Impromptu II

Fre 03/04/2020 19:00 - 20:00
fritt inträde

Presentation

På kammarmusikkonsertens program finns musik av Johannes Brahms, Luciano Berio och  Robert Schumann samt Aulis Sallinen, som firar sin födelsedag i början av april.

Helsingfors stadsorkesters musiker ger en kammarmusikkonsert i Musikhusets konsertsal fredagen den 3.4. kl.19.00 utan publik i salen. Konsertens direktsändning startar kl. 18.30 i Helsingfors stadsorkesters HKO Screen-app och i Yle Areena. Konsertsändningen inleds med En visuell uvertyr, bildkonstnär Ewa Gorznas videoverk Rearranged. Videoverket visas även på Musikhusets mediavägg. Konserten sänds i Yle Radio 1 onsdagen den 8.4. kl. 19.02.

Schumann: Adagio & Allegro 

För den samtida publiken framstod Robert Schumanns musik som svårbegripligt modern, och lyssnarna föredrog många tonsättare vilkas namn numera inte säger oss nästan något alls. På sin tid var Schumann nästan mera känd för sina musiktexter än för sin musik. Även om man numera brukar säga att hans uttryck representerar en stilklar romantik torde publikens smak ha varit på efterkälken i förhållande till hans tonspråks progressivitet. 

Robert Schumann växte upp i en familj med en bred förståelse för kultur. Fadern hade ett förlag och en bokbutik, modern var musikalisk. Faderns tidiga död innebar slutet på Schumanns lyckliga barndom. Vuxenlivet skedde sedan i omväxlande tecken, något som många anser att återspeglas i tonsättarens i övrigt ljusa musik. I Adagio ja Allegro är det möjligt att uppfatta inre strider och emotionella omvälvningar. Verket är skrivet år 1849 då Schumann igen hade fått upp ångan med att komponera. Adagiot är mycket inåtvänt. Allegrot är känslosamt och eldigt men återvänder dock till stämningen i verkets början.   

 

Berio: Sequenza I för soloflöjt

’...and here begins our desire, which is the delirium of my desire. Music is the desire of desires.’

Luciano Berios 14 verk med titeln Sequenza bildar en av den nya musikens mest centrala helheter som i sin monumentalitet är jämförbar med låt säga Bachs Wohltemperiete Klavier eller Beethovens pianosonater. Seriens första verk komponerades år 1958, och sista ungefär ett år före tonsättarens död år 2002. Därmed utgör Sequenza-serien även en beskrivning av största delen av Berios tonsättarutveckling 

Var går ett instruments gränser? Och var går musikens gränser? Berios serie testar både dessa frågor och musikernas kunnande. Kompositionerna är på det hela taget synnerligen utmanande och i vissa avseenden mer eller mindre omöjliga att framföra. Berio ger varje instrument ett eget, individuellt musikspråk som sätter både det och musikern på prov. Detta utgör samtidigt tonsättarens försök att normalisera sådant som annars anses vara omöjligt. 

För Berio var det centralt att förena text och musik. År 1994 skrev hans vän, författaren Eduardo Sanguineti, korta texter - ett slags preludier - för varje Sequenza. Ett bra sätt att närma sig Berios sekvenser är att först lyssna på dem som endast musik, och ta in på vilket sätt de är individuella. Därefter kan man försöka sig på att också analysera dem. 

 

Sallinen: Stråkkvartett nr 4, ’Tysta sånger’

’Då en tonsättare skapar musik tänker han inte på teoriregler utan väljer den lösning som låter bäst, vackrast. Teori är musikhistoria och kommer i efterkälken.” 

Den fjärde stråkkvartetten är komponerad år 1971 kort efter att Sallinen hade lämnat sitt arbete som radio-orkesterns intendent och blivit en fri tonsättare. Den första symfonin skrevs samma år. Sallinen var vid denna tid mest känd som symfoniker och tonsättare av kammarmusik - operor började han skriva först litet senare.

Med tanke på hur kvartetten låter kunde den knappast ha ett mera träffande namn. Musiken öppnar sig som om den var ett mycket långsamt roterande kalejdoskop. Verket startar i fjärran, vid nattens gränser, undvikande plötsliga rörelser. Kvartettens element smyger i lugn och ro fram ur dunklet: då melodilinjerna så småningom förgrenar sig ur unisonot är det som om de kände sig fram i instrumenten. Ridån går med nöd och näppe helt upp i endast en förtätad passage. 

Sallinens musik karaktäriseras av ett klart och tydligt uttryck och av att materialet behandlas på ett sätt som även lyssnaren har lätt att gestalta. ”Tonsättaren bör hjälpa lyssnaren genom att ha ens sina egna tankar kristallklara.” Även den instrumentala dimensionen är viktig för Sallinen. ”Materialet måste till sist alltid anpassas att bli karaktäristiskt för instrumentet.”

 

Brahms: Trio för piano, violin och horn

Detta romantiska och flödande verk, präglat av hornets fylliga och varma klang, är ett av Johannes Brahms få kammarmusikverk som innehåller ett blåsinstrument. Brahms deltog i uruppförandet som pianist. Hans eget instrument anses oftast vara just pianot, men i sin barndom hade han spelat även horn samt violin och cello.

Trions kärna utgörs av dess långsamma sats, en känslosam sorgesång; även i tempobeteckningen finner man ordet mesto (sorgset). Tonsättarens mor Christiane hade avlidit och det kan hända att det var barndomsminnen som gav upphov till detta verk. Vid sidan om en lyriskt uttryckt sorg innehåller trion dock även livsglädje och en förnimmelse av att ångesten är övervunnen. 

Verket är skrivet för ett naturhorn i ess, och ess-tonens övertonsserie utgör det tematiska materialets utgångspunkt. Då Brahms själv framförde verket ville han att man skulle använda uttryckligen ett naturhorn trots att det moderna ventilhornet redan tagits i bruk. Brahms tyckte att trions balans och klangvärld förverkligades bättre på detta sätt. Naturhornets klang har menats vara mera dyster och melankolisk, och det är på grund av naturhornet som de dåtida lyssnarna genast associerade till naturmotiv och jaktsignaler. Brahms själv berättade att han hade kommit på den första satsens tema medan han var på promenad i skogen. 


 

Svensk översättning Christian Holmqvist


 

Konstnärer

  • Niamh McKenna

    Flöjt

  • Ville Hiilivirta

    valthorn

  • Mika Paajanen

    valthorn

  • Elina Lehto

    violin

  • Jani Lehtonen

    violin

  • Erkki Palola

    violin

  • Tiila Kangas

    viola

  • Lauri Kankkunen

    cello

  • Matilda Kärkkäinen

    piano

  • Virva Garam

    piano

Program

  • 19.00
    Robert Schumann

    Adagio och Allegro Ass-dur för horn och piano

  • Luciano Berio

    Sequenza för solo flöjt

  • Aulis Sallinen

    Stråkkvartett nr 4

  • 20.00
    Johannes Brahms

    Horntrio Ess-dur

Ofta frågat

Kan jag fotografera orkestern?

Du får ta bilder före konserten och efter konserten. Då konserten pågår önskar vi dock att du lyssnar på musiken. På så sätt garanterar du musikerna arbetsfrid och stör inte heller de övriga konsertbesökarna.

Måste jag klä upp mig då jag kommer på konsert?

Endast orkestern har dräktkod. Du får klä dig så att du trivs bäst.

Jag har ett säsongkort men kan inte komma på konsert, vad göra?

Biljetten kan skänkas åt en vän, eller ges i gåva åt en musikstuderande genom att senast kl. 15 under konsertdagen ringa tel. 09 3102 2700 eller sända mail till helsinki.philharmonic@hel.fi.