Leonard Slatkin, maestron som gjort över hundra inspelningar och tilldelats sex Grammy-pris, gör sin HSO-debut. Angela Hewitts mångåriga erfarenhet som en benådad Mozart-pianist hörs i även denna konsert.
Wolfgang Amadeus Mozart var själv solist då Ess-durkonserten uruppfördes i Wien år 1785. Publiken blev så förtjust i den långsamma satsen, en serie sorgmodiga variationer över ett tragiskt tema, att den måste spelas på nytt som extranummer.
“Josef Suks symfoni är inte för lyssnare med svaga nerver.” (The Independent) Josek Suks symfonis titel hänvisar till en dödsängel. Verket skulle tillägnas minnet av tonsättarens svärfar Antonin Dvořák. Mitt i kompositionsarbetet avled Suks hustru,
Dvořáks dotter. Symfonin skrevs i dödsskuggans dal. Den blev ett kraftprov och en räddning: “Musiken räddade mig.”
Leonard Slatkin
Leonard Slatkin (f. 1944) är en av vår tids mest respekterade och prisbelönade dirigenter. Han har tilldelats bl.a. sex Grammy-pris och Amerikas orkesterförenings Gold Baton Award, varit Grammy-nominerad 35 gånger, och uppmärksammats med hedersutmärkelser i Frankrike, Österrike och Förenta staterna.
Slatkin tillbringade sin ungdom i Los Angeles men släkten har från både moderns och faderns sida rötter i Ukraina. Slatkins far spelade violin i 20th Century Fox-filmbolagets orkester och modern var solocellist på Warner Brothers. Det är modern som framför filmen Hajens ikoniska ledmotiv. Slatkins föräldrar var dessutom med om att grunda den legendariska ensemblen Hollywood String Quartet.
Slatkin studerade komposition vid universitetet i Indiana före intresset för dirigentyrket tog över. Han deltog i Aspens sommarkurser och började sedan studera vid Juilliard i New York. Han var i samma av Jean Morel ledda klass som Leif Segerstam. Slatkin har haft mångåriga samarbeten med Saint Louis symfoniorkester (1979-1996) och National Symphony Orchestra (1996-2008). 2008-2020 var han Detroits symfonikers chefdirigent. Ifjol avslutade han sin tio år långa tjänst som musikalisk ledare för Lyons nationalorkester. Slatkin är gift med tonsättaren Cindy McTee.
Angela Hewitt
Kanadensaren Angela Hewitt har i över 30 års tid varit en av de stora gestalterna i pianomusiken. Hon är känd för sina tolkningar av musik av framförallt J.S. Bach och har rentav kallats för Bachs jordiska budbärare. Hon ger regelbundet maratonkonserter där hon framför alla verk i samlingen Das Wohltemperierte Klavier och har uppträtt jorden runt med konsertserien Bach Odyssey. På sin hemsida konstaterar Hewitt ”Min resa med Bach inleddes så fort jag föddes, om inte redan för det.”
Hewitts professionella karriär tog fart i och med första pris i Bach-pianotävlingen i Toronto år 1985. Redan före det hade hon i tio års tid haft otaliga tävlingsframgångar. Numera ger hon ca hundra konserter i året och dirigerar ofta orkestern sittande vid pianot. I sina orkesterkonserter har hon fokuserat på främst Mozarts konserter. I Finland har hon framfört dem tillsammans med Radions symfoniorkester och Sinfonia Lahti. Konserterna hösten 2021 utgör hennes debut med Helsingfors stadsorkester.
Hewitt har fått flera pris och utmärkelser. Tidningen Gramophone valde henne till Årets artist år 2006. 2010 tilldelades hon MIDEM Classical Award för Årets instrumentalist. Hon har tilldelats hedersorden Companion of the Order of Canada som får innehas av endast 165 kanadensare åt gången.
Cindy McTee: Circuits
Amerikanen Cindy McTee (f. 1953) har karaktäriserats som en tonsättare vars musik reflekterar pulsen i det moderna Amerikas kultur. Hon är en pluralist: man hör ekon av såväl modernismens tradition som av rock och jazz. McTee studerade komposition i bl.a. Krakow, Yale och universitet i Iowa. Av sina lärare har hon lyft fram framförallt Krzysztof Penderecki. Då hon bad honom att ge kompositionslektioner gick Penderecki med på det med förutsättningen att McTee i ersättning lär hans barn engelska.
McTee har tilldelats flera amerikanska musikpris. Hon har skrivit beställningsverk åt bl.a. Los Angeles filharmoniker, Clevelands orkester, Aspens festivals orkester, Philharmonia Orchestra och Sydneys symfoniker. Hon har arbetat som professor vid University of North Texas. Hennes man är dirigent Leonard Slatkin.
Wolfgang Amadeus Mozart: Pianokonsert Ess-dur KV482
Åren 1784-86 komponerade Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) tolv pianokonserter som hör till hans främsta verk. I dem eftersträvar han en allt större dialog mellan piano och orkester samtidigt som det rent musikaliska inslaget blir mera vägande. I sina tidiga solokonserter hade Mozart använt en i första hand ”galant” och underhållande stil. I de mogna mästarkonserterna skapar han en unik kombination av det underhållande och det symfoniska.
Pianokonserten i Ess-dur KV482 fullbordades i december år 1785. Uruppförandets exakta datum ör oklart men man vet att Mozart kort efter att partituret blev färdigt tre gånger uppträdde som solist i Wien med sin nya konsert. I januari 1786 skrev nämligen fadern Leopold till Wolfgangs syster Nannel: ”Din bror meddelade att han utan desto större förarbete hade gett tre preskriptionskonserter för 120 lyssnare. För ändamålet skrev han en ny pianokonsert i Ess-dur. Man bad honom (ovanligt nog!) att framföra Andantet i repris.” Verket skrevs samtidigt som operan Figaros bröllop och många menar att operans och konsertens musik har något gemensamt. Mozart använder här första gången klarinetter i orkestern. Klarinetten blev snabbt ett av Mozarts absoluta favoritinstrument.
Ess-durkonserten har på klassiskt vis tre satser. Den första satsen är ett spänstigt Allegro molto som färgas av en lek mellan ljus och skugga. Mozarts egen solokadens är inte bevarad. Den andra satsen Andante består av variationer över ett melankoliskt tema i c-moll. Finalen Allegro är ett för Mozart typiskt raskt rondo.
Josef Suk: Asrael-symfoni op. 27
Den tjeckiska tonsättaren Josef Suk (1874-1935) lärde sig av sin far hur man spelar orgel, violin och piano. 1885-1892 studerade han vid Prags konservatorium. En av hans lärare var Antonin Dvořák, vars dotter Suk gifte sig med. Efter studieåren var Suk verksam som violinist i en stråkkvartett. Från år 1922 till sin död var han professor i komposition vid Prags konservatorium. Hans mest kända elev var Bohuslav Martinu.
Suk var till en början en nationalromantiker men började snart målmedvetet bredda sitt uttryck. Hans mogna verk innehåller drag som kan föra tankarna till rentav Gustav Mahler. Suks främsta verk är symfonin Asrael. Kompositionsarbetet inleddes i början av år 1905, ett par månader efter att tonsättarens svärfar Antonin Dvořák hade avlidit. Suks ursprungliga plan var att skriva ett verk som trots sin allvarliga karaktär skulle avslutas i ljusa tecken. Då tre av symfonins fem satser var färdiga avled oväntat Suks hustru Ottilie. Hon var 27 år gammal. Senare berättade tonsättaren: ”En dylik katastrof antingen förintar en människa eller avslöjar hennes inneboende styrka. Först trodde jag att jag går under. Men musiken räddade mig och ett år senare fortsatte jag komponera. Först skrev jag ett Adagio, ett ömt porträtt av Ottilie. Sedan tog jag med övermänskliga krafter itu med finalens skräckbilder.”
Symfonin, som är tillägnad minnet av Dvořák och Ottilie, fullbordades hösten 1905. Uruppförandet i Prag den 3.2.1907 leddes av Karel Kovařovic. Den en timme långa symfonin vars titel hänvisar till dödsängeln Asrael är en resa genom smärta och ångest mot tröst och ljus. Många upplevde att verket till sin natur är nästan alltför subjektivt. Till detta svarade Suk: ”Jag har noterat att slutets mystiska och mjuka C-dur-ackord ger många lyssnare tårar i ögonen. De är lyssnarens tårar av lättnad, lyssnarens egna renande tårar - de är inte mina tårar.”
