Messages

Fre 15/02/2019 19:00 - 21:00
Biljetter: 37.00-7.00 €

Presentation

Jonathan Harveys verk Messages är genomsyrat av laddad mystik: kören säger mytologiska änglanamn och lyssnaren inleder en eterisk resa genom de sju himlarna. Rachmaninovs sista verk är ett konstnärligt testamente, en färgsprakande danssvit och det ryska svårmodets stora apoteos. 

Jonathan Harvey: Messages
Den brittiska tonsättaren Jonathan Harvey (1939-2012) studerade i Cambridge och Glasgow. Hans kompositionslärare var Erwin Stein och Hans Keller. I början av 1980-talet inviterades han av Pierre Boulez att studera i Paris. Det internationella genombrottet skedde med Mortuos Plango, Vivos Voco (1980) för tonband. Harvey komponerade orkester-, kammar- och solomusik samt sceniska verk. Han utnyttjade ofta sin tids nyaste teknologi för att skapa nya slag av klangfärger.
Harvey sysslade med meditation och studerade buddhism och annat österländskt tänkande, vilket hade ett stort inflytande på hans senare produktion. Exempelvis kammarorkesterverket Tranquil Abiding (1998) är meditationsmusik, orkesterverket Body Mandala (2006) är inspirerat av tibetansk tempelmusik och operan Wagner Dream (2007) utgår från Richard Wagners ofullbordade projekt, den i buddhismen rotade operan Die Sieger.
Messages (Budskap) för blandad kör och orkester skrevs år 2007 på beställning av Berlins radios kör och Fundación Patronata de la Semana de Musica Religiosa de Cuenca. Verket uruppfördes i Berlin den 29.3.2008. Reinbert de Leeuw dirigerade Berlins radios kör och Berlins filharmoniker.
Messages skildrar en resa genom de sju himlarna i vilka änglarna är fördelade i nio kategorier - ex. serafer, keruber och ärkeänglar - enligt den uppgift som de har tilldelats i himlen. I den sjunde himlen befinner sig Gud, sittande på sin tron. Kompositionens text består av judiska och persiska änglars namn. Harvey har konstaterat: ”Man kunde tänka sig att kören skildrar änglar på samma sätt som i renässansens och barockens måleri: vissa änglar inte endast sjunger utan också spelar barockinstrument. Naturligtvis kan man också tänka sig att kören består av änglar vilka kommer till människorna med sina budskap.”
 
 
John Adams: Tromba Lontana
John Adams (f. 1947) torde vara den nya amerikanska musikens internationellt mest respekterade namn. Han har blivit känd som en tonsättare av musik med stora dimensioner. Produktionen fokuserar på operor, av vilka de mest kända är Nixon in China (1987), The Death of Klinghoffer (1991) och Doctor Atomic (2005), och på solokonserter och orkesterverk av vilka kan nämnas Harmonielehre (1985), Century Rolls (1997) och Naive and Sentimental Music (1998). Adams har komponerat betydande storverk för även kör och orkester, bland annat On the Transmigration of Souls (2002) som belönades med Pulizer-priset. 
Av Adams kortare orkesterverk är de mest framförda och mest populära troligen två fanfarer, Tromba lontana och Short Ride on a Fast Machine. Båda komponerades år 1985. Tromba Lontana (En fjärran trumpet) skrevs på beställning av Houstons symfoniker för att fira att det gått 150 år sedan Texas blivit en självständig delstat. Tromba Lontana uruppfördes på Houstons symfonikers konsert i Houston den 4.4.1986 under ledning av Sergiu Commissiona. 
John Adams berättar: ”Jag tog till min utgångspunkt att vända uppochner på idén att en fanfar bör vara högljudd och ha en extrovert karaktär. Jag skrev ett fyra minuter långt stycke vars dynamik sällan går över mezzopiano, och som innehåller två i salen stereofoniskt utplacerade solotrumpeter. (De bör placeras antingen i salens bakdel eller på olika balkonger.) Trumpeterna spelar ständiga kall  i vilka en lång ton följs av en mjuk staccato-signal. I orkestern går en konstant puls som skapas med hjälp av pianots, harpans och slaginstrumentens tickande. Någonstans långt borta i bakgrunden spelar stråkarna en lång, nästan immateriell melodi. Den är som nattliga moln, vilka man knappt lägger märke till.”
 
 
Sergej Rachmaninov: Symfoniska danser op.45
 
I december 1917 lämnade tonsättaren och pianisten Sergej Rahmaninov (1873-1943) ryska revolutionen bakom sig och flyttade utomlands. År 1918 reste han med sin familj till Amerika där han bodde till sin död. Rachmaninov skapade sig ett internationell rykte som en respekterad musiker, men hans tonsättarrykte däremot gick snart i kvav. Samtidigt som Stravinsky och Schönberg skapade modernism förblev han trogen sin ungdoms melodiska och romantiska uttryck. Flera av de verk som skrevs efter 1910-talet - bland annat den fjärde pianokonserten (1926/1941) och den tredje symfonin (1936) - fick ett svalt mottagande. 
 
Orkesterverket Symfoniska danser fullbordades år 1940 och uruppfördes på Philadelphias orkesters konsert den 3.1.1941. Dirigent var Eugene Ormandy som verket är tillägnat. Kritikerna reagerade närmast artigt. Symfoniska danser har först senare fått en obestridlig position som ett färgstarkt och intensivt verk som förvisso förblir troget Rachmaninovs romantiska uttryck men samtidigt utvidgar det med hjälp av överraskande rytmer och orkestereffekter. 
 
Verket blev tonsättarens sista och torde vara skrivet med precis det i åtanke. Det finns starka självbiografiska drag i musiken. I första satsen citerar Rachmaninov sin tidiga första symfoni (1897). I finalen finns ett par takter ur körverket Vigilia (1915), ur satsen som skildrar Jesus uppståndelse. De tre satserna hade från början titlarna ”Middag”, ”Skymning” och ”Midnatt”, vilket hänvisar till ungdom, ålderdom och död. 
 
Den första dansen (Non allegro) har en skarp och rytmisk profil. I det långsamma mellanpartiet sjunger altsaxofonen en vacker, melankolisk melodi. Den andra dansen (Andante con moto) är en medryckande, ställvis smått morbid vals. Den sista dansen (Lento assai - Allegro vivace) är verkets mest dramatiska, och innehåller den medeltida Dies Irae-hymn som Rachmaninov hade citerat i flera av sina tidigare verk.

Konstnärer

  • Susanna Mälkki

    dirigent

  • Musiikkitalon Kuoro

Program

  • 19.00
    Jonathan Harvey

    Messages

  • John Adams

    Tromba Lontana

  • 21.00
    Sergei Rahmaninov

    Symfoniska danser

Ofta frågat

Kan jag fotografera orkestern?

Du får ta bilder före konserten och efter konserten. Då konserten pågår önskar vi dock att du lyssnar på musiken. På så sätt garanterar du musikerna arbetsfrid och stör inte heller de övriga konsertbesökarna.

Var kan jag beställa pausservering?

Pausserveringen kan beställas från Restels försäljningstjänst med telefon 0207624862 eller email ravintolat.musiikkitalo@restel.fi eller från Restis. Notera att beställning av pausservering för över 30 personer sker via försäljningstjänsten.

Måste jag klä upp mig då jag kommer på konsert?

Endast orkestern har dräktkod. Du får klä dig så att du trivs bäst.

Hur kan jag byta ut min säsongkortsplats?

Säsongkortsplatsen kan bytas ut då försäljningen inleds genom att du köper ett nytt säsongkort till en plats som är ledig. Platser som inte har lösts ut säljs som engångsbiljetter då försäljningen av säsongkorten har avslutats.

Jag har ett säsongkort men kan inte komma på konsert, vad göra?

Biljetten kan skänkas åt en vän, eller ges i gåva åt en musikstuderande genom att senast kl. 15 under konsertdagen ringa tel. 09 3102 2700 eller sända mail till helsinki.philharmonic@hel.fi.

Mera musikenergi

Gustav Mahlers den fjärde symfonins avslutande sopran-solo är en naivistisk vision av det himmelska livets överflöd. Susanna Mälkki finner alltid något nytt i Mahler, och Camilla Tilling debuterar med HSO med ett program av det slag hon gillar bäst. 

Unsuk Chin är en av vår tids mest personliga tonsättare. I sina verk gillar hon att tänja ut på gränser – såväl sina som solisternas – och pianokonserten utgör inget undantag. Andra slags stämningar finner vi i Romeo och Julia, Sergej Prokofjevs gripande balettversion av Romeos och Julias tragiska kärlekshistoria. Antony Hermus' serie av Prokofievs musik innnehåller satser:
Montagues and Capulets 
The child Juliet 
Madrigal 
Minuet
Masks 
Romeo and Juliet 
Death of Tybalt 
Juliettes Death 
Fre 26/04/2019
19:00