Karl-Heinz Steffens

Karl-Heinz Steffens (f. 1961) inledde sin musikerbana som klarinettist. Efter studier vid Stuttgarts musikakademi arbetade han vid Staatstheater Kassel, Frankfurts opera och Bayerns radios symfoniorkester. 2003 blev han professor i klarinett vid Hanns Eisler-musikakademin i Berlin. 2001-2007 var Steffens Berlins filharmonikers soloklarinettist. 
2008 anställdes Steffens som Halle Staatskapelles och operas musikaliska ledare. Året därpå blev han musikalisk ledare för Deutsche Staatsphilharmonie Rheinland-Pfalz och började gästdirigera Tysklands ledande orkestrar. Han har arbetat med bl.a. radio-orkestrarna i Köln, Frankfurt, Berlin och Leipzig samt med Münchens filharmoniker, Birmninghams symfoniker och Jerusalems symfoniorkester.

 

Cristina Gómez Godoy 

Cristina Gómez Godoy (f. 1990), som ikväll debuterar som HSO:s solist, föddes i Linares i Spanien. Hon inledde sina studier i Jaén och Sevilla och fortsatte dem vid Rostocks musikhögskola där hon hade professor Gregor Witt som lärare. Gómez Godoy kom första gången i kontakt med en oboe 10 år gammal, och hon minns ännu detta som det livsomvälvande ögonblick då hon fann att musiken var hennes kall. 

En viktig gestalt i hennes liv och karriär har varit dirigent Daniel Barenboim. Gómez Godoy fick sina första erfarenheter av orkestermusicerande i Andalusiens ungdomsorkester. 12 år gammal spelade hon i Barenboim-Said-stiftelsens projektorkester Academia de Estudios Orquestales. Maestron gav henne omedelbart en plats i sin orkester West-Eastern Divan. Hennes karriärs första stora stjärnögonblick blev segern i ARD-tävlingen i München år 2011. 

På sin hemsida Historias da luz har Gómez Godoy år 2014 komprimerat sin livssituation kort och koncist: ”För tillfället lever jag fullt ut det liv jag alltid drömde om att få leva då jag var liten flicka: jag ville njuta av varje dag.”

W.A.Mozart: Oboekonsert C-dur

Berättelsen inleds år 1778. Medan Mozart var aktiv i Salzburgs hovorkester träffade han oboist Giuseppe Ferlendis och ville skriva honom en konsert. Då verket fullbordats väckte det stor uppmärksamhet. Samtidigt skrev Mozart ett verk åt flöjtisten Ferdinand De Jean. Mozart gillade inte flöjten och skrev musik åt instrumentet motvilligt, mest för pengarnas skull. Som soloinstrument inspirerade flöjten honom inte. 

För att tillfredsställa sina egna krav på kvalitet grävde Mozart fram sin oboekonsert. Han bytte ut soloinstrument och tonart, gjorde några andra ändringar, och postade partituret till De Jean. Bluffen gick igenom, speciellt som den ursprungliga oboekonserten senare försvann. Noterna hittades i ett arkiv först år 1920. Handstilen var Mozarts, och verket kunde identifieras. 
Härmed fick man också äntligen klarhet i varför flöjtkonsertens soloparti är skrivet i ett så ovanligt lågt register.  

 

Anton Bruckner: Symfoni nr 4 ”Den romantiska”

Anton Bruckner (1824–1896) uppfattades inte från början primärt som en tonsättare utan som en orgelvirtuos och en krävande pedagog. Han har beskrivits som en okonstlad person som inte skämdes för sina bondska rötter ens efter att ha flyttat till Wien. Han var en religiös herreman som bad varje dag. Han led av sifferneuros och brukade under sina promenader räkna de statyer och fönster som han passerade, och han antecknade alltid på minuten det klockslag då hans kompositioner blev färdiga.  

Den fjärde symfonin är den första av Bruckners mogna stora verk, som får samtida symfonier av exempelvis Brahms och Tjajkovskij att te sig som miniatyrer i jämförelse. Bruckner själv gav den fjärde symfonin dess titel Den romantiska. Detta torde hänvisa till medeltida riddaratmosfärer, så det är knappast en slump att huvudtonarten är Ess-dur – precis som i Beethovens Eroica. 

Helsinki-variaatiot -tilaussävellysten sarja saa jatkoa

Visuaalinen alkusoitto Musiikkitalon mediaseinällä

Konsertit

E.g., 23/09/2019
-
E.g., 23/09/2019
Ti 01 / 10 / 2019
19:00 - 21:00
Muut
Helsingin kaupunginorkesteri
UMO Helsinki Jazz Orchestra
Antti Rissanen kapellimestari
Maria Ylipää laulu
Tero Harjunniemi laulu
Anvil Chorus (Giuseppe Verdi: Trubaduuri)
La Strada (Nino Rota)
Lazzarella (Domenico Modugno arr. Antti Rissanen)
Anna with the Rolls (Nino Rota)
Jos (Se - Love Theme from Cinema Paradiso / Ennio Morricone arr. Antti Rissanen)
Kun aika on (Elokuvasta Romeo ja Julia / Nino Rota)
Quando, quando, quando (Tony Renis arr. Tero Lindberg)
Guarda che luna (Hopeinen kuu: Gualtiero Malgoni arr. Antti Rissanen)
Vivo per lei (Mauro Mengali / Valerio Zelli)
Mambo Italiano (Bob Merrill)
Puhu hiljaa rakkaudesta (Elokuvasta Kummisetä: Nino Rota arr. Marko Hilpo)
Hyvät, pahat ja rumat (Nino Rota)
Kourallinen dollareita (Ennio Morricone arr. Antti Rissanen ja Tero Lindberg)
Aurinkoinen (O sole mio: Eduardo di Capua arr. Pessi Levanto & Antti Rissanen)
Tu vuò fà l'americano (Renato Carosone arr. Antti Rissanen)
Nessun dorma (Calafin aaria Giacomo Puccinin oopperasta Turandot)
Volare (Domenico Modugno arr. Antti Rissanen)