Neither

Fre 18/01/2019 19:00 - 21:00
Biljetter: 37.00-7.00 €

Presentation

Alla traditioner kastades överbord då två av 1900-talskonstens mest originella tänkare slog sig samman för att göra en opera. Och inte vilken opera som helst: Morton Feldman ville inte ha en text, Samuel Beckett ville inte ha någon musik. Resultatet blev ett av operahistoriens märkligaste och mest magiska verk, antioperan Neither. Den extrema sångstämman passar sopran Anu Komsi som hand i handske.

Dima Slobodeniouk 
Dima Slobodeniouk (f. 1975) föddes i Moskva och flyttade år 1992 till Finland. Violinläraren i Ryssland hade lovat: ”Om du står ut med mina timmar blir du virtuos”. Men Dima bytte ändå ut violinen till en dirigentpinne. Detta skedde år 1994 på Torsten Lindfors dirigentklass i Jyväskylä konservatorium.
År 2016 erinrade sig Slobodeniuk i tidskriften FMQ det avgörande ögonblicket: ”Det kändes verkligen bra. Att göra musik tedde sig naturligare och smidigare än förr. Det var inte längre tal om en enskild stämma utan om verket som en helhet.”
På Sibelius-Akademin skolades Slobodeniouk av de legendariska dirigentpedagogerna Atso Almila, Leif Segerstam och Jorma Panula. Efter att ha dirigerat Helsingfors stadsorkesters barnkonserter år 2001 följde allt ansvarsfullare uppdrag, även utomlands. År 2013 blev han konstnärlig ledare för Galiciens symfoniker, år 2016 chefdirigent för Sinfonia Lahti. Under de senaste säsongerna har han debuterat med bl.a. Berlins filharmoniker. Denna konsertsäsong har han gästat Amsterdam Concertgebouw.
Slobodeniuk är en passionerad flygare med över 400 flygtimmar med olika plantyper i bagaget. För ett par år sedan fick han färdigheten att flyga utan att titta ut genom vindrutan. Det är samma sak som att dirigera utan att se på orkestern. 
”Då man flyger kan man inte kontrollera allt. Man måste behärska alla apparater och sina egna nerver. Men naturen kan du inte kontrollera. Samma gäller för dirigentarbetet. Du behärskar endast sådant som du själv vet och känner till.”
 
 
Anu Komsi 
För första gången i sitt liv var Anu Komsi orolig för sin röst. Detta hade inget att göra med brist på erfarenhet. Komsi hade bakom sig flera år i tyska operahus, där hon hade framfört såväl romantikens som den moderna musikens klassiker. Men den roll hon nu gjorde var extrem för även en stjärnsångerska som gillar att spränga gränser. Hon måste fråga sig: ”Kan jag göra detta?” Halsen fick inga fysiska skador, men erfarenheten fick Komsi att ändra sin inställning till att öva. Rösten måste tränas som om den var en muskel vars seghet skulle lämpa sig en maraton. Året var 2004, platsen Köpenhamn, verket Morton Feldmans Neither. Dirigent var Susanna Mälkki.
Framförandet hördes av Joséphine Markovits, konstnärlig ledare för festivalen Höst i Paris. Hon tipsade tonsättaren George Benjamin att använda Komsis röst i sitt verk Into the Little Hill som skulle skrivas till festivalen år 2006. Verket blev en av Komsis bravurer som hon framfört tiotals gånger. 
Komsi har gjort roller i andra nya verk, t.ex. Heinz Holligers Snövit och Karlheinz Stockhausens Donnerstag aus ”Licht”. Hon förhåller sig med samma respekt till ny musik som till romantisk musik. ”Den nya musiken har samma moraliska regler som en äldre repertoar: ju exaktare och renare man sjunger, dess bättre låter det. Publiken behöver inte utföra en musikanalys för att känna igen ett briljant framförande.” 
Komsi har sjungit Neither i Stuttgart, Paris och Frankfurt, och senast år 2011 på Salzburgs festspel. Verket kräver uthållighet och en dykares lungor, men den hypnotiska atmosfären och textens tyngd är bortom alla fysiska dimensioner. ”Alla får behandla Neithers text hur de vill. Jag är själv djupt berörd efter varje föreställning. I texten finns en dramatik som jag inte kan förklara.”
 
Följ Anu Komsi på Twitter: @AnuKomsi
 
Wolfgang Amadeus Mozart: Symfoni nr 38 ”Pragsymfonin”
 
Det är förbluffande att se i hur hög grad Salzburg utnyttjar det faktum att den är självaste Mozarts (1756-1791) hemstad. Få är de gathörn i vilka man inte säljer Mozart-kulor, - anteckningshäften, -kaffemuggar och -paraplyn. Mozart har på ett framgångsrikt sätt gjorts till ett varumärke. Men själv avskydde han Salzburg. Så ofta det var möjligt reste han bort från ”dumbommarnas stad” och drömde ofta om att lämna den för gott. 
Drömmen gick i uppfyllelse år 1781 då Mozart såg till att han avskedades från sin tjänst. Han flyttade till Wien, där det var lättare att arbeta. Konkurrensen i Europas musikhuvudstad var dock  hård, och publiken i Wien lyckades inte alltid ta till sig Mozarts tonspråk som uppfattades som komplicerad. Operorna Figaros bröllop, Don Giovanni och La Clemenza di Tito blev succéer - men inte i Wien utan i Prag, som var på en veckas resas avstånd. I Prag uruppfördes år 1786 symfoni nr 38. Publiken var begeistrad och det sägs att Mozart muntert skulle ha utbrustit: ”Mina pragbor förstår mig”. 
Det är oklart om Mozart skrev symfonin uttryckligen för att framföras i Prag. Verkets ovanliga struktur med endast tre satser, och de långa blåsarpassagerna som var skrivna för kända böhmiska virtuoser talar dock för att det rörde sig om ett verk som var skräddarsytt Prag. Men vad var då skillnaden mellan pragborna och deras södra grannar? Det har antagits att Mozarts popularitet i Prag hade att göra med stadens förstklassiga musikskolning. Oavsett social ställning och oavsett man eftersträvade en professionell karriär eller inte fick man från barnsben lära sig att spela instrument och läsa noter. I Prag hade vilken musikvän som helst tidigt lärt sig att inte nöja sig med färdigtuggade massprodukter utan skolats att ta sig till en även komplicerad musik. Denna urgamla bildningsprincip bar frukter vi kan njuta av än idag. 
 
Morton Feldman: Neither
 
Amerikanen Morton Feldman (1926–1987) ville ha en förändring. Boulez och hans kumpaner skrev partitur som hade mängder av specifika instruktioner och myriader av detaljer. I enlighet med den seriella kompositionstekniken var alla parametrar i förväg noggrant kalkylerade. Feldman utvecklade en alldeles motsatt metod. 
Feldman skapade till och med flera timmar långa verk i vilka pulsen är långsam och detaljerna förlorar sin betydelse. Den som är beredd att ta till sig denna originella musikuppfattning belönas med en medvetandegörande väckelse eller en upplevelse av trance. I sina bästa verk bjuder Feldman på en slags hypnos. Lyssnaren transformeras från en alert iakttagare till först en empatisk lyssnare och sedan till till en organisk del av ett ljuduniversum i ett ständigt nu-ögonblick. Utan att vi lägger märke till det har vi kanske redan en längre tid andats i samma takt som de i atmosfären vibrerande ljud. Vi gör det lika självklart som om vi andades in en ren rumsluft.  
Man bör dock inte uppfatta Feldman som en skapare av inredningselement eller som en zen-artist som i stil med John Cage ansåg att alla ljud är musik. Feldman noterade sin musik alldeles exakt och lämnade ingenting åt slumpen. Men avsikten är inte att underhålla i en traditionell bemärkelse, inte heller att mana fram berättelser som är kopplade till verkligheten och en lineär tidsuppfattning. Feldmans musik gestaltar en verklighet som är oberoende av tiden. Denna filosofi är allergisk till all musik med en text, och framförallt till operans genre. 
Men hur gick det? Feldman skrev monodramat Neither (1977) till en dikt av Samuel Beckett. Det märkliga i dessa två märkliga konstnärers samarbete endast understryks av att Beckett ställde sig avvisande till att hans texter sattes till musik. Operans titel (”Ingendera”) har tolkats som ett intern skämt, som ett uttryck för vad både Feldman och Beckett tyckte om traditionell opera som konstform. Denna attityd syns och hörs. Neither har ingen som helst handling och det händer egentligen ingenting alls. Becketts text är 16 rader lång. Feldmans melodi är nästan oföränderlig och i ett så högt register att alla textens betydelser tycks reflekteras i ljudens behagliga samklang - i skuggor och ljus, precis så som Becketts text också tycks antyda. 

Konstnärer

  • Dima Slobodeniouk

    dirigent

  • Anu Komsi

    sopran

Program

  • 19.00
    Wolfgang Amadeus Mozart

    Symfoni nr 38 "Prag"

  • 21.00
    Morton Feldman

    Neither - opera in 1 act

Ofta frågat

Kan jag fotografera orkestern?

Du får ta bilder före konserten och efter konserten. Då konserten pågår önskar vi dock att du lyssnar på musiken. På så sätt garanterar du musikerna arbetsfrid och stör inte heller de övriga konsertbesökarna.

Måste jag klä upp mig då jag kommer på konsert?

Endast orkestern har dräktkod. Du får klä dig så att du trivs bäst.

Hur kan jag byta ut min säsongkortsplats?

Säsongkortsplatsen kan bytas ut då försäljningen inleds genom att du köper ett nytt säsongkort till en plats som är ledig. Platser som inte har lösts ut säljs som engångsbiljetter då försäljningen av säsongkorten har avslutats.

Jag har ett säsongkort men kan inte komma på konsert, vad göra?

Biljetten kan skänkas åt en vän, eller ges i gåva åt en musikstuderande genom att senast kl. 15 under konsertdagen ringa tel. 09 3102 2700 eller sända mail till helsinki.philharmonic@hel.fi.