Sebastian Fagerlund gav sin orgelkonsert titeln Ad Spiram, ’mot virveln’. Solist i verkets uruppförande är den lettiske stjärnorganisten Iveta Apkalna.
”Ad Spiram är latin och betyder fritt översatt ’mot spiralen’ eller ’mot virveln’”, berättar Sebastian Fagerlund om titeln på sin nya orgelkonsert. ”Det latinska ordet ’spirare’ i sin tur betyder att andas. Dessa två betydelser har varit starkt närvarande för mig i kompositionsfasen. Jag har utgått från en abstrakt bild av luftpelare som likt spiraler vävs in i varandra, och från själva instrumentet som andas.”
”Då jag i de sena tonåren fann Anton Bruckners och Gustav Mahlers musik visste jag att här är något jag vill fullständigt förstå.” Bruckners musik har med åren blivit viktig för Jukka-Pekka Saraste. ”Han var en ödmjuk människa med en helt otrolig vilja under ytan. Dualismen i hans person fascinerar mig storligen.”
Sebastian Fagerlund: Ad Spiram
Sebastian Fagerlund (f. 1972) sår internationella framgångar med en musik som präglas av såväl energisk rörelse som mörk lyricism. I hans tonspråk finner man ekon av modernism men även metall- och filmmusik. En dylik pluralistisk öppenhet är förvisso naturlig för Fagerlunds tonsättargeneration. Han har skrivit såväl orkesterverk och solokonserter som kammarmusik och sångverk. Helsingfors-publiken känner honom som framförallt operatonsättare: Höstsonaten (2015–2017), baserad på Ingmar Bergmans film med samma namn, var en framgång på Finlands Nationalopera. En motsvarade hit var operan Morgonstjärnan (2025), baserad på Karl Ove Knausgårds roman, som hade premiär i början av detta år.
Orgelkonserten Ad Spiram är skriven på sambeställning av Helsingfors stadsorkester, Polens nationella radios symfoniorkester, Göteborgs symfoniorkester och Dresdens filharmoniker. Verket får nu sitt uruppförande. Det är tillägnat Iveta Apkalna.
Tonsättaren berättar: ”Ad Spiram, fritt översatt från latinet, betyder ’mot virveln’. Det latinska ordet ’spirare’ betyder att andas. I kompositionsarbetet hade jag dessa båda betydelser starkt i åtanke. Jag har haft framför mig en abstrakt bild av luftkolumner som flätar in sig i varandra, och idén om ett instrument som andas.”
Anton Bruckner: Symfoni nr 6 A-dur
Anton Bruckner (1824–1896) fick under nästan hela sitt liv ta emot kritikernas spott och spe. Den år 1881 fullbordade sjätte symfonin var inget undantag. Då satserna 2 och 3 uruppfördes i Wien rasade kritikern Eduard Hanslick: ”För mig har det personligen blivit allt svårare att skapa ett sakligt förhållande till dylika egendomliga musikverk i vilka uppfinningsrika, personliga och rentav inspirerade ögonblick ständigt, utan minsta logik, växlar med obegripliga plattityder och tomma och långtråkiga partier. Och till råga på allt har allt tänjts ut att hålla på så olidligt länge att både musiker och lyssnare hotas av andnöd.”
Hela symfonin framfördes först efter Bruckners död, år 1899. Dirigent var Bruckners elev Gustav Mahler som dock skurit ner partituret på flera ställen. Verkets ursprungliga och oförkortade version uruppfördes i Stuttgart år 1901.
Bruckner hade för vana att göra ständigt nya versioner av sina verk. Den sjätte symfonin utgör ett undantag så man bör anta att tonsättaren ens denna gång vågade lita på den första versionens kraft.
På ett för Bruckner typiskt sätt finns det fyra satser. Den första satsen och scherzot har en medryckande rörelseenergi. I den långsamma satsen förnimmer man det heligas närvaro. Finalen är en händelserik resa som kulminerar i den första satsens huvudtemas segervissa återkomst.
Christian Holmqvist
Jukka-Pekka Saraste
Helsingfors stadsorkesters chefdirigent och konstnärliga ledare Jukka-Pekka Saraste (f. 1956) har etablerat sig som en av sin generations mest betydande dirigenter. Saraste föddes i Heinola och inledde sin musikerbana som violinist. Saraste är känd för sin mångsidighet och sina djupa och homogena musikaliska visioner. Han känner starkt för musik av framförallt Beethoven, Bruckner, Sjostakovitj, Stravinsky och Sibelius. Han är internationellt känd för sina Mahler-tolkningar.
Som chefdirigent och konstnärliga ledare för Helsingfors stadsorkester betonar Saraste hur mångsidigt det finländska musiklivet är: ”Publikens nyfikenhet för nya verk och fenomen i musiken är något unikt. Musik och kultur överlag anses ha en betydelsefull roll i vårt försök att förstå livets gåtfullhet.”
Saraste har arbetat som Radions symfoniorkesters, Torontos symfoniorkesters, WDR-symfoniorkesterns, Oslo filharmonikers och Skottlands kammarorkesters chefdirigent. Han gästar regelbundet topporkestrar jorden runt. Han har varit BBC:s symfoniorkesters första gästdirigent. Under de senaste konsertsäsongerna har han dirigerat bland annat Paris orkester, Philharmonia Orchestra i London, Tonhalle-Orchester Zürich, Staatskapelle Berlin, Clevelands orkester, Bostons, Chicagos och San Fransiscos symfoniker samt New Yorks filharmoniker.
Att arbeta med och fungera som mentor för unga musiker står Saraste nära. Han har grundat LEAD!-stiftelsen vars internationella orkesterprojekt har förverkligats i bland annat Sverige, Schweiz, Tyskland och Bulgarien. År 2020 grundade han Fiskars Summer Festival. Det årliga evenemanget utgör ett forum i vilket såväl finländska som internationella artister kan förmedla sina erfarenheter till nästa musikergeneration.
För sina insatser inom musiken har Saraste tilldelats Pro Finlandia-medaljen, tonkonstens statspris och Finlands Lejons kommendörstecken.
Iveta Apkalna
Lettländaren Iveta Apkalna (f. 1976) hör till sin generations ledande organister. Hon arbetar för Elbphilharmonie i Hamburg och i samband med konsertsalens invigningskonserter i januari 2017 spelade hon på salens nya Klais-konsertorgel. Sedan 2019 är hon Neubrandenburgs konsertkyrkas residensartist och uppträder på konserter i samband med Mecklenburg-Vorpommerns festspel.
Apkalna gjorde sitt genombrott år 2008 då hon var organist i Berlins filharmonikers framförande av Hector Berlioz Te Deum under ledning av Claudio Abbado. Hon har sedermera uppträtt tillsammans med bland annat Bayerns radios symfoniorkester, Concertgebouw-orkestern i Amsterdam, Los Angeles filharmoniker, Stockholms kungliga filharmoniker, Clevelands orkester och Tonhalle-orketern i Zürich.
Apkalna viger regelbundet i bruk orglar jorden runt, senast den nya Grenzig-orgeln i Vituskatedralen i Prag, orgeln i konsertsalen i Katowice i Polen och Asiens största orgel i konstcentret Kaohsiung i Taiwan. Under de senaste åren har hon spelat bland annat Esa-Pekka Salonens Sinfonia Concertante tillsammans med Chicagos symfoniorkester under tonsättarens egen ledning.
Apkalna har samarbetat med även andra tonsättare, exempelvis Jörg Widmann, Wolfgang Rihm, Thierry Escaich, Pēteris Vask, Philip Glass och Péter Eötvös. Flera tonsättare har tillägnat henne sina verk.
