Ett brev till det skapande jaget

Jag skapar för att finnas till. Då jag betraktar världen uppfattar mina sinnen dess signaler och jag känner hur de speglas i mig. Då jag uttrycker de tankar som föds i mitt inre kan jag se hurdan världen ter sig för mig. Jag kan börja reflektera över mina observationer, över hurdan den människa är inuti mig som betraktar allting omkring sig. Mina observationer får mig också att reflektera över hurdan världen ter sig genom andra människornas ögon. Förmågan att skapa är alltså ett bevis på att alla individer delar en gemensam värld och ett gemensamt samhälle, och att allt som ter sig olikt är jämlikt. Kreativiteten gör att jag för en dialog med mig själv. Den får mig att växa som människa, får mig att visa min verkliga kapacitet. Jag vet att jag existerar därför att världen återspeglas i mig och föder tankar i mig. Ur detta föds livets meningsfullhet.

Uttryckskraft bor i oss alla. Uttryckskraften kan utgå från det omgivande livet. Det är positivt stärkande att uttrycka sig själv med musik, ord, bilder eller rörelser. Under den kreativa processen fattar vi beslut som definierar oss: vad tar jag med, vad lämnar jag bort. Då det onödiga lämnas bort motsvarar vårt liv den vi är, och världen omkring oss ser och hör oss som den vi är. Detta leder till en kretsgång: då vi lyssnar på oss själva blir det lättare för oss att lyssna på även andra. Då vi gör så blir historien och den omgivande världen levande för oss, och vi själva blir en del av den.

Minns! Börja, även om du inte får något färdigt. Gör, även om det inte blir perfekt. Gör mycket, gör ofta. Var inte rädd för att göra misstag. Ignorera inga av dina talanger: även om du är bra på en viss sak kan du vara lika bra på något annat också. Pröva modigt många gånger om. Be om hjälp. Det lilla som blir halvfärdigt är bättre än ingenting alls. Upphör inte att ständigt lyssna på dig själv.