Ordlista

a cappella: musik som sjungs utan ackompanjemang

ackord: tre eller flera toner av olika tonhöjd som klingar samtidigt

aleatorik: verket bygger på element av valfrihet och slump

basso continuo: en grupp i barockorkestern som består av bas- och harmoniinstrument 

cantus firmus: den melodi som stämmorna i ett mångstämmigt verk utgick ifrån; ofta en gregoriansk koral

chanson: (franska för sång), fransk sång, världslig polyfon sång under renässansen 

crescendo: växande dynamik 

danssvit: en verkhelhet under barocken med satser såsom bl.a. allemande, sarabande, courante, gigue, menuett, air, bourrée, gavott

Darmstadtskolan: en sommarkurs i ny musik i Tyskland som startade på 1940-talet

diminuendo: bortdöende dynamik 

dur: skala som bygger på treklangen och grundtonen, tonal musik

elektronmusik: musik i vilken man använder elektroniska hjälpmedel, antingen i form av en klingande inspelning eller som musik som skapas elektroniskt under framförandet

forte, f: stark dynamik, spela starkt

fragment: en del av en större helhet, till exempel en stump av en melodi

frasering: behandling av ett motiv i musiken/finslipning/ett sätt att framföra musiken 

funktionslära: en under klassicismen skapad harmonilära om ackordens relation

fuga: ett polyfont verk från barocken som innehåller flera samtidiga melodiska linjer 

generalbas: ett numrerat basparti ur vilket barockorkesterns basso continuo -grupp spelade det ackord som numret anger; se basso continuo

genomkomponerad: i verket finns en viss melodi som ständigt varieras, i exempelvis en genomkomponerad sång är varje strof annorlunda

gregoriansk sång: en enstämmig kyrkosång som från början gick vidare som muntlig tradition i kloster 

harmoni: flera toner klingar samtidigt 

homofoni: musik med melodi och ackompanjemang; jmfr. polyfoni 

kadens: solistens virtuosa, oackompanjerade passage i en solokonsert 

kammarmusik: i kammarmusik är ensemblen mindre än i en symfoniorkester; minimiantalet musiker är två

konsert: konserten som helhet, även ett verk för solo och orkester

kontinuerlig melodi: en oavbruten melodisk linje (se genomkomponerad), inga verser eller refränger upprepas

kromatisk: bygger på halva tonsteg

kyrkotonarter: skalor som användes under renässansen och vilka något skiljer sig från den dur och moll som vi använder idag

larm: ett ljud utan en exakt tonhöjd, till exempel trafikbrus 

ledmotiv: ett av Wagner utvecklat sätt att komponera så, att ett visst musikaliskt motiv representerar en viss händelse eller person 

ledton: dur- eller mollskalans sjunde ton som förbereder ankomsten till skalans huvudton, tonikan

Lied: tyska för sång, sång från romantiken i vilken pianisten och sångaren har likvärdiga roller

madrigal: ett renässansverk med 4-6 stämmor och en världslig text

mikrointervall: ett intervall mindre än ett halvt tonsteg

minimalism: stilriktning i vilken musikverket innehåller så knappa element som möjligt 

moll: skala som bygger på treklangen och grundtonen, tonal musik

monodi: musik med solosång och ackompanjemang, jmfr. polyfoni

moder: se kyrkotonarter

motett: ett polyfont, oftast andligt vokalverk som saknar ackompanjemang

motiv: en kort följd av toner

mässa: ett verk som bygger på den katolska kyrkans gudstjänst

neoklassicism: eller nyklassicism, en stilriktning från början av 1900-talet som utnyttjade forna tiders musiks former

neumer: noternas tidigaste form

partita: ett verk från barocken 

partitur: dirigentens not som visar alla de ljud som klingar i verket 

piano, p: en tyst dynamik, spelas tyst 

polyfoni: mångstämmighet, varje stämma har en egen självständig melodi

preludium: ett stycke som påminner om en uvertyr och saknar en fast form och en etablerad längd

renässansen: perioden 1400-1600

serialism: en stilriktning som föddes på 1940-talet och organiserade musikens element enligt rationella formler

solo: spelas av en enda musiker

solokonsert: ett verk för solo och orkester

Sprachgesang: talsång, en mellanform mellan tal och sång som skapades av Arnold Schönberg 

spektralmusik: musik som utgår från ljudets egen struktur, övertonsserien 

stämma: not i vilken står skrivet vad den individuella musikern skall spela

symfoni: ett under klassicismen till sin form etablerat verk för symfoniorkester, det har oftast fyra satser

symfonisk dikt: från början en uvertyr som utvecklats till ett självständigt symfoniskt verk med en berättelse

takt: ett bestämt antal slag (anges med taktart, takterna skiljs åt med taktstreck). Exempelvis ” I detta stycke räknar man till fyra.”

tonalitet: musik i vilken det finns en grundton, tonika, och en på den baserad skala, exemplevis dur- och molltonarterna 

tonart: en tonserie som bygger på en tonskala; verket bygger huvudsakligen på dessa toner

tonserie (12-tonsserie): en tonserie i vilken tonsättaren använt alla 12 toner

transponering: noten klingar på en annan höjd än där den är skriven 

tutti: ital. alla, i orkestern betyder ordet att hela orkestern eller en sektion av orkestern spelar 

uvertyr: från början en operas inledningsnummer, senare ett självständigt symfoniskt verk i en enda sats som under romantiken började kallas för en symfonisk dikt

virtuos: en musiker som är suveränt skicklig på sitt instrument