article-image

Pianistlegenden Nelson Freire ger två Beethovenkonserter i Musikihuset

Inga stora gester – endast stilla styrka och dignitet

Nelson Freire (f. 1944) föddes i Boa Esperança i Brasilien. Tre år gammal började han imitera sin storasysters pianospel, och ett år senare uppträdde han med Mozarts A-dursonat med dess turkiska marsch. Ett barns begåvning blommar inte upp utan hjälp av en perfekt lärare, och Freire hade en sådan. År 2017 berättade han åt Euronews: ”Det var tur att jag mötte någon som blev betydelsefull. Musik lever av kärlek. Kanske det berodde på mitt stjärntecken - jag är en våg, som lär vara kärlekens tecken - ja, jag älskade min lärare så mycket och hade gjort vad hon än bett mig att göra.” Hans lärare var Nise Obino och Lucia Franco.

12 år gammal fick Freire en sjunde plats i Rio de Janeiros pianotävling med Beethovens femte konsert och fick ett stipendium till Wien. Hans internationella karriär startade på 60-talet. 1964 vann han första pris i Vianna da Motta-tävlingen i Lissabon och tilldelades Dinu Lipatti-medaljen i London. Då han 24 år gammal uppträdde i New York betecknade kritikerna honom som en av periodens mest fascinerande pianister. 

Freire ger sällan intervjuer och även då talar han mycket litet om sig själv. Han har skapat sitt rykte på musikens villkor. Decca, som numera är Freires skivbolag, kallade honom länge för ”pianots bäst bevarade hemlighet”. Före 1990-talet, då han blev aktivare i inspelningsstudion, kunde man höra honom nästan enbart på konserter eller i radio. Sedermera har han fått ett eget album i Philips CD-serie Great Pianists of the 20th Century. Beethovens fjärde konsert har Freire i år framfört tillsammans med bl.a. Amsterdam Concertgebouw och Monte Carlos orkester. 

 
Susanna Mälkki, dirigent
Nelson Freire, piano
 
Hector Berlioz: Romersk karneval, uvertyr
Ludwig van Beethoven: Pianokonsert nr 4
Lotta Wennäkoski: Om fotspår och ljus (uruppf.)
Robert Schumann: Uvertyr, scherzo och final op. 52.

Direktsänding