Träna örat-programmet x Sibelius

Sibelius, som vi alla, utvecklades och förändrades under årens gång som människa och tonsättare. Det här går att höra i hans musik. Nu skall vi undersöka vilka tecken på förändring som går att höra i musiken då tonsättaren ständigt går framåt och utvecklas.

  Låt oss närma oss Sibelius tonspråk och dess utveckling utgående från fyra olika orkesterverk:

1. hurdan är den första orkestermusik Sibelius skrev – symfoni 1
2. hur utvecklades Sibelius orkestermusik – symfoni 4, symfoni 5
3. hurdan är Sibelius musik i hans sista orkesterverk – Tapiola

Jean Sibelius: Symfoni nr 1 e-moll

Sibelius idkade fortsättningsstudier i Berlin medan han skrev sin första symfoni. Verket hade en egen, stor betydelse eftersom det under ledning av Robert Kajanus skulle spelas på Helsingfors stadsorkesters Europaturné 19 gånger, med Paris världsutställning sommaren 1900 som turnéns höjdpunkt.

Som man kan förvänta sig av en tonsättare som idkar fortsättningsstudier är symfonin traditionell vad gäller såväl form – fyra satser – som tonspråk. Men den första satsens början har redan en egen röst och avviker från det traditionella: istället för en ståtlig symfonisk öppning hör vi en ensam klarinett ackompanjerad av en puka. Lyssnaren frågar sig hur i all världen musiken kommer att fortsätta.

”Den första symfonin är en ung mans energiska musik. Den unga Sibelius var ingen ynkrygg. I musiken finns all det vilda och häftiga som fanns i honom.”

Osmo Vänskä, dirigent 1998

Jean Sibelius: Symfoni nr 4 a-moll 
 

Sibelius är 45 år. Han hade stått ansikte mot ansikte med sin egen dödlighet eftersom man funnit en tumör på hans stämband. Detta blev startskottet för en period på åtta år då han inte drack och rökte cigarrer. Samtidigt skrev han flera intima och gåtfulla verk som handlar om död och sorg. Den fjärde symfonins tonspråk är experimentellt. Verket låter lyssnaren vänta en stund före det står klart vad melodin och den harmoniska grunden är förankrad i.

Jean Sibelius: Symfoni nr 5 Ess-dur

Den första versionen av Sibelius femte symfoni uruppfördes på hans 50-årsdag 1915. Verket är ljust. Det är ovanligt vad gäller formlösning och tonspråk: det finns endast tre satser av vilka de två sista smälts samman, och stilen varierar men utan att bryta formstrukturen. Du kan läsa mera om en traditionell symfonisk form här. Även om tonsättaren blev allt mera och mera kritisk mot sin symfoni blev den ett av hans mest älskade verk. Dess högtidliga tema talar till lyssnare årtionde efter årtionde.

Jean Sibelius: Tapiola op. 112

Sibelius är 61 år då Tapiola uruppförs i New York. Tonspråket har mognat och blivit personligt: det kombinerar ett modernt tonspråk med ett nationellt motiv och en mera tonal musiktradition. Före Tapiola hade Sibelius skrivit sju symfonier. Hans självkritik börjar närma sig en punkt då det blir  omöjligt för honom att vara nöjd med det han åstadkommer med den symfoniska formen. Trots att Sibelius lever ännu flera år efter att ha fullbordat Tapiola blir det hans sista stora orkesterverk.

Vill du höra mera av Sibelius musik? Här är en spellista:

Om du vill utmana dig själv som lyssnare kan du lyssna igenom en hel symfoni eller hela violinkonserten.

Foto: Paasikivi - Oma teos, CC BY-SA 4.0

Text: Satu Simola