. Platser som inte har lösts ut säljs som engångsbiljetter då försäljningen av säsongkorten har avslutats.

Jag har ett säsongkort men kan inte komma på konsert, vad göra?

Biljetten kan skänkas åt en vän, eller ges i gåva åt en musikstuderande genom att senast kl. 15 under konsertdagen ringa tel. 09 3102 2700 eller sända mail till helsinki.philharmonic@hel.fi.