Fiori di fiori

Ons 20/11/2019 19:00 - 21:00
Biljetter: 46.00-9.50 €

Presentation

Francesco Filidei har låtit sig inspireras av liturgisk musik skriven av Girolamo Frescobaldi, tonsättaren som i början av 1600-talet arbetade som organist i Peterskyrkan. Ljudlandskapet i Fiori di fiori skapas av de extra ljud som beledsagar orgelspel: stönande bälgar och ventiler, ett rasslande maskineri. År 1970 års Chopin-tävlings första pristagare Garrick Ohlsson är känd för tolkningar som kombinerar det atletiska med det fjäderlätta. Nu framför han Mozarts sena pianokonsert i C-dur, en tonart som Mozart använde för att uttrycka triumf. 

Susanna Mälkki

Susanna Mälkki är född i Helsingfors, där hon även tillbringade sin ungdom. Hon har vuxit upp ackompanjerad av Helsingfors stadsorkester: som liten gick hon på orkesterns konserter med sin familj, och som ung musikstuderande följde hon noggrant med orkestermusikernas arbete och världens bästa solisters uppträdanden. År 2004 fick hon för första gången dirigera orkestern. Hösten 2016 inledde hon sitt arbete som orkesterns 13. chefdirigent. 

Vägen till dirigent tog sats från Sibelius-Akademins och Stockholms Edsberg-instituts celloklasser. Mälkki segrade i Åbo nationella cellotävling och blev Göteborgs symfonikers solocellist. Redan tidigt var hon dock intresserad av att få dirigera. I Stockholm dirigerade hon en ensemble med orkesterelever. Nästa gång fick hon dirigera samma skolas kammarorkester i närvaro av Sveriges radios symfoniorkesters dåvarande chefdirigent Esa-Pekka Salonen. I det ögonblicket stod det klart för Mälkki att hon hade funnit sin verkliga passion. Den känslan har inte försvunnit. 

Mälkki gjorde sitt genombrott på Helsingfors festspel år 1999. Hon fick sin första tjänst som musikalisk ledare för Stavangers orkester. Som konstnärlig ledare för den legendariska orkestern för ny musik, Ensemble Intercontemporain (2006-2013) befäste hon sitt rykte som en suverän tolkare av vår tids musik. 

Mälkki har dirigerat flera av världens bästa orkestrar såsom Amerikas s.k. Big Five-orkestrar, Concertgebouw i Amsterdam, Berlins filharmoniker och Londons symfoniker. Hon har gästat bl.a. Metropolitan i New York, operan i Paris, La Scala i Milano och Staatsoper Wien. Hösten 2017 inledde hon sitt arbete som Los Angeles filharmoniska orkesters första gästdirigent. År 2017 valde tidningen Musical America Mälkki till Årets dirigent. 

Under konsertsäsongen 2019-2010 debuterar Mälkki med Orchestre de Paris och med Orchestra dell’Accademia Nationale di Santa Cecilia i Rom. Till den kommande säsongens höjdpunkter hör även konserter med New Yorks filharmoniker, Bostons symfoniorkester, Chicagos symfoniorkester och Clevelands orkester samt Londons symfoniorkester och Londons filharmoniker. På operan i Paris dirigerar hon Philippe Boesmans opera Yvonne, prinsessa av Burgund.

Christian Holmqvist

Garrick Ohlsson

”Han kunde bli rentav nästa Rachmaninov”, skrev Garrick Ohlssons (f. 1948) mor i sin dagbok då hennes 3-åriga son sökte fram melodier på pianot. Då familjen flyttade tog den dock inte med sig pianot och Ohlsson blev musikintresserad på allvar först fem år senare. Redan efter ett par veckor var han så fast vid tangenterna att han inte gjorde annat än spelade piano vid sidan om sin skolgång. Modern måste tvinga honom ut för att leka. 

13 år gammal började Ohlsson studera vid Juilliard. Han vann första pris i först Busoni-tävlingen år 1966 och sedan i Montreals pianotävling år 1968. Detta var inte nog för att fylla Ohlssons konsertkalender, och det var först då han år 1970 vann första pris i Chopin-tävlingen i Warszawa som karriären inleddes, praktiskt taget över en natt. Nästa år hade han otaliga gästengagemang, och om kalendern tillät det hoppade han in som någons ersättare. Han uppträdde med bl.a. New Yorks filharmoniker då den bokade solisten insjuknat. Ohlsson är alltjämt den enda amerikan som tilldelats första pris i Chopin-tävlingen som är världens äldsta och kanske mest respekterade  pianotävling. 

Ohlsson har i över ett halvt århundrade varit känd som en Chopin-pianist, men i verkligheten är hans repertoar bred och mångsidig. Han lär sig snabbt och har ett fenomenalt minne och kan därför spela över 80 solokonserter. Mozarts pianokonsert nr 25 har han under de senaste åren framfört tillsammans med bl.a. Herbert Blomstedt i Philadelphia. Enligt Ohlsson är Mozarts musik så perfekt, ömsint och transparent att musikern inte kan göra annat än kasta sig in i den med alla sina känslor och försöka låta bli att pracka på lyssnaren sin egen artistiska vision. 

Ferruccio Busoni: Berceuse élégiaque op. 42 (1909)

Ferruccio Busoni (1866–1924) var redan som barn känd som pianovirtuos. 9 år gammal spelade han Mozarts c-mollkonsert KV 491. En tidig förälskelse i Mozarts musik ledde till att Busoni forskade kring dennes musik, tolkade den, och var dess förespråkare. Han var också intresserad av Girolamo Frescobaldi och lät pianoverket Toccata, Preludio–Fantasia–Ciaccona (1920) utgå från dennes produktion. 

Busoni sökte en ny väg för sin pianomusik då han år 1907 komponerade sina Elegier. De uppvisar en stark relation till Liszts sena verk. Senare omarbetade Busoni den sjunde elegin till ett orkesterverk, Berceuse élégiaque, och konstaterade att han äntligen hade hittat sitt tonspråk. Harmonin är vågad i jämförelse med Busonis övriga produktion och kan föra tankarna till rentav Schönbergs expressionism. Berceuse är en vaggsång och ett karaktärsstycke i pianomusiken. Berceuser finner man i även Chopins och Liszts produktion. 

Musikforskare Marius Flothuis har fäst uppmärksamhet vid kompositionens intertextualitet (Musik über ”Musik über Musik”, i Florilegium musicologicum, Schneider 1988). Filosofen Theodor Adorno beskrev fenomenet med termen Musik über Musik. Detta är ju vad Berceuse élégiaque är, Busonins hänvisning till sig själv. Flothuis spekulerar kring huruvida Alban Bergs violinkonsert har tagit intryck av Busonis Berceuse élégiaque. Likheterna i material är tämligen små, men enligt Flothuis kan intrycken ha varit indirekta eller rentav omedvetna. Båda verken är minnesmusik, Busonis harmoni är vågad, Schönbergs krets kände till verket, och det finns vissa likheter i material. Det rör sig alltså om en intertextualitet i lager: en musik om en musik som har sin utgångspunkt i en annan musik. 

Wolfgang Amadeus Mozart: Pianokonsert nr 25 C-dur KV 503 (1786)

Mozart (1756-1791) arbetade på konserten under en framgångsrik och kreativ period. Han hade återvänt till Wien år 1783 och uppträdde såväl privat som i offentligheten som pianovirtuos. I hans recitalprogram fanns vanligen pianokonserter, kammarmusik, improvisation och rentav symfonier. Han gav också ut mängder av musik och arbetade som lärare med bl.a. Johann Nepomuk Hummel och Thomas Attwood som elever. 

Då kejsar Josef II bestämde sig för att satsa på opera på italienska istället för på tyska bestämde sig Mozart för att låta utbudet motsvara efterfrågan. Strax före konserten KV 503 skrev han den framgångsrika Figaros bröllop. Efter att konserten fullbordats lockades han till Prag där Figaro blivit en succé. För detta tillfälle skrev Mozart symfoni nr 38 (”Prag-symfonin”), som i sin tur ledde till han fick skriva en ny opera. Don Giovanni hade premiär i Prag i oktober år 1787. För Mozart innebar de arbetsfyllda åren att han så småningom övergav konsertgenren och istället fokuserade på att skriva operor och symfonier. 

Mozarts betydelse för pianokonserten som kompositionsform var enorm. Vid tiden för C-durkonserten inledde han en mogen fas som tonsättare: som kompositioner betraktat blev konserterna, symfonierna och operorna mera komplexa. I konserterna fick solistens och orkesterns växelspel en ny färgning, och orkestern fick en starkare roll som pianots motspelare. Mozart var sin tids virtuos och kunde framföra såväl egna verk som parafraser av tidens populära melodier. För att kunna skapa i andlös takt litade han på inte endast sin genialitet utan även sitt hantverkskunnande. Musikaliska citat hör till bilden: första satsen i C-durkonserten KV 503 bygger mycket långt på material ur pianokonserten KV 491. 

Francesco Filidei: Fiori di fiori (2012)

Fiori di fiori (”Blommornas blommor”) utgör den första satsen i en musikalisk helhet som är tillägnad orgeln och instrumentets repertoar genom tiderna. Verket bygger på satser ur Girolamo Frescobaldis samling Fiori musicali (1635), bland annat Capriccio pastorale och Ricercar con obligo di cantare la quinta parte senza toccarla. Med finns även ljud från orgelmaskineriet, luftströmmar och katedralakustik. Enligt Filidei växlar olika sätt att höra från olika avstånd för att ge lyssnaren en upplevelse av hur organisten hör instrumentet. 

Verkets harmoniska stomme utgörs av långa orgelpunkter, vilket hänvisar till orgelrepertoarens typiska teknik. I till exempel Capriccio pastorale använder Frescobaldi den för pastoralmotiv typiska bordunen (en lång baston), måhända att uppfatta som en imitation av en vevlira eller ett annat herdeinstrument. Hos Filidei färgas en motsvarande, statisk harmoni av melismer som hör till toccata- och capriccio-stilen. 

Francesco Filidei (f.1973) är tonsättare och organist. Fiori di fiori är en del av helheten Five Organs i vilken Filidei undersöka olika instrument utgående från sin speciella kompositionsteknik. Han har blivit känd för att fokusera på ”omusikaliska” ljud och har skapat en helt egen, från det normala avvikande notationsmetod. Kvällens verk utgår från den av Luca Biagi konstruerade orgel som finns i Basilica di San Giovanni in Laterano i Rom. Orgeln blev färdig år 1599 inför feståret 1600. Frescobaldi anlände till staden kort därefter, år 1608, för att inleda sitt arbete som Peterskyrkans Cappella Giulia-ensembles organist. Till verket har Filidei bifogat ett citat av Frescobaldi: ”Intendami chi può che m'intend'io” - Förstå mig den som det förmår, ty jag förstår mig själv. 

Franz Liszt: Les Préludes, symfonisk dikt

Största delen av Franz Liszts (1811–1886) symfoniska dikter skrevs under hans år i Weimar. År 1842 erbjöd storhertig Karl Alexander honom tjänsten som hovdirigent. Tjänsten var relativt gammaldags till sitt väsen - arbetsförhållandena påminde om Mozarts - men Liszt såg chansen att utveckla sitt kunnande som orkestertonsättare. Kulturstaden med sin hovorkester utgjorde en möjlighet att ta fasta på. Det var under denna period som Liszt skrev flera av sin mest betydande verk.

Liszt var intresserad av att finna en ny, för tiden lämpad uttrycksform. Den av honom utvecklade symfoniska dikten - ett verk i en sats som är vagt programmatiskt och utgår från en dikt eller en annan text - passade ändamålet perfekt. Liszt hade inte för avsikt att så mycket skildra objektet som utgå från dess atmosfär. Den symfoniska dikten kom emot 1800-talets musikestetiska strävanden. Den hade en relation till omvärlden, smälte samman flera satser till en enda sats och ställde instrumentalmusikens uttryck högre än operans. Liszt skrev 12 symfoniska dikter i Weimar under åren 1848-58. Les Préludes bygger på ett ode med samma titel av Alphonse de Lamartine (1790–1869). Verket tycks dock ha fått sin titel först då partituret var färdigt. 

Med tanke på Liszts vana att återanvända sitt musikmaterial har Les Préludes en intressant historia. Musikaliskt bygger verket på Les quatre élémens (1848) för manskör och piano. På motsvarande sätt transkriberade Liszt Les Préludes för piano, och tematiskt material ur Les quatre élémens återanvändes i sången Les vieux vagabond. Som pianist och tonsättare transkriberade och parafraserade Liszt aktivt material ur bland annat Figaros bröllop och Don Giovannista. Ferruccio Busoni i sin tur gjorde nya transkriptioner, kompletteringar och utgåvor av Liszts parafraser och publicerade dem i kritiska editioner.

Konstnärer

  • Susanna Mälkki

    dirigent

  • Garrick Ohlsson

    piano

Program

  • 19.00
    Ferruccio Busoni

    Berceuse élégiaque op. 42

  • Wolfgang Amadeus Mozart

    Pianokonsert nr 25

  • Paus 25 min

  • Francesco Filidei

    Fiori di fiori

  • 21.00
    Franz Liszt

    symfonisk dikt

Ofta frågat

Kan jag fotografera orkestern?

Du får ta bilder före konserten och efter konserten. Då konserten pågår önskar vi dock att du lyssnar på musiken. På så sätt garanterar du musikerna arbetsfrid och stör inte heller de övriga konsertbesökarna.

Var kan jag beställa pausservering?

Pausserveringen kan beställas från Restels försäljningstjänst med telefon 0207624862 eller email ravintolat.musiikkitalo@restel.fi eller från Restis. Notera att beställning av pausservering för över 30 personer sker via försäljningstjänsten.

Måste jag klä upp mig då jag kommer på konsert?

Endast orkestern har dräktkod. Du får klä dig så att du trivs bäst.

Hur kan jag byta ut min säsongkortsplats?

Säsongkortsplatsen kan bytas ut då försäljningen inleds genom att du köper ett nytt säsongkort till en plats som är ledig. Platser som inte har lösts ut säljs som engångsbiljetter då försäljningen av säsongkorten har avslutats.

Jag har ett säsongkort men kan inte komma på konsert, vad göra?

Biljetten kan skänkas åt en vän, eller ges i gåva åt en musikstuderande genom att senast kl. 15 under konsertdagen ringa tel. 09 3102 2700 eller sända mail till helsinki.philharmonic@hel.fi.