Made in America

Ons 12/09/2018 19:00 - 21:00
Biljetter: 37.00-7.00 €

Presentation

Bernard Herrmanns filmmusik slog igenom också utanför Hollywood. Kärleksscenen i Alfreds Hitchcocks succéthriller är en av sin tonsättares mest idylliska skapelser. Made in America handlar om Joan Towers kärlek till sitt fosterland och har redan blivit en modern klassiker som bl.a. vunnit Grammy-priset som årets bästa komposition. 

 

Susanna Mälkki
 
Susanna Mälkki är född i Helsingfors, där hon även tillbringade sin ungdom. Hon har vuxit upp ackompanjerad av Helsingfors stadsorkester: som liten gick hon på orkesterns konserter med sin familj, och som ung musikstuderande följde hon noggrant med orkestermusikernas arbete och världens bästa solisters uppträdanden. År 2004 fick hon för första gången dirigera orkestern. Hösten 2016 inledde hon sitt arbete som orkesterns 13. chefdirigent. 
 
Vägen till dirigent tog sats från Sibelius-Akademins och Stockholms Edsberg-instituts celloklasser. Mälkki segrade i Åbo nationella cellotävling och blev Göteborgs symfonikers solocellist. Redan tidigt var hon dock intresserad av att få dirigera. I Stockholm dirigerade hon en ensemble med orkesterelever. Nästa gång fick hon dirigera samma skolas kammarorkester i närvaro av Sveriges radios symfoniorkesters dåvarande chefdirigent Esa-Pekka Salonen. I det ögonblicket stod det klart för Mälkki att hon hade funnit sin verkliga passion. Den känslan har inte försvunnit. 
 
Mälkki gjorde sitt genombrott på Helsingfors festspel år 1999. Hon fick sin första tjänst som musikalisk ledare för Stavangers orkester. Som konstnärlig ledare för den legendariska orkestern för ny musik, Ensemble Intercontemporain (2006-2013) befäste hon sitt rykte som en suverän tolkare av vår tids musik. 
 
Mälkki har dirigerat flera av världens bästa orkestrar såsom Amerikas s.k. Big Five-orkestrar, Concertgebouw i Amsterdam, Berlins filharmoniker och Londons symfoniker. Hon har gästat bl.a. Metropolitan i New York, operan i Paris, La Scala i Milano och Staatsoper Wien. Hösten 2017 inledde hon sitt arbete som Los Angeles filharmoniska orkesters första gästdirigent. År 2017 valde tidningen Musical America Mälkki till Årets dirigent. 
 
Tabea Zimmermann
 
”En karriär bör aldrig utvecklas snabbare än ens inre”, säger tysken Tabea Zimmermann (f. 1966). ”Sådant som klang och volym kräver tid för att utvecklas. Det handlar inte om endast händer och muskulatur och teknik. Även fantasin bör utvecklas.” Zimmermann själv har gjort precis så här. Hon har bakom sig snart 40 års erfarenhet som instrumentalist. Till skillnad från många kolleger spelade hon från starten altviolin, inte violin, och det för att kunna framföra kammarmusik med sina syskon. 
 
Redan före Zimmermann inledde sina studier för Sandor Vegh hade hon haft många tävlingsframgångar, bl.a. hade hon tilldelats första pris i tävlingarna i Geneve år 1982 och i Budapest år 1984. I samband med sitt första pris i Maurice Vieux-tävlingen i Paris år 1983 skänktes hon en Étienne Vatelot-altviolin, och hon spelar fortfarande på samma instrument. Hon har i redan flera årtionden ansetts vara en av världens bästa altviolinister. 
 
Zimmermanns repertoar är mycket bred och hon framför även ny musik. Under detta  årtionde har hon profilerat sig som en förkämpe för framförallt Paul Hindemith. Hon har spelat in tonsättarens alla verk för altviolin, är medlem i det schweiziska Hindemith-sällskapet och arrangerar regelbundet Hindemith-mästarkurser jorden runt. För sin första Hindemith-CD, som inkluderade konserten Der Schwanendreher, tilldelades Zimmermann år 2014 ECHO-priset. Sedan år 2002 arbetar hon som professor vid Hanns Eisler-musikhögskolan i Berlin. 
 
 
Bernard Herrmann: Scène d’Amour ur Vertigo
 
Efter att ha slutfört sina yrkesstudier eftersträvade Bernard Herrmann (1911-1975) en karriär som tonsättare av konstmusik. Han arbetade dessutom som en respekterad dirigent som lyfte fram sin tids nya musik av bl.a. Mjaskovskij och Charles Ives. Från och med 1940-talet blev han dock känd som en tonsättare av uttryckligen filmmusik. Han samarbetade med bl.a. Orson Welles, Francois Truffaut, Brian de Palma och Martin Scorsese. Herrmanns upprepade succéer i filmbranschen gjorde honom aldrig riktigt lycklig. Ända till slutet av sitt liv var han irriterad över att ingen var intresserad av hans övriga verk, bland annat en symfoni (1941), operan Svindlande höjder (1951) och en stråkkvartett (1965).
 
Herrmann hade en anmärkningsvärd förmåga att kunna skapa starka stämningar med simpla medel. Ett av hans varumärken var att låta filmens tema återspeglas i en för filmen skräddarsydd orkestrering. Detta präglar hans partitur till även Alfred Hitchcocks filmer. I till exempel skräckfilmen Psycho används endast en stråkorkester, medan den humoristiska thrillern I sista minuten ackompanjeras av en färggrant utnyttjad stor orkester.
 
Hitchcocks psykologiska thriller Vertigo (1958) var ingen stor succé då den hade premiär, men idag är den en ansedd klassiker. Hermanns partitur anses vara ett av hans allra bästa. Musiken utgör en så viktig faktor i filmen att kritiken Alex Ross karaktäriserat Vertigo som en symfoni för film och orkester. I Vertigo blir en detektiv (James Stewart) tvångsmässigt förälskad i en mystisk kvinna (Kim Novak). Scène d‘Amour (Kärleksscen) understryker detta tema genom att innehålla hänvisningar till Wagners Tristan och Isolde.
 
 
Paul Hindemith: Der Schwanendreher
 
Paul Hindemiths (1895-1963) namn förknippas ofta med begreppet bruksmusik (Gebrauchsmusik). Idén var att skriva en musik som inte eftersträvar direkt djupsinne och som dessutom är lämpad för amatörer. Detta utesluter förstås inte alls att verket vore konstnärligt högklassigt. Hindemith skrev en hel del bruksmusik för olika instrumentsammansättningar. Här hade han hjälp av att han själv kunde spela flera orkesterinstrument. Hans eget instrument var dock altviolinen som han spelade som såväl solist som kammarmusiker. 
 
År 1935 komponerade Hindemith åt sig själv ett av sina mest populära bruksmusikverk, altviolinkonserten Der Schwanendreher. Den uruppfördes i Amsterdam den 14.11. samma år. Tonsättaren var själv solist, dirigent var Willem Mengelberg. Konserten bygger på medeltida folkvisor som Hindemith hade stött på i Franz Böhmes bok Altdeutsches Liederbuch (1877). Verket är programmatiskt: ”En musiker anländer till ett glatt sällskap och hämtar med sig sin musik: seriösa och muntra sånger och till sist en dans. Musikern bearbetar och utvecklar melodierna på basen av såväl sitt kunnande som sin inspiration.”
 
Den första satsen bygger på visan Zwischen Berg und tiefem Tal (Mellan berg och djupa dalar).
Andra satsens huvudtema bygger på melodin Nun laube, Lindlein laube (Nu blommar de små lindarna); slutets fugato bygger på sången Der Gutzgauch auf dem Zaune sass (Göken satt på stängslet). Finalen består av variationer över melodin Seid ihr nicht der Schwanendreher, ordagrant Är ni inte den som vänder svanen; under medeltiden var en ´schwanendreher´ en gesäll som hjälpte kocken då denne stekte en svan.
 
Richard Wagner: Siegfried-idyll
 
Hösten 1870 gifte sig Richard Wagner (1813-1883) med Cosima, Franz Liszts dotter. Förhållandet var redan ett par år gammalt och skandalomsusat. Då de hade mötts var Wagner ännu gift med Minna Planer, men bodde inte längre med henne. Cosima i sin tur var gift med dirigent Hans von Bülow som tvingades svälja att hans hustru födde Wagner två barn. Vare sig Minna eller von Bülow gick med på skilsmässa. För Wagners del förändrades detta då Minna år 1866 avled, och till sist gav också von Bülow efter.
 
Wagners nya familjelycka kommer till uttryck i det orkesterstycke han skrev hösten 1870 för att uppmärksamma Cosimas födelsedag. Stycket uruppfördes den 25.12.1870 i trappuppgången i familjens villa i Tribschen i Schweiz. Wagner dirigerade ensemblen som bestod av musiker ur Tonhalle-Orchester Zürich.
 
Cosima - som var född den 24.12. men alltid firade sin födelsedag på juldagen - antecknade i sin dagbok: ”Då jag vaknade hörde jag en allt fylligare klang; jag kunde inte föreställa mig att jag drömde: jag hörde musik, och vilken musik det var! Då den dött ut kom Richard och barnen till rummet, och han skänkte mig den symfoniska födelsedagspresentens partitur. Jag hade tårar i ögonen och det hade även alla andra.”
 
Stycket var avsett för familjens privatbruk men på grund av ekonomiska bekymmer sålde Wagner det år 1878 till en förläggare. Originalet är skrivet för åtta blåsare och stråkkvintett. Då noterna trycktes bytte Wagner ut den ursprungliga titeln Tribschen-idyll till Siegfried-idyll; titeln hänvisar till sonen Siegfried.
 
Joan Tower: Made in America 
 
Joan Tower (f. 1938) föddes i New Yorks delstat och tillbringade en del av sin barndom i Bolivia. I Amerika studerade hon komposition vid Bennington College och Columbia University. Tower gjorde sitt genombrott med orkesterstycket Sequoia (1981) och var 1988-1991 St. Louis symfonikers hustonsättare. Tower har varit med om att grunda Da Capo Chamber Players och har arbetat som pianist och pedagog. Hon har skrivit beställningsverk åt flera amerikanska orkestrar. Produktionens fokus är på kammar- och orkestermusik.
 
Made in America skrevs år 2004 som en del av programmet ”Ford Made in America”; idén var att beställa verk som kan framföras av även mindre orkestrar. Towers verk uruppfördes på Glen Falls symfonikers konsert år 2005. Nashvilles symfonikers och Leonard Slatkins inspelning tilldelades tre Grammy-pris år 2008 (bästa framförande av ett orkesterverk, bästa CD med klassisk musik och bästa nya verk). 
 
Verket utgår från den kända amerikanska patriotiska sången America the Beautiful. Tower berättar: ”Sången är vacker och jag tyckte att det var fantastiskt att få behandla den som en rent musikalisk idé. Men hur stark en idé än är, så får man inte ta den som en självklarhet - något som Beethoven (en av mina stora förebilder) visste mer än väl. Aggressiva och dissonanta motiv utmanar och avbryter konstant temat. Men America the Beautiful dyker ända alltid upp till ytan - ibland ömsint och intimt, ibland storvulet - som för att säga: ’Jag har inte försvunnit någonstans trots att jag byter skepnad’. I verket klingar en pågående musikalisk kamp. Kanske detta var mitt undermedvetna sätt att reagera på frågan hur vi håller Amerika ’skönt’.”

Konstnärer

  • Susanna Mälkki

    dirigent

  • Tabea Zimmermann

    viola

Program

  • 19.00
    Bernard Herrmann

    Scène d’Amour ur filmen Vertigo

  • Paul Hindemith

    Der Schwanendreher

  • Richard Wagner

    Siegfried-idyll

  • 21.00
    Joan Tower

    Made in America

Ofta frågat

Kan jag fotografera orkestern?

Du får ta bilder före konserten och efter konserten. Då konserten pågår önskar vi dock att du lyssnar på musiken. På så sätt garanterar du musikerna arbetsfrid och stör inte heller de övriga konsertbesökarna.

Var kan jag beställa pausservering?

Pausserveringen kan beställas från Restels försäljningstjänst med telefon 0207624862 eller email ravintolat.musiikkitalo@restel.fi eller via länken
http://shop.ravintolamaailma.fi/musiikkitalo. Notera att beställning av pausservering för över 30 personer sker via försäljningstjänsten.

Måste jag klä upp mig då jag kommer på konsert?

Endast orkestern har dräktkod. Du får klä dig så att du trivs bäst.

Hur kan jag byta ut min säsongkortsplats?

Säsongkortsplatsen kan bytas ut då försäljningen inleds genom att du köper ett nytt säsongkort till en plats som är ledig. Platser som inte har lösts ut säljs som engångsbiljetter då försäljningen av säsongkorten har avslutats.

Jag har ett säsongkort men kan inte komma på konsert, vad göra?

Biljetten kan skänkas åt en vän, eller ges i gåva åt en musikstuderande genom att senast kl. 15 under konsertdagen ringa tel. 09 3102 2700 eller sända mail till helsinki.philharmonic@hel.fi.