Ad Spiram

Sebastian Fagerlund: Ad Spiram

Sebastian Fagerlund (f. 1972) sår internationella framgångar med en musik som präglas av såväl energisk rörelse som mörk lyricism. I hans tonspråk finner man ekon av modernism men även metall- och filmmusik. En dylik pluralistisk öppenhet är förvisso naturlig för Fagerlunds tonsättargeneration. Han har skrivit såväl orkesterverk och solokonserter som kammarmusik och sångverk. Helsingfors-publiken känner honom som framförallt operatonsättare: Höstsonaten (2015–2017), baserad på Ingmar Bergmans film med samma namn, var en framgång på Finlands Nationalopera. En motsvarade hit var operan Morgonstjärnan (2025), baserad på Karl Ove Knausgårds roman, som hade premiär i början av detta år.

Orgelkonserten Ad Spiram är skriven på sambeställning av Helsingfors stadsorkester, Polens nationella radios symfoniorkester, Göteborgs symfoniorkester och Dresdens filharmoniker. Verket får nu sitt uruppförande. Det är tillägnat Iveta Apkalna.

Tonsättaren berättar: ”Ad Spiram, fritt översatt från latinet, betyder ’mot virveln’. Det latinska ordet ’spirare’ betyder att andas. I kompositionsarbetet hade jag dessa båda betydelser starkt i åtanke. Jag har haft framför mig en abstrakt bild av luftkolumner som flätar in sig i varandra, och idén om ett instrument som andas.” 

Anton Bruckner: Symfoni nr 6 A-dur

Anton Bruckner (1824–1896) fick under nästan hela sitt liv ta emot kritikernas spott och spe. Den år 1881 fullbordade sjätte symfonin var inget undantag. Då satserna 2 och 3 uruppfördes i Wien rasade kritikern Eduard Hanslick: ”För mig har det personligen blivit allt svårare att skapa ett sakligt förhållande till dylika egendomliga musikverk i vilka uppfinningsrika, personliga och rentav inspirerade ögonblick ständigt, utan minsta logik, växlar med obegripliga plattityder och tomma och långtråkiga partier. Och till råga på allt har allt tänjts ut att hålla på så olidligt länge att både musiker och lyssnare hotas av andnöd.”

Hela symfonin framfördes först efter Bruckners död, år 1899. Dirigent var Bruckners elev Gustav Mahler som dock skurit ner partituret på flera ställen. Verkets ursprungliga och oförkortade version uruppfördes i Stuttgart år 1901.

Bruckner hade för vana att göra ständigt nya versioner av sina verk. Den sjätte symfonin utgör ett undantag så man bör anta att tonsättaren ens denna gång vågade lita på den första versionens kraft.

På ett för Bruckner typiskt sätt finns det fyra satser. Den första satsen och scherzot har en medryckande rörelseenergi. I den långsamma satsen förnimmer man det heligas närvaro. Finalen är en händelserik resa som kulminerar i den första satsens huvudtemas segervissa återkomst. 

Christian Holmqvist