Skapelsen

Joseph Haydn: Skapelsen

Joseph Haydns (1732–1809) karriär tog en helt ny riktning då hans 30 år långa tjänst som furst Esterházys hovtonsättare avslutades. Oavsett sina tjänsteförpliktelser hade Haydn lyckats få sin musik spridd över kontinenten. Kringresande musiker hade fört hans partitur till Europas metropoler och förlagshus, och han hade en stor skara beundrare i länder som Spanien, Frankrike och England. En av de kringresande musikerna var Johann Peter Solomon, en tysk violinist och konsertimpressario som slagit sig ner i England. Då han fick höra att Haydn slutat som hovtonsättare reste han år 1791 personligen till Wien för att be denne komma till London.

Englands nya, progressiva konsertkultur gjorde Haydn exalterad. I Wien var musiklivet styrt av kyrkan och monarkin. I London var konserterna en offentlig underhållning som eftersträvade ekonomisk vinst, och därför var finansieringen fördelad mellan olika instanser. Haydn var rätt känd i Wien, men i London behandlade publiken och pressen honom som om han varit en världsstjärna. Självaste kungahuset såg fram emot hans uppträdanden. Under sina två besök och fyra år i London skrev Haydn sina mest kända symfonier och blev hedersdoktor vid bland annat Oxford. Det var tydligt att landet favoriserade en germanskt baserad musik: Georg Friedrich Händel (1685–1759) hade gjort en lysande karriär i England, och sedan 1720-talet hade Londons operaliv berikats av de tyska kolleger han hämtat med sig.

Trots att många år förflutit sedan Händels död var den tyska mästarens verk fortfarande högt skattade i London. I Wien tog man del av historisk musik närmast i arkiven, men i London såg man den som en levande del av lokalkulturen. Haydn hörde framföranden av Händels stora verk och framförallt oratorierna Messias och Israel i Egypten gjorde ett enormt intryck. De stora orkesterensemblerna, det detaljerade tonmåleriet, de färggranna harmonierna, de briljanta solopartierna och den kraftfulla, religiösa laddningen visade vad man kan uppnå med toner. Efter att ha hört Messias sade Haydn: ”Händel är den största av tonsättare”. Hittills hade Haydns egna genrer varit symfonin och stråkkvartetten. Händel pekade ut en ny riktning.

Skapelsens tillkomst och fortsatta historia

År 1795 lämnade en av hemlängtan lidande Haydn London för sista gången. Impressario Solomon gav i avskedsgåva The Creation of the World, en text av okänd hand som man funnit i Händels kvarlåtenskap. Texten bygger på tre källor: Bibelns skapelseberättelse och psalmer samt John Miltons Det förlorade paradiset. Haydn såg en potential som uppenbarligen gått Händel förbi. Han lät Gottfried van Swieten, prefekt vid Wiens kejserliga bibliotek, omforma texten till ett tyskspråkigt libretto. Swieten lade till egna dikter och antecknade i marginalen musikförslag som Haydn tog på allvar. Swieten var trots allt en passionerad hobbytonsättare och en adelsman som ekonomiskt understött inte bara Haydn utan också bland annat Beethoven och Mozart.

I oratoriets två första delar berättar kören och ärkeänglarna Gabriel, Uriel och Rafael om skapelsens sju dagar. Händels tonmåleri möter Haydns humor. Exempelvis världens skapelse startar med den ensamma tonen C, tomheten, som trevar sig fram mot sin tids mest dissonanta harmonik, kaos, tills kören i ett enormt crescendo förkunnar: varde ljus. I alla sju dagar färgar Haydn såväl naturfenomen som djur med precis de toner som hör till. Vågor stiger och sjunker i form av skalor, bäckar porlar i form av stillsamma melodier, fåglarna kvittrar på sätt som gör deras arter identifierbara, valar simmar långt nere i basregistret, lejonen ryter, masken krälar lättjefullt.

Den tredje delen handlar om Adam och Eva i Edens lustgård. Haydn avslutar Skapelsen i saliga och positiva tecken; endast Uriels sista, illavarslande ord snuddar vid syndafallet. Genom hela verket har kören som sin huvuduppgift att hylla Gud. Sin allra briljantaste roll får den i avslutningen. Den mot skyarna stigande fugan växer till en musikalisk symbol för en process som nu når sin fulländning.

Uruppförandet av Skapelsen i Palais Schwarzenberg i Wien våren 1798 var en händelse. Trots att konserten var för endast inbjuda adliga och tjänstemän flockades hundratals nyfikna runt konsertsalen för att få höra brottstycken ur verket som redan blivit så omtalat. De som varit närvarande vid konserten hyllade den i tidningar och på torg. Ett år senare arrangerades det första offentliga framförandet i Burg-teatern. Konserten var slutsåld långt före den ägde rum, och även senare visade Skapelsen inga tecken på att förlora sin popularitet. Under Haydns livstid framfördes oratoriet över 40 gånger enbart i Wien, och även utomlands – inklusive i Ryssland och Förenta staterna – framfördes det över 40 gånger. Endast katolska kyrkan ställde sig avvisande till Skapelsen och tillät inte att det framförs i dess utrymmen. Musiken var nämligen för glad i karaktär. Det år 1800 trycka partituret var det första i världen av ett stort verk som, oberoende av var det framförs, går att framföra på två språk: engelska och tyska.

Johanna Isokoski

Johanna Isokoski (f. 1990) är en finländsk sopran. Hon utbildades till magister i sång vid Konstuniversitetets Sibelius-Akademi år 2022. Hennes lärare var Sirkka Parviainen. Isokoski har också avlagt en yrkeshögskoleexamen i musikpedagogik under ledning av Kaisu Helminen.

Isokoski har uppträtt som solist på bland annat Finlands nationalopera, Åbo Svenska teater och Vasa stadsteater. I konsertsalar har hon uppträtt tillsammans med bland annat Åbo filharmoniker, Tapiola Sinfonietta, Mellersta Österbottens kammarorkester, Pori Sinfonietta, Kemi Sinfonietta, Villmanstrands stadsorkester och gosskören Cantores Minores.

Av tävlingsframgångar kan nämnas andra pris i Kangasniemi sångtävling år 2017 samt juryns specialpris i Villmanstrands nationella sångtävling år 2016. År 2019 utnämnde Pro Musica-stiftelsen Isokoski till årets unga musiker.

Anna Prohaska

Anna Prohaska (f. 1983) är en österrikisk-engelsk sopran. Hon gjorde sin operadebut på Komische Oper Berlin då hon var 18. Kort därefter debuterade hon på Staatsoper Unter den Linden i Berlin, som anställde henne då hon var 23. Sedermera har Prohaska gjort en framgångsrik internationell karriär genom att uppträda i kända operahus och som kända orkestrars solist jorden runt.

Prohaska har gästat bland annat operafestivalen i Aix-en-Provence i Frankrike, Royal Opera House i London, Staatsoper Hamburg, La Scala i Milano, Frankrikes nationalopera och Bayerische Staatsoper.

Prohaska är en eftersökt gäst i även konserthus. Hon har ofta uppträtt med Berlins filharmoniker under ledning av Simon Rattle, Daniel Harding och Claudio Abbado. Prohaska har konserterat med även bland annat Wiens filharmoniker, Londons symfoniorkester, Clevelands orkester och Bostons symfoniorkester.

Michael Nagy

Michael Nagy (f. 1976) är en tysk, i Ungern född baryton. Han inledde sin musikaliska karriär i Hymnus-gosskören i Stuttgart. Nagy studerade sång, liedtolkning och orkesterdirigering i Mannheim och Saarbrücken under ledning av Rudolf Piernay, Irwin Cage och Klaus Arp.

Nagy har varit anställd vid Komische Oper Berlin och Frankfurts opera. Han gästar regelbundet betydande operascener såsom Bayreuths musikfestspel, Theater an der Wien, Bayerische Staatsoper, operan i Baden-Baden och Wiener Staatsoper.

Nagy är internationellt efterfrågad som även konsertsolist. Han har uppträtt tillsammans med bland annat Bayerns radios symfoniorkester, Bambergs symfoniorkester, Berlins filharmoniker, Chicagos symfoniorkester och Leipzigs Gewandhaus-orkester. Nagy har gett liedkonserter tillsammans med pianisterna Gerold Huber och Malcolm Martineau.

Maximilian Schmitt

Maximilian Schmitt (f. 1977) är en tysk tenor. Han fick sin första kontakt med musik genom att sjunga i den världsberömda tyska gosskören Regensburger Domspatzen. Han kompletterade sina sångstudier vid Berlins konstuniversitet under ledning av professor Anke Eggers.

2008–2012 var Schmitt anställd vid Mannheims nationalteater och fick möjlighet att glänsa i flera roller för hans rösttyp. Sedermera har han gästat flera betydande operahus, bland annat Amsterdams opera, operorna i Graz och Köln, La Scala i Milano, Wiener Staatsoper och Théâtre des Champs-Élysées i Paris.

Schmitt uppträder regelbundet på internationella konsertestrader. Han har uppträtt med bland annat Tonhalle-orkestern i Zürich, Bayerns radios symfoniorkester, MDR-symfoniorkestern, Wiens symfoniker, Clevelands symfoniker, Sveriges radios symfoniorkester och Leipzigs Gewandhaus-orkester.

Veikko Vallinoja

Veikko Vallinoja (f. 1995) är en finländsk baryton. Han inledde sina sångstudier i gosskören Cantores Minores och fortsatte dem vid Helsingfors konservatorium under ledning av Ritva Laamanen. Han har studerat vid Konstuniversitetets Sibelius-Akademi sedan år 2016 under ledning av Erkki Rajamäki och Hannu Niemelä.

År 2023 tilldelades Vallinoja andra pris i Villmanstrands nationella sångtävling. I samma tävling prisbelönades han som bästa manliga sångare. Samma år tilldelades Vallinoja fjärde pris och ett specialpris i Köpenhamns internationella liedduotävling som han deltog i tillsammans med pianist Jussi Littunen. År 2021 var Vallinoja och Littunen finalister i Helsinki Lied-tävlingen. Duon har konserterat på bland annat Talvikamari-festivalen i Kuopio och Laulun valo-festivalen i Helsingfors.

Vallinoja har sjungit i Nyslotts operafestspelskör och uppträtt i flera inhemska orkester- och operaproduktioner.

Musikhusets kör

Musikhusets kör är en symfonisk kör med ca 120 sångare. Vid behov kan den uppträda som en symfonikör, eller som antingen mans- eller damkör. Kören grundades år 2011 på initiativ av dirigenterna Hannu Lintu, Jukka-Pekka Saraste och John Storgårds. Den samarbetar med Musikhusets tre huvudaktörer, det vill säga Helsingfors stadsorkester, Radions symfoniorkester och Konstuniversitetets Sibelius-Akademi. Körmedlemmarna är passionerade sångentusiaster. Sedan år 2017 är körens konstnärliga ledare Sibelius-Akademins professor i kördirigering Nils Schweckendieck.

Musikhusets körs repertoar planeras långsiktigt i samarbete med Helsingfors stadsorkester och Radions symfoniorkester. Repertoaren består huvudsakligen av symfoniska kör- och orkesterverk samt stora verk för kör a cappella. Kören konserterar huvudsakligen i Musikhuset. Den har uppträtt på även Orgelnatt och aria-festivalen i Esbo, Åbo musikfestspel och Ekenäs sommarkonserter-festivalen.

Vill du sjunga i Musikhusets kör? Anmäl dig till provsjungning på webbsajten www.musiikkitalonkuoro.fi.

Thomas Hengelbrock 

Thomas Hengelbrock (f. 1958) är en tysk dirigent, violinist och musikforskare. Från och med säsongen 2024–2025 är han Paris kammarorkesters konstnärliga ledare. 2011–2018 var han den tyska NDR Elbephilharmonie-orkesterns chefdirigent. Hengelbrock har grundat Balthasar Neumann-kören (1991–) och orkestern (1995–), och arbetar som deras konstnärliga ledare.

I Helsingfors dirigerar Hengelbrock Joseph Haydns oratorium Skapelsen som framförs av Helsingfors stadsorkester, Musikhusets kör och gästande vokalartister. Oratoriet hör till Balthasar Neumann-ensemblernas repertoar, och de har även spelat in det. Balthasar Neumann-kören och -orkestern har fått sitt namn efter en barockarkitekt som talade för samarbete mellan alla konstarter. Ensemblerna har uppmärksammats med otaliga pris och utmärkelser, bland annat tidningen Gramophones pris. Hengelbrocks konserter med de två ensemblerna är dramaturgiskt genomtänka. I repertoaren finns såväl barockmusik som ny musik och opera, men fokus är dock på att framföra 1600-och 1700-talsmusik med periodinstrument. På webbsajten Bachtrack berättar Hengelbrock att varje ny kör och orkester han arbetar med erbjuder honom sin egen unika klang. ”Det är vad jag som dirigent arbetar med. För att skapa en ömsesidig respekt är det viktigt att vi öppnar upp våra respektive världar för varandra.”

Förutom periodmusik är Hengelbrock fascinerad av ny klassisk musik och opera. I Balthasar Neumann-akademin arbetar han som mentor för unga artister. Hengelbrock studerade i Tyskland vid musikhögskolorna i Freiburg och Würzburg. Han har tilldelats det internationella Herbert von Karajan-musikpriset som utdelas av Baden-Baden Festspielhaus, Tysklands största opera- och konserthus.