Kreeta-Julia Heikkilä

Jag är född i Tölö och är mina violinistföräldrars enda barn. På den tiden arbetade min far som konsertmästare, solist och kammarmusiker samt som lektor i violin vid Sibelius-Akademin. Så man kan säga att äpplet inte fallit långt från trädet. Senare har vi bott i Kyrkslätt, Borgå och slutligen i Svedängen i Helsingfors. På grund av det här upplever jag att jag är ”nylänning”.

Jag var 5 då jag började spela violin för Géza Szilvay vid Östra Helsingfors musikinstitut och 11 då jag började gå på Tuomas Haapanens klass. Det har varit lyckosamt att ett musicerande med andra genast utgjorde en del av studierna. Tillsammans med Barnstråkarna och Juniorstråkarna tillbringade vi långa dagar med krävande verk. Också turnéaktiviteten var omfattande. Sibelius-Akademins ungdomsavdelnings kammarmusikweekender i Kallio-Kuninkala var viktiga musikaliska mötesplatser: många livslånga vänskaper fick där sin början. 

År 2010 reste jag till Royal College of Music i London och blev Jan Repkos elev. Efter olika livsskeden blev jag konsertmästare i Vasa, Köpenhamn, Uleåborg, London, Oslo och andra nordiska städer. Somrarna 2014–2017 tillbringade jag som alumn vid iPalpiti Festival i Los Angeles och fick samtidigt flera internationella kontakter. 

År 2017 grundade jag och min vän Jaani Helander – som är cellist i HSO – Helsinki Chamber Music Festival. Dess avsikt är att bjuda in utländska musiker vi känner att uppträda i vår vackra huvudstads ståtliga jugend-salar. 

Jag hade antagligen bosatt mig utomlands för gott ifall jag inte hade mött min argentinska man i Finland. Det hämtade till mitt hemland den mångkultur jag saknat. 

Det var medan jag år 2022 väntade mitt andra barn som Helsingfors stadsorkesters dörrar slogs upp. Jag har verkligen njutit av samarbetet med mina roliga, sorglösa, aktiva och på många sätt begåvade kolleger och av att få vara med i den konstnärliga nämnden. Jag upplever att jag sysslar med mitt drömyrke. Jag är tacksam för att jag får arbeta i Musikhuset, liksom för att jag har möjlighet att få spela den Michele Deconet-violin som ägs av Pro Filharmonia. 

På fritiden står naturen, utflykter, fåglar, svampplockning och stugliv nära mitt hjärta. Framtidsdrömmen är att finna tid att återvända till barndomens kära hästhobby. För tillfället präglas livet av en vardag som består av två små söner, ett givande orkesterarbete, övriga violinproduktioner, konserter, undervisning och skötseln av ett frontmannahus.