Feste Romane

Ons 25/09/2019 19:00 - 21:00
Biljetter: 46.00-9.50 €

Presentation

Roms fester är en kulturhistorisk tidsresa i vilken Respighi är på sitt mest extrema humör: gladiatorer, vilddjur, martyrer och skränande folkmassor trängs på Circus Maximus; pilgrimer och festiviteter förebådar Nino Rotas och Fellinis Rom. Vid sekelskiftet tillbringade den italienska pianisten och tonsättaren Ferruccio Busoni ett par år i Helsingfors och umgicks med Sibelius och bröderna Järnefelt. Konserten inleds av Botticellis bildkonsts renässansfärger.

Hans Graf

Österrikaren Hans Graf (f. 1949) har profilerat sig som en av världens mest sysselsatta dirigenter.   Han arbetade som chefdirigent för tre orkestrar samtidigt: Houstons symfoniorkester (2001-2013), Calgarys symfoniorkester (1995-2003) och Bordeaux-Aguitaines nationalorkester (1998-2004). Dessutom har han varit musikalisk ledare 1984-1994 för Mozarteum i Salzburg, samt hunnit gästdirigera bl.a. Gewandhaus i Leipzig, Wiens symfoniker, Wiens filharmoniker och Amerikas Big Five-orkestrar. Efter att ha utbildats till pianist och dirigent vid musikhögskolan i Graz flyttade Graf till Leningrad för att studera med Arvid Jansons. Andra lärare har varit Sergiu Celibidache och Franco Ferrara. Graf arbetade som bl.a. konstnärlig ledare för Iraks nationella symfoniorkester före segern i Karl Böhm-tävlingen år 1979 startade en internationell karriär. Från och med 2013 är Graf fri artist. I samband med sina avskedskonserter år 2012 berättade han i Houston Cronichle: ”Något jag drömmer om är att få koncentrera mig på att lyssna på istället för att behöva studera musik. Och jag vill läsa. Som ung var jag en passionerad läsare men det tog slut då jag blev 30. Nu vill jag igen läsa ord, inte bara noter. Och tillbringa tid med min hustru på jordens vackraste orter.” År 2017 tilldelades han Grammy-priset och ECHO-priset för inspelningen av Alban Bergs Wozzeck, gjord i samarbete med Houstons symfoniker. Graf dirigerade Helsingfors stadsorkester senast år 2017.

Stefan Jackiw

Då The Violin Channel frågade amerikanen Stefan Jackiw (f. 1985) vilket musikstycke som beskriver hans arbetsetik bäst var svaret: Destiny’s Childs låt Survivor. Detta kanske beror på att hans karriär höll på att ta slut år 2012 då han joggade i Central Park i New York, snavade och nästan bröt armen. 

”Att spela violin är så svårt att det blir en besatthet”, berättade han åt Violinist.com. ”Då musicerandet togs ifrån mig såg jag plötsligt violinens roll i musiken, konsten, ja i hela världen i ett nytt, brett perspektiv.” Hans motto är en rad ur Albert Camus essä Myten om Sisofys: ”Passion existerar knappast utan kamp.”

Jackiw började spela violin 4 år gammal. Föräldrarna var forskare, och i deras fotspår inledde han studier i psykologi vid Harvard. Han började dock studera även musik och utexaminerades år 2007 från såväl Harvard som New Englands konservatorium. 

Jackiws karriär har avancerat i rask takt ända sedan han 12 år gammal debuterade med Boston Pops-orkestern. Inom ett år uppträdde han med Minnesotas orkester, och sedan följde solistuppträdanden med Europas och Amerikas stora orkestrar. Jackiw har gett duorecital med bl.a. Conrad Tao och Jeremy Denk, och i år har han haft bl.a. Kaija Saariahos musik på repertoaren. Helsingfors stadsorkester har han gästat flera gånger, liksom även Tapiola Sinfonietta och Tammerfors filharmoniker. Sedan han var 16 har han spelat en violin tillverkad av Vincenzo Ruggieri år 1704. 

Följ Stefan Jackiw på Twitter @StefanJackiw

Ottorino Respighi: Trittico Botticelliano

Ottorino Respighi (1879-1936) skapade sitt rykte med färgstarka orkesterkompositioner. Hans suveräna orkestreringsteknik står antagligen i skuld till Nikolaj Rimskij-Korsakov under vars ledning han studerade i Petersburg i början av 1900-talet. Respighi studerade också gammal musik. Flera av hans kompositioner har att göra med italiensk historia eller kultur.

På uppmaning av mecenaten Elizabeth Sprague Coolidge reste Respighi och hans hustru, mezzosopran Elsa Olivieri-Sangiacomo, år 1927 till Amerika. Paret gav en gemensam konsert i Washington. Den blev en så enorm succé att Respighi bestämde sig för att tacka Coolidge med en komposition. En dag, efter att paret Respighi hade återvänt till Italien, gick de till Uffizierna i Florens. Där fick tonsättaren uppslaget till sitt nya verk. Trittico Botticelliano (Botticelli-triptyk) uruppfördes i Wien 28.9.1927.

Såsom titeln anger är verket inspirerat av tre målningar av renässanskonstnären Sandro Botticelli (1445-1510). Verket, som är tillägnat Coolidge, är skrivet för en liten orkester som dock används med desto större raffinemang och virtuositet. 

La primavera (Våren; Allegro vivace) är en munter pastoral som börjar och slutar i glatt sprakande tecken. I mellanpartiet hör man referenser till gregoriansk kyrkosång. Den andra satsen L’adorazione dei Magi (Konungarnas tillbedjan; Andante lento) utstrålar andakt. Respighi citerar den medeltida julhymnen Veni, Veni Emmanuel. Den tredje satsen La nascita di Venere (Venus födelse; Allegro moderato) är inspirerad av Botticellis mest berömda målning. Musiken målar på ett magiskt vis upp såväl den friska vinden och vattnets vågor som den annalkande kärlekens och skönhetens gudinna. 

Igor Stravinsky: Violinkonsert

Då Igor Stravinsky (1882-1971) i början av 1930-talet fick en beställning för en violinkonsert blev han osäker. Han hade ingen tidigare relation till instrumentet. Enligt tonsättarkollegan Paul Hindemith skulle detta vara endast till fördel: Stravinsky skulle närma sig violinen fräscht. Stravinsky gick dock med på att skriva en konsert först då den i Polen födda, till Amerika flyttade violinisten Samuel Dushkin lovade hjälpa till med utformandet av solostämman. 

Kompositionsarbetet inleddes i Paris i början av år 1931. Verket uruppfördes 23.10. samma år i Berlin; Berlins radios symfoniorkester dirigerades av tonsättaren, och solist var Dushkin. 

Violinkonserten skrevs under Stravinskys nyklassiska period som hämtade inspiration från barockens musik. Satsernas titlar hänvisar till barocken - men det bör påpekas att Stravinsky kom på dem först då kompositionen redan var färdig.

Verket är snarare musicerande än understruket virtuost. För 1930-talets lyssnare skiljde det sig så kraftigt från till exempel Beethovens och Brahms konserter att vissa misstänkte att det rörde sig om ett cyniskt skämt. Stravinsky själv konstaterade att han var mera intresserad av solons och orkesterns instruments relationer än av solot självt. Instrumenteringen är kammarmusikalisk och ger många musiker chansen att få briljera. I finalen får till och med konsertmästaren för en liten stund tävla med solisten om vem som egentligen är solist. 

Violinkonsertens märklighet är att varje sats öppnas av violinen med ett ackord som innehåller samma toner (D-E-A). Stravinsky hade kommit på ackordet genast i början av kompositionsprocessen och var mycket lättad då Dushkin prövade det och fann det fullt möjligt att spela. Yttersatserna (Toccata och Capriccio) präglas av humor och rytmisk vitalitet. De båda mellansatserna har fått titeln Aria. Den första arian har en mörkt lyrisk ton. Den andra arian är för sin upphovsman ovanligt melankolisk. 

Ferruccio Busoni: Tanz-Walzer op. 53

Ferruccio Busoni (1866-1924) som föddes i Empoli i Toscana, var en sann renässansmänniska. Han arbetade som tonsättare, pianist, dirigent och pedagog. Han skrev sina egna operalibretton och publicerade flera essäer. Han redigerade pianomusik av Bach och gjorde pianotranskriptioner av stycken av bl.a. Liszt och Schubert.

Busoni var en kosmopolit och en berest man. Han lärde känna mer eller mindre alla av sin tids mest betydande och mest kända tonsättare och musiker. Då han 1888-1890 arbetade vid Helsingfors musikinstitut lärde han känna Jean Sibelius och hjälpte denne senare att slå igenom internationellt. Även bl.a. Nielsens, Bartóks och Varéses musik väckte Busonis entusiasm. Då han på 1920-talet bodde i Berlin hade han bl.a. Kurt Weill och Vladimir Vogel som sina kompositionselever. 

Busonis kompositionsproduktion brukar delas i två perioder. Den första perioden, som avslutades vid ungefär sekelskiftet, utgick från den tyska romantikens tradition. Senare ställde sig Busoni rätt negativt till dessa verk. Den andra perioden präglas av experimentlust och intellektuell nyfikenhet: Busoni var fascinerad av såväl barockmusikens arkitektur (Fantasia contrappuntistica för piano, 1910) som neoklassicism (operan Arlecchino, 1913 och Concertino för klarinett, 1918) och olika länders folkmusik (Turandot-svit, 1905 och Indianfantasi för piano och orkester, 1914).

Orkestersviten Tanz-Walzer op. 53 fullbordades hösten 1920. Denna gång hade Busoni, såsom han själv berättade, hämtat inspiration i ”de valsmelodier man hör från caféerna”. Verket, som är tillägnat valskonung Johann Strauss den yngres minne, fick sitt uruppförande i Berlin 13.1.1921 under tonsättarens egen ledning. Sviten består av en introduktion och fyra valser. 

Ottorino Respighi: Feste Romane

Ottorino Respighis (1879-1936) mest berömda orkesterverk är de tre symfoniska poem som bildar den s.k. Rom-trilogin: Fontane di Roma (Roms fontäner, 1916), Pini di Roma (Roms pinjer, 1924) ja Feste Romane (Roms fester, 1928). Feste Romane uruppfördes i New York år 1929 av New Yorks filharmoniker under ledning av Arturo Toscanini. Den normala orkestern är utvidgad med bl.a. en piccoloklarinett, en mandolin, en orgel och flera slaginstrument. Respighi har dessutom skrivit stämmor för tre buccine, forna romerska bleckinstrument. Medveten om att alla orkestrar inte har dem har Respighi angett i partituret att de kan ersättas av trumpeter.

Feste Romane består av fyra satser. Respighi har berättat följande om deras programmatiska innehåll: 

”1. Circenses (Cirkusnöjen). Himlen är hotfull ovanför Circus Maximus. Men nu är det folkfest: ’Ave Nero!’ De låsta järnportarna öppnas. En religiös sång och vilddjurens vrål blandas samman. Folkmassan rusar upp och är fylld av frenetisk iver. Martyrernas sång blir allt starkare, ljuder allt segervissare - och drunknar i larmet. 

2. Il Giubileo (Jubeldag). Pilgrimer vandrar på vägen och ber. Till sist når de toppen av kullen Monte Mario och ser den heliga staden framför sig: ’Rom! Rom!’ En hymn börjar ljuda och kyrkklockorna svarar. 

3. L’ottobrata (Oktoberfest). Murarna är täckta av vinrankor. Man hör ekon av jakthorn, klingande klockor, kärlekssånger. I den mjuka skymningen klingar plötsligt en romantisk serenad. 

4. Le befana (Trettondag). Piazza Navona, natten före trettondagen. Det går vilt till i trumpeternas rytms takt. Genom oljudet hör man då och då folkmelodier, saltarello-danser, posetivmusik, en gatuförsäljares rop, en grov slagdänga som konstaterar ’Lassàtase passà, somo Romani!’ (’Kör hårt, vi är ju romare!)”

Konstnärer

  • Hans Graf

    dirigent

  • Stefan Jackiw

    violin

Program

  • 19.00
    Ottorino Respighi

    Trittico Botticelliano

  • Igor Stravinsky

    Violinkonsert

  • Paus 25 min

  • Ferruccio Busoni

    Tanz-Walzer

  • 21.00
    Ottorino Respighi

    Roms fester

Ofta frågat

Kan jag fotografera orkestern?

Du får ta bilder före konserten och efter konserten. Då konserten pågår önskar vi dock att du lyssnar på musiken. På så sätt garanterar du musikerna arbetsfrid och stör inte heller de övriga konsertbesökarna.

Var kan jag beställa pausservering?

Pausserveringen kan beställas från Restels försäljningstjänst med telefon 0207624862 eller email ravintolat.musiikkitalo@restel.fi eller från Restis. Notera att beställning av pausservering för över 30 personer sker via försäljningstjänsten.

Måste jag klä upp mig då jag kommer på konsert?

Endast orkestern har dräktkod. Du får klä dig så att du trivs bäst.

Hur kan jag byta ut min säsongkortsplats?

Säsongkortsplatsen kan bytas ut då försäljningen inleds genom att du köper ett nytt säsongkort till en plats som är ledig. Platser som inte har lösts ut säljs som engångsbiljetter då försäljningen av säsongkorten har avslutats.

Jag har ett säsongkort men kan inte komma på konsert, vad göra?

Biljetten kan skänkas åt en vän, eller ges i gåva åt en musikstuderande genom att senast kl. 15 under konsertdagen ringa tel. 09 3102 2700 eller sända mail till helsinki.philharmonic@hel.fi.