Romanza e Scherzoso

Fre 29/11/2019 19:00 - 21:00
Biljetter: 46.00-9.50 €

Presentation

Pianisten Kirill Gerstein bjuder alltid på något som är både nytt och spännande. Denna gång har han med sig i bagaget sin vän Thomas Adès nya pianokonsert, samt Busonis mozartskt färgade verk Romanza e Scherzoso. Thomas Adès är en suverän tonsättare, dirigent och pianist och dessutom en stor vän av musik av Jean Sibelius. I konserten dirigerar han Helsingfors stadsorkester för första gången.

Thomas Adès

Thomas Adès (f. 1971) hör utan minsta tvivel till de senaste årtiondenas allra främsta tonsättar-dirigenter. Hans musik tycks varje vecka framföras någonstans jorden runt. Vare sig det rör sig om en opera, ett orkesterstycke eller ett soloverk tilltalar Adès toner vår tids människa.  

Thomas Adès föddes i norra delen av London till en familj i vilken musiken värderades högt. Fadern var lingvist och översättare och spelade klarinett, och modern var en konstexpert med surrealism som sitt specialområde. Som liten lyssnade Adès på klassisk musik, framförallt Chopin. Han minns ännu hur han reagerade på modern musik: den var samtidigt så otrevlig och så fängslade att han ville förstå vad hans reaktioner bottnade i. 

Som ung var Adès en lovande pianist. År 1990 fick han andra pris i BBC:s tävling, vars segrare sänds till Eurovisionens unga solisters tävling som Englands representant. Adès hade tur då han inte vann. Han hade meddelat att finalnumret är Bartòks andra konsert. Han hade aldrig spelat verket och tror inte att han hade lärt sig att spela det heller. Som pianist har han gett solokvällar i bl.a. London, Paris och Lissabon. Han har gett duokonserter tillsammans med Kirill Gerstein. 

Som tonsättare gjorde Adès sitt genombrott år 1995 med operan Powder Her Face. Före han fyllt 30 hade han fått beställningar av New Yorks filharmoniker och Birminghams symfoniorkester. Sedermera har han varit konstnärlig ledare för Aldeburghs musikfestspel och Ojais musikfestspel. Han har varit Los Angeles filharmonikers composer-in-residence och har tilldelats ett Grammy-pris. Han dirigerar ofta sin egen musik. Han har gästat bl.a. Covent Garden, Finlands radios symfoniorkester, Gewandhaus-orkestern och Londons filharmoniker. År 2019 är han Bostons symfonikers konstnärliga partner. 

Följ Thomas Adès på Twitter @Thomas_ades

Kirill Gerstein

Kirill Gerstein är född i Voronezj, Ryssland år 1979. Han har trivts vid ett piano så länge han kan minnas. Modern var musiker och lärare och gav sonen hans första lektioner. Trots att Gerstein tillbringade sin barndom i ett litet avsides område kunde han gå på konserter med klassisk musik. I Voronezj hörde han ofta Dmitri Bashkirov uppträda, och musiken kom att utgöra en naturlig del av Gersteins liv. 

Gerstein blev fascinerad av även jazz: på skiva lyssnade han på pianister som Chick Corea och Keith Jarrett. Han inledde 14 år gammal jazzstudier vid Berklee College of Music i Boston - han var den yngsta antagna eleven någonsin. Under somrarna studerade han klassisk musik i Tanglewood. Att göra ett val mellan jazz och klassisk musik blev aktuellt. 

År 2014 berättade Gerstein i tidningen Examiner: ”Jag kände att valet måste gälla för resten av mitt liv. Att gå på äventyr i exempelvis Bachs, Beethovens, Schuberts och Rachmaninovs världar tedde sig till sist mera lockande. Jag tror inte att någon kan vara lika högklassigt bra i båda konstarterna. Jag vill dock anmärka att jag gjorde detta val då jag var 16, och att det rörde sig om ett mycket radikalt beslut.” Gerstein har dock aldrig helt övergett jazzen. Förra våren gav han ut en Gershwin-CD, och kritikerna hyllade i kapp hans rytmsinne och suveräna känsla för tonsättarens svängiga stil. 

Gerstein sökte sig till Madrid och började ta lektioner med sin barndoms idol Dmitri Bashkirov. En annan viktig lärare blev Ferenc Rados i Budapest. Gerstein gjorde sitt stora genombrott då han år 2001 vann första pris i Artur Rubinstein-tävlingen i Tel Aviv. Sedan dess har han varit en eftertraktad solist jorden runt. År 2010 tilldelades han det berömda Gilmore Artist Award på 300.000 dollar. Tidigare har priset tilldelats bl.a. Leif Ove Andsnes och Ralf Gothóni.

Följ Kirill Gerstein på Twitter: @kirillgerstein

Ferruccio Busoni: Romanza e Scherzoso

Redan namnet säger att det rör sig om en person med en lysande framtid: Ferruccio Dante Michelangelo Benvenuto Busoni (1866–1924). Han föddes i Toscana kort efter att Italien förenats, men redan som ung bytte han ut hemlandet till först Österrike och sedan Tyskland. År 1888 reste han till Helsingfors och blev lektor vid konservatoriet - detta trots att han avskydde att undervisa och inte kunde finska, svenska eller ryska. I Finland lärde han känna Martin Wegelius och Armas Järnefelt. Han blev livslång vän med Jean Sibelius och hjälpte denne att slå igenom internationellt. Kärleken fann Busoni i en finländska, Gerda Sjöstrand. 

Som ung piskades Busoni av sin far att öva vid pianot. Vid sidan om hann Busoni fabricera musik: av hans över trehundra kompositioner skrevs över tvåhundra före han hade fyllt 20. I den moderna repertoaren har vare sig hans tidiga eller sena produktion funnit en plats. Undantaget utgörs av den monumentala pianokonserten som ibland framförs som en kuriositet. Även om Busoni som tonsättare inte är jämförbar med pianister i stil med Liszt, Brahms eller Saint-Saëns hör han till den romantiska epokens sista stora pianist-tonsättare. Han var en av de första att göra skivinspelningar, och att lyssna på dem är att befinna sig vid den stora pianotraditionens urkällor. Busoni har fått sitt namn i musikhistorien med sina ultra-romantiska arrangemang av verk av J.S.Bach. De var på sin tid så populära att hans hustru i Amerika tilltalades som fru Bach-Busoni. 

Ett av Busonis sista verk är Romanza e Scherzoso op. 54 (1921). Det är ett av tre konserterande verk i vilka en wienklassisk fjäderlätthet möter tonsättarens version av romantiken. De två andra verken är för oboe och orkester, och för flöjt och orkester. Busonis tanke var att Romanza e Scherzoso skulle framföras som en slags andra sats efter Konsertstycke D-dur op. 31 så att båda verken tillsammans skulle utgöra en Concertino. Verket kan dock framföras självständigt, såsom i kväll. Det tio minuter långa verket består av två kontrasterande partier. Ett stillsamt uppvaknande Andantino accelererar till ett kvickt scherzo, och kort före slutet avbryts glädjen för en stund - men endast en stund - av verkets inlednings stämningar. 

Thomas Adès: Konsert för piano och orkester

Engelsmannen Thomas Adès (f. 1971) är en av de få tonsättare som egentligen inte skulle behöva hjälp av andra för att få fram sin musik. Som pianist är han på en så hög nivå att han har gjort skivinspelningar tillsammans med cellist Steven Isserlis och tenor Ian Bostridge. Som kammarmusiker har han uppträtt i bl.a. Los Angeles filharmonikers konsertserie. Han har även gett solorecital. Med tanke på Adés skicklighet som pianist är det överraskande att veta att han inte tidigare skrivit något virtuosverk för sitt instrument. Concerto Conciso (1997) för kammarorkester och piano är ingen virtuoskonsert, och In seven days (2008) för video, piano och orkester är inte solistisk till sin natur. Tonsättaren är bäst för känd för sina operor, bl.a. Powder Her Face (1995) vars rättframma erotik väckte stor uppmärksamhet, och The Tempest (2003) som är en av 2000-talets mest framgångsrika operor.

Konsert för piano och orkester (2018) uruppfördes i mars i Boston. Som redan titeln säger rör det sig om ett ogenerat klassiskt solonummer, om en slags pianokonsertens ärketyp. Även formlösningen är en medveten hyllning till genren. ”Jag frågade konserten vad den vill”, berättar Adès. ”Den ville utgå från traditionen på samma sätt som ett träd, som alltid har samma form: stommen är och förblir den samma. En del av mig känner på sig att det bästa sättet att finna det som är fräscht är att återvända till traditionerna.”

Konserten är förvisso traditionell. Den har tre satser i den bekanta ordningsföljden snabb-långsam-snabb sats. Den första presenterar motsatta teman enligt sonatformens princip, och innehåller även en virtuos kadens. Den andra satsen är lugn, melodisk och vacker. I finalen får pianisten ta ut svängarna i hyperromantiskt virtuosa tongångar. Kritikerna har hittat indirekta hänvisningar till bl.a. Ravel, Sjostakovitj, Rachmaninov, Liszt, Beethoven, Chopin, Gershwin… men musiken är nog äkta Adès från början till slut. Verket är skrivet för Adés långvariga vän och pianoduo-partner Kirill Gerstein.

Leoš Janáček: Taras Bulba

Av de tre stora tjeckiska tonsättarna torde Leoš Janáček (1854–1928) vara den minst kända. Till skillnad från sina äldre kolleger Antonín Dvořák och Bedřich Smetana levde Janáček tillräckligt sent för att vara med om hur musiken gled allt närmare 1900-talets modernism. Hans första verk följde romantiska ideal, men redan hitoperan Jenůfa (1896–1902) förebådade något nytt. Janáček ignorerade traditionen till exempel genom att skapade melodier och motiv som imiterade talspråkets ton och rytm. Senare komponerade han bl.a. operorna Testamentet, Katja Kabanova, och Den listiga lilla räven och en mycket okonventionell Sinfonietta. Hans stora Glagolitiska mässa anses vara ett av 1900-talets mest betydande körverk. 

Trots det sena tillkomståret är orkesterrapsodin Taras Bulba (1918) stilistiskt sett ett nationalromantiskt verk. Janáček sysslade med folkmusikforskning och var en svuren patriot. Men han var också en russofil som grundade ett Ryssland-sällskap i hemstaden Brno, döpte sina barn till Olga och Vladimir och beundrade ryska författare. En stor favorit var Nikolaj Gogol (som var född i Ukraina) och dennes år 1835 utgivna novell Taras Bulba. Janáček lärde kände novellen i dess utvidgade och mera ryskt kryddade utgåva från år 1842. Novellen är förlagd till 1500-talet och handlar om en kosack och dennes söner Andrej och Ostap. De för ett nomadliv i nuvarande Ukraina, där Taras Bulba drömmer om frihet och blodutgjutelse till vilket pris som helst. Han dödar egenhändigt Andrej då denne tar de polska erövrarnas sida; Ostap förlorar han åt fienden. Taras själv fängslas i samband med en hämndaktion och dödas. 

Bokens patriotiska patos berörde Janáček djupt, och år 1905 bestämde han sig för att skriva en symfonisk dikt om ämnet. Verket fullbordades först år 1915. Tonsättaren reviderade det tre år senare då Tjeckoslovakien blev självständigt och inte längre utgjorde en del av Österrike-Ungern. Uruppförandet ägde rum år 1924 i samband med Janáčeks 70-årsfestligheter, dock ett halvt år före födelsedagen. Eftersom Janáček inte ville fira i förtid rymde han ut ur salen före framförandet var över. Därmed missade han publikens entusiastiska applåder. 

Konstnärer

  • Thomas Adès

    dirigent

  • Kirill Gerstein

    piano

Program

  • 19.00
    Jean Sibelius

    Delar av serien Historiska scener

  • Ferruccio Busoni

    Romanza e Scherzoso, för piano och orkester

  • Paus 25 min

  • Thomas Adès

    Pianokonsert (ffg i Finland)

  • 21.00
    Leoš Janáček

    Taras Bulba

Ofta frågat

Kan jag fotografera orkestern?

Du får ta bilder före konserten och efter konserten. Då konserten pågår önskar vi dock att du lyssnar på musiken. På så sätt garanterar du musikerna arbetsfrid och stör inte heller de övriga konsertbesökarna.

Var kan jag beställa pausservering?

Pausserveringen kan beställas från Restels försäljningstjänst med telefon 0207624862 eller email ravintolat.musiikkitalo@restel.fi eller från Restis. Notera att beställning av pausservering för över 30 personer sker via försäljningstjänsten.

Måste jag klä upp mig då jag kommer på konsert?

Endast orkestern har dräktkod. Du får klä dig så att du trivs bäst.

Hur kan jag byta ut min säsongkortsplats?

Säsongkortsplatsen kan bytas ut då försäljningen inleds genom att du köper ett nytt säsongkort till en plats som är ledig. Platser som inte har lösts ut säljs som engångsbiljetter då försäljningen av säsongkorten har avslutats.

Jag har ett säsongkort men kan inte komma på konsert, vad göra?

Biljetten kan skänkas åt en vän, eller ges i gåva åt en musikstuderande genom att senast kl. 15 under konsertdagen ringa tel. 09 3102 2700 eller sända mail till helsinki.philharmonic@hel.fi.