Träblåsarna
Varje träblåsare är till sin utgångspunkt en solist eftersom tråblåsarens egen stämma inte spelas av någon annan i orkestern. Stämman är fördelad i tutti- (italienska: alla) och solo-partier. I tutti-partier är det ständigt olika andra instrument som samtidigt spelar. Då gäller det att vara alert, hålla öronen öppna och ha instrumentet väl stämt. Ett soloparti kräver en suverän spelteknik och en f...
Flöjtisten
Flöjtisten spelar ofta orkesterns snabbaste och högst uppe liggande partier. Flöjtisten sitter bredvid första oboisten, som är flöjtistens viktigaste arbetspartner utanför flöjtsektionen. På grund av att flöjterna och I violinerna har samma register är de ofta i nära samarbete. Till flöjtsektionen hör också piccolon som klingar i orkesterns allra högsta register.
Oboisten
Det är första oboisten som ger den ton (tonen a) som får hela orkestern att stämma upp före en repetition och före konserten börjar. Oboesolon är ofta mycket bärande och har en speciell klangfärg. Oboens stötesten är röret, alltså munstycket som oboisten själv tillverkar av två vasstycken. För olika slags musik krävs rör med olika grad av känslighet. Till oboesektionen hör också det engelska hornet som klingar i ett lägre register.
Klarinetisten
För klarinetten skrivs ofta solon. De är antingen snabba, eller i det mjuka mellanregistret. På grund av sitt omfattande register är klarinetten alla tråblåsarsektioners pålitliga samarbetspartner. Till klarinettsektionen hör också en ess-klarinett, som motsvarar en liten piccolo, och en i lågt register klingande basklarinett, som påminner om en saxofon.
Fagotisten
Fagotten är tråblåsarsektionens basinstrument. Dess uppgift är att ge tråblåsarsektionen stöd nedifrån, samarbeta med cellogruppen och ibland i det dolda bredda valthornsektionens klang. Till fagottfamiljen hör kontrafagotten som klingar i samma låga register som tuban och kontrabasen. Kontrafagottens raspiga ljud bär långt.