Vårens danser

To 21/03/2019 19:00 - 21:00
Biljetter: 37.00-7.00 €

Presentation

Dirigent Matthias Pintscher slår in våren i stan. 

 
Kort före Béla Bartók reste till Amerika komponerade han en violinkonsert som är som en självbiografi med fokus på hans stilutveckling. Klassiska former, folkliga rytmer och en för tiden typisk modernism möts i ett verk som av sin exekutör kräver känsla och teknik. Dirigent Matthias Pintscher slår in våren i stan. 
Matthias Pintscher
Den tyska tonsättaren och dirigenten Matthias Pintscher (f. 1971) började spela violin i nio års ålder och var snart aktiv i hemortens ungdomsorkester. Omgiven av ”fysiska ljud” lärde han sig att ”smälta samman med en kraft större än sig själv” - och insåg att orkestern var hans instrument som både tonsättare och dirigent. 
18 år gammal började Pintscher studera för Hans Werner Henze. 22 år gammal hade han komponerat tre symfonier. Som dirigent har han uppträtt med bl.a. New Yorks filharmoniker, Mariinskijs orkester, Clevelands orkester, Berlins radios orkesters, Staatskapelle och Deutsches Symphonie-Orchester Berlin.
Pintscher har konstaterat: ”Som dirigent styrts mitt tänkande av min kompositionsprocess - och vice versa, förstås.” År 2013 valdes han till Susanna Mälkkis efterträdare som musikalisk ledare för Ensemble InterContemporain. Han planerade programmet till Avantis Suvisoitto-festival sommaren 2015. 
Pintscher reste ut i världen redan som ung: först till London, sedan till Paris, slutligen till New York. Han saknar inte sitt hemland. ”Mitt land saknar glädje”, berättade han i Herald år 2012. ”Nu då jag bott så länge utomlands har jag lämnat bakom mig mina tyska rötter. I hjärtat är jag en resenär.” Vid sidan om sitt arbete som dirigent och tonsättare är Pintscher lärare på Juilliard och konstnärlig ledare för Tonhalle-orkestern i Zürich. År 2020 inleder han sitt arbete som musikalisk ledare för Ojais festival. 
 
Elina Vähälä
Elina Vähälä är en av Finlands internationellt mest kända violinister. Hon föddes i Iowa i Förenta staterna men flyttade redan som liten till Finland. Hon inspirerades att spela violin då hon på TV såg programmet ”Viuluviikarit”. Då hon fick ett eget instrument blev alla från programmet bekanta klangfärger, legaton och vibraton verklighet. 
Vähälä började studera vid Päijät-Häme konservatorium i Lahtis för först Seppo Reinikainen och sedan Pertti Sutinen. Hon deltog i Kuhmo Violinskola där hon fick undervisning av Zinaida Gilels, Ilja Grubert och Pavel Vernikov. På Sibelius-Akademin studerade hon för Tuomas Haapanen; andra viktiga mentorer är Ana Chumachenco och Peter Csaba. Vähälä utexaminerades 1999, samma år som hon vann första pris i Young Concert Artists International Auditions-tävlingen i New York.
Vähälä är känd som en karismatisk musiker med en ovanligt bred repertoar. År 2015 uruppförde hon Jaakko Kuusistos violinkonsert, som hon beställt av honom. År 2013 spelade hon in verket för BIS tillsammans med John Corigilanos konsert The Red Violin. Tillsammans med pianist-dirigent Ralf Gothóni har Vähälä uruppfört Aulis Sallinens Kammarkonsert och Curtis Curtis-Smiths Dubbelkonsert. År 2016 uruppförde hon Kalevi Ahos andra violinkonsert. 
Under de senaste säsongerna har Vähälä uppträtt med Minnesotas orkester, Detroits och Houstons symfoniker, Lyons nationella symfoniorkester, Stockholms filharmoniker och Singapores symfoniorkester. Vähälä uppträder regelbundet på Sinfonia Lahtis utlandsturnéer, senast på Seouls musikfestival. Hösten 2015 framförde hon Sibelius violinkonserts hypersvåra originalversion i en TV-konsert tillsammans med Radions symfoniorkester och Hannu Lintu. 
Vähälä debuterade som konsertsolist 12 år gammal tillsammans med sin hemstads, Lahtis orkester (nuv. Sinfonia Lahti). Samarbetet fortsätter. Säsongen 1993-1994 valde orkestern henne till Årets unga solist. 
Vähälä är aktiv i Violinakademin, som hon varit med om att grunda år 2009, och är professor i violin vid Karlsruhes musikhögskola. Hennes instrument är en Giovanni Battista Guadagnini från år 1780. 
Följ Elina Vähälä på Twitter: @elinavahala
 
 
Claude Debussy: Rondes de printemps 
År 1905 komponerade Claude Debussy (1862-1918) pianosviten Images. Han meddelade sin förläggare att han skulle skriva en svit till med samma namn, men för två pianon. Slutresultatet blev dock en svit för orkester vars tre satser (Gigues, Ibéria och Rondes de printemps) kan framföras självständigt. 
Varje sats i orkestersviten Images (1905-1912) är tonsättarens hyllning till ett visst land: England, Spanien och Frankrike. Svitens ”franska” verk är Rondes de printemps (Vårens ringdanser). Då det uruppfördes i Paris år 1910 var mottagandet varierande på ett för Debussys musik typiskt sätt. Vissa kritiker hatade verket och det hördes illvilliga visslingar från publiken. Men andra blev mycket förtjusta. Debussys vän Louis Laloy försvarade verket i en artikel och tonsättarkollegan Maurice Ravel talade entusiastiskt om uttryckets ”storslagna fräschör”. 
Rondes de printemps är en ”impressionistisk” musik i den mening att den kan förstås som en musikalisk beskrivning av de syn- och hörselintryck man har då naturen vaknar. Verket går långsamt men säkert från ett lågmält drömmande mot allt gladare och färggrannare utbrott. Debussy har understrukit verkets idé genom att i partituret trycka några rader ur renässanspoeten Polizianos (1454-1494) dikt som hyllar månaden maj. 
Ur kompositionsteknisk synpunkt är Rondes de printemps en sannskyldig prestation. Verket bygger genomgående på två melodier, Nous n’irons plus au bois (Nu går vi inte längre ut i skogen) och Do, do l’enfant, do (Sov, sov mitt barn, sov) ur vilka Debussy plockar korta motiv som han bollar runt i orkestern. Melodierna som sådana får man däremot höra i verket nästan bara i förbigående. 
 
 
Béla Bartók: Violinkonsert nr 2
År 1937 kontaktades Béla Bartók (1881-1945) av violinisten Zoltán Székely. Denne hade uruppfört Bartóks två rapsodier och spelat kammarmusik med honom. Nu ville han beställa en violinkonsert. Bartók hade skrivit en sådan redan år 1908 men aldrig låtit den framföras. Hans enda officiella violinkonsert var således det verk han 1937-38 skrev åt Székely. Det fick ordningsnumret två först då den kronologiskt första violinkonserten uruppfördes på 1950-talet.
 Då Székely och Bartók samtalade om det kommande verket meddelade tonsättaren att han vill göra ett variationsverk i en sats. Székely önskade dock en klassisk konsert i tre satser. Bartók gick med på det men övergav inte idén om ett variationsverk. Konsertens andra sats består av variationer, och finalen varierar alla av den första satsens grundmotiv. 
Verket uruppfördes i Amsterdam år 1939. Willem Mengelberg dirigerade Concertgebouw-orkestern. Solist var självfallet Székely som verket även är tillägnat. Han hade hjälpt Bartók att forma det virtuosa solopartiet men även haft sitt att säga om vissa detaljer. Från början hade Bartók låtit finalen avslutas med orkesterns slutspurt. Székely blev missnöjd: ”verket bör sluta som en konsert, inte en symfoni”. Bartók skrev ett nytt slut som också solisten deltar i. I partituret tryckte han dock även det ursprungliga slutet, och det är upp till solisten och dirigenten vilken version de vill göra. 
Den andra violinkonserten skrevs under en period då Bartók eftersträvade ett balanserat och klassiskt uttryck. Detta innebär inte att tonspråket vore direkt tamt. I musiken finner man bitska rytmer, taggig kromatik och en hänvisning till Schönbergs 12-tonsmusik. Men i konsertens tre satser (Allegro non troppo, Andante tranquillo och Allegro molto) fokuseras ändock mest på lyriska och dansande melodier som för tankarna till ungersk folkmusik. 
 
 
Robert Schumann: Symfoni nr 1 B-dur ”Vårsymfonin”
På 1830-talet komponerade Robert Schumann (1810-1856) framförallt pianomusik. År 1840 blev han intresserad av sångmusik och komponerade under årets gång över 130 solosånger. ”Sångåret” var betydande för Schumann även därför att han efter en långt utdragen rättsprocess äntligen fick gifta sig med Clara Wieck. Hustrun uppmanade sin man att pröva sin talang som orkestertonsättare. År 1841 komponerade Schumann hela tre stora orkesterverk: två symfonier (B-dur och d-moll) och Introduktion, scherzo och final. D-mollsymfonin skrev Schumann helt om tio år senare och då fick den ordningsnumret fyra. 
Den första symfonin skrevs fort, vilket var karaktäristiskt för Schumann. Skisserna blev till på endast fyra dagar och orkestreringen utfördes på en dryg månad. Verket fick sitt framgångsrika uruppförande i Leipzig i mars år 1841. Dirigent var Felix Mendelssohn.
Schumann berättade att symfonin hade att göra med Adolf Böttgers dikt Liebesfrühling, och öppningsfanfarens rytm motsvarar diktens rader ”O wende, wende deinen Lauf / Im Thale blüht der Frühling auf!” (O, vänd dig om på din färd / våren blomstrar i dalen!). Satserna var tänkta att ha titlarna Våren vaknar, Kväll, Glada lekkamrater och Våren i full blom, men Schumann lämnade dock bort dem. Han ansåg att verket inte är konkret programmatiskt i karaktär, och i detta sammanhang bör våren förstås som en allmän symbol för andlig och konstnärlig pånyttfödelse. 
Den första satsen startar med en introduktion (Andante un poco maestoso) i vilken tonsättaren berättade att han försökt uttrycka hur ”världen blir grön”. I Allegro molto vivacet ”vaknar naturen till liv”. Den andra satsen är ett sjungande Larghetto, den tredje ett raskt scherzo (Molto vivace) med två trion. Schumann karaktäriserade finalen (Allegro animato e grazioso) som ”vårens avsked”. Stämningen är dock snarare friskt energisk än melankolisk: sommaren väntar runt hörnet. 
 
 

Konstnärer

  • Matthias Pintscher

    dirigent

  • Elina Vähälä

    violin

Program

  • 19.00
    Claude Debussy

    Rondes des printemps

  • Béla Bartók

    Violinkonsert nr 2

  • 21.00
    Robert Schumann

    Symfoni nr 1 "Vårsymfonin"

Ofta frågat

Kan jag fotografera orkestern?

Du får ta bilder före konserten och efter konserten. Då konserten pågår önskar vi dock att du lyssnar på musiken. På så sätt garanterar du musikerna arbetsfrid och stör inte heller de övriga konsertbesökarna.

Var kan jag beställa pausservering?

Pausserveringen kan beställas från Restels försäljningstjänst med telefon 0207624862 eller email ravintolat.musiikkitalo@restel.fi eller från Restis. Notera att beställning av pausservering för över 30 personer sker via försäljningstjänsten.

Måste jag klä upp mig då jag kommer på konsert?

Endast orkestern har dräktkod. Du får klä dig så att du trivs bäst.

Hur kan jag byta ut min säsongkortsplats?

Säsongkortsplatsen kan bytas ut då försäljningen inleds genom att du köper ett nytt säsongkort till en plats som är ledig. Platser som inte har lösts ut säljs som engångsbiljetter då försäljningen av säsongkorten har avslutats.

Jag har ett säsongkort men kan inte komma på konsert, vad göra?

Biljetten kan skänkas åt en vän, eller ges i gåva åt en musikstuderande genom att senast kl. 15 under konsertdagen ringa tel. 09 3102 2700 eller sända mail till helsinki.philharmonic@hel.fi.