Concertgebouw-orkesterns solobasunist Jörgen van Rijen är en virtuos som inte är rädd för utmaningar. Därför beställde han en knepig konsert av Samy Moussa.
”Varför blir den mildaste och stillsammaste människa en anarkist så fort han börjar komponera?” surade musikkritiker Eduard Hanslick år 1885. Ännu 140 år senare lämnar Anton Bruckners tredje symfonis experimentella form och förbluffande harmonier ingen oberörd. Concertgebouw-orkesterns solotrombonist Jörgen van Rijen är en virtuos som inte är rädd för utmaningar. Samy Moussas knepiga konsert är ett verk han beställt av tonsättaren.
Samy Moussa: Konsert för trombon och orkester ”Yericho”
Helsingfors stadsorkesters residenstonsättare 2024–25, den i Montreal födda och numera i Berlin bosatta Samy Moussa (f. 1984) har blivit känd som tonsättare av framförallt orkestermusik. I hans produktion finns också ett par konserter av vilka framförallt den år 2019 skrivna violinkonserten Adrano har varit en succé: år 2021 tilldelades verket det kanadensiska Juno-musikpriset. Moussa har också skrivit verket A Globe Itself Infolding (2014) för orgel och orkester. Det är betydande därför att tonsättaren själv upplever att han i det för första gången hittade ett utryck som passar honom bäst. Av Moussas övriga konserterande verk kan nämnas konserten för stråkkvartett och orkester (2018) och Ring för cello och kammarorkester (2020/2024).
Trombonkonserten Yericho (2023) skrevs på beställning av Orchestre national de Lyon och Torontos symfoniorkester. Verket uruppfördes på Orchestre national de Lyons konsert den 14.4.2023 under ledning av Gemma New. Solist var Jörgen van Rijen som verket även är tillägnat.
Konsertens titel hänvisar till Bibelns kända berättelse om hur Josua och hans krigare i sex dagars tid vandrar runt staden Jerikos murar. På den sjunde dagen blåser prästerna i sina horn och murarna rasar. Israeliterna anfaller staden och dödar sina motståndare. Moussa berättar om verkets siffersymbolik: ”Basunkonsertens tematik kretsar kring siffran sju. Det finns sammanlagt sju bleckinstrument och verket har sju satser, en för varje veckodag. På sjunde dagen rasar murarna.” Tonsättaren har lämnat bort alla träblåsinstrument ur orkestern. Därmed består orkestern av stråkar, sex bleckinstrument, puka, slaginstrument och orgel. Enligt partituret kan även en kör delta i framförandet. Verket framförs nu för första gången i Finland.
Anton Bruckner: Symfoni nr 3 d-moll
Österrikaren Anton Bruckners (1824–1896) symfonier är de stora dimensionernas musik. Händelserna vandrar lugnt och metodiskt mot enorma eruptioner, bara för att snabbt återvända till en dramaturgi präglad av brist på brådska. Samtiden hade till en början svårt att förstå denna musik och Bruckner blev ofta hånfullt bemött.
Den tredje symfonins första version skrevs år 1873. Bruckner reste till Bayreuth för att träffa sin idol Richard Wagner. Med sig i bagaget hade han sina två första symfoniers manuskript; Bruckner ville tillägna någondera Wagner. Wagner blev förtjust i den tredje symfonin och en orsak kan ha varit att verket innehöll citat ur Wagners operor. Man spelade igenom symfonin i Wien år 1874, men det blev inget uruppförande. Bruckner reviderade partituret och tog samtidigt bort Wagner-citaten.
Den nya versionens uruppförande i Wien i december 1877 blev Bruckners tonsättarkarriärs mest berömda fiasko. Konserten skulle ledas av Johann von Herbeck, men då denne oväntat avled måste Bruckner själv stiga upp på dirigentpodiet. Han hade inte mycket erfarenhet av att leda en orkester och resultatet blev därefter. Dessutom visade musikerna öppet att de inte tyckte om vad de spelade. Under framförandet började publiken gå ut ur salen. I slutet tog en förnedrad Bruckner emot applåder av de få som blivit kvar i salen. En av dem var en ung Gustav Mahler som senare tillsammans med en studiekamrat arrangerade symfonin för piano fyrhändigt. Efter detta reviderade Bruckner symfonin ytterligare ett par gånger, sista gången år 1889.
Den tredje symfonin är det första verk i vilket Bruckner har hittat sitt eget sätt att konstruera en komposition som återspeglar såväl hans djupa religiositet som hans syn på världen. I finalen finns en berömd passage i vilken en polkamelodi och en allvarsam koral klingar på varandra. Om detta anmärkte Bruckner: ”Polkan säger att man kan ha roligt, koralen att också sorg och smärta utgör en del av världen.”
Jukka-Pekka Saraste
Helsingfors stadsorkesters chefdirigent och konstnärliga ledare Jukka-Pekka Saraste (f. 1956) har etablerat sig som en av sin generations mest betydande dirigenter. Saraste föddes i Heinola och inledde sin musikerbana som violinist. Saraste är känd för sin mångsidighet och sina djupa och homogena musikaliska visioner. Han känner starkt för musik av framförallt Beethoven, Bruckner, Sjostakovitj, Stravinsky och Sibelius. Han är internationellt känd för sina Mahler-tolkningar.
Som ledare för Helsingfors stadsorkesters konstnärliga ledarteam betonar Saraste musikens roll för samhälle och individ: ”En symfoniorkester är en fin och värdefull institution som skapar upplevelser alla kan ta del av. Vi alla i orkestern vill bidra till att hålla kvaliteten hög.”
Saraste har arbetat som Radions symfoniorkesters, Torontos symfoniorkesters, WDR-symfoniorkesterns, Oslo filharmonikers och Skottlands kammarorkesters chefdirigent. Han gästar regelbundet topporkestrar jorden runt. Han har varit BBC:s symfoniorkesters första gästdirigent. Under de senaste konsertsäsongerna har han dirigerat bland annat Paris orkester, Philharmonia Orchestra i London, Tonhalle-Orchester Zürich, Staatskapelle Berlin, Clevelands orkester, Bostons, Chicagos och San Fransiscos symfoniker samt New Yorks filharmoniker.
Att arbeta med och fungera som mentor för unga musiker står Saraste nära. Han har grundat LEAD!-stiftelsen vars internationella orkesterprojekt har förverkligats i bland annat Sverige, Schweiz, Tyskland och Bulgarien. År 2020 grundade han Fiskars Summer Festival. Det årliga evenemanget utgör ett forum i vilket såväl finländska som internationella artister kan förmedla sina erfarenheter till nästa musikergeneration.
För sina insatser inom musiken har Saraste tilldelats Pro Finlandia-medaljen, tonkonstens statspris och Finlands Lejons kommendörstecken.
