Den isländska superstjärnan Anna Thorvaldsdottir är säsongens residenstonsättare. Det konstnärliga ledarteamet slår upp dörrarna till en ny konserthöst.
Nu hade vi tur! Musikvänner i Helsingfors behöver inte resa till New York, Berlin eller Paris. Nu är det möjligt att höra en av vår tids mest intressanta tonsättares musik live bara genom att gå till konsertsalen i hemstaden. Aeriality är Thorvaldsdottirs klingande visitkort. ”Jag skulle resa långt för att höra detta verk.” (Ateş Orga, Classical Source)
Johannes Brahms andra symfoni har funnits i Helsingfors stadsorkesters repertoar i över hundra år. Hur klingar Brahms soligaste symfoni då den tolkas och upplevs av HSO:s musiker tillsammans med sin chefsdirigent Jukka-Pekka Saraste?
Johannes Brahms: Symfoni nr 2
Johannes Brahms (1833–1897) bana som symfoniker blev onödigt tuff efter att Robert Schumann i en hyllningsartikel om det blott 20-åriga tonsättarlöftet skrivit att man kunde vänta sig lika mycket av honom som av självaste Beethoven. Avsikten var säkert god. Men Brahms, som alltid led av svår självkritik, såg det nu som sin plikt att komma emot kollegernas och publikens förväntningar. Ribban var högt ställd, Brahms sade sig känna ”en jättes steg” bakom ryggen. Han tillbringade två årtionden på att skissa och korrigera och arbeta med annat före han år 1876 pressade fram sin första symfoni. Men sedan var porten öppnad: den andra symfonin (D-dur, opus 73) skrevs redan följande sommar.
Varje takt i den första symfonin utandas slit och brottning med förväntningarna om en ny Beethoven. Den andra symfonin däremot är som en hyllning till det lättsamma livet. Det är uppenbart att Brahms här lät sig inspireras av landskapet vid Wörthersee i Pörtschach, där han hade sin sommarbostad. Sommaren därpå gav samma landskap upphov till violinkonserten.
Jämfört med Brahms tidigare musik är den andra symfonins atmosfär mera klar och rofylld. Åt sin förläggare Fritz Simrock skojade tonsättaren: ”Symfonin är så melankolisk att ni inte kommer att klara av den. Jag har aldrig komponerat något lika sorgligt. Partituret bör tryckas med sorgkant.” Detta är mycket sagt av en man som dock skapat sådana melankolins höga visor som Tysk själamässa (1868) och Altrapsodi (1870).
Symfonin uruppfördes den 30.12.1877 och blev en braksuccé. På publikens begäran gavs den tredje satsen som encore. Symfonin har de traditionella fyra satserna och har ibland kritiserats för att vara obalanserad: de två första satserna upptar ca 30 minuter av det 45 minuter långa verket. Men den rustikt dansande tredje satsen och den festligt kulminerade finalen är perfekt anpassade stämningarna i den andaktsfulla första satsen och den ställvis kromatiskt färgade, allvarsamma andra satsen.
Pekka Kuusisto
Pekka Kuusisto (f. 1976) är en av Finlands mest kända och mest internationellt framgångsrika musiker. I och med öppningskonserten för säsongen 2025/26 inleder Kuusisto sitt tredje år som Helsingfors stadsorkesters första gästartist och medlem i det konstnärliga ledarteam som planerar orkesterns program. I HSO:s konserter uppträder Kuusisto som dirigent och violinsolist. Dessutom leder han ibland orkestern genom att spela violin istället för att använda en taktpinne.
”I och med denna säsong avslutas mitt treåriga arbete som orkesterns förste gästdirigent. Jag vill tacka orkestern, lyssnarna och organisationen för en väldigt lärorik period”, säger Kuusisto.
Pekka Kuusisto växte upp i en musikersläkt och började spela violin då han var tre år gammal. Kuusistos solistkarriär tog fart på allvar i och med segern i den internationella Jean Sibelius-violintävlingen 1995. Därefter har han i accelererande takt fått arbetserbjudanden från olika håll av världen. För tillfället har Kuusisto en fast anställning i inte endast Helsingfors utan även Oslo (Norges kammarorkester), Göteborg (Göteborgs Symfoniker) och Bremen (Deutsche Kammerphilharmonie).
Kuusisto är känd för sitt orädda och innovativa musikerskap. Repertoaren går från folkmusik och klassisk musik till musik som saknar genrebenämningar. Han kombinerar, skapar nytt och rör sig fritt mellan olika konstarter för att förnya konserttraditioner och musikernas och publikens växelverkan. Som exempelvis instrumentalist och – numera allt oftare – dirigent respekterar han även kärntraditionen.
Kuusistos violin är en privatägd Antonio Stradivari ”Scotta” (1709). Den är utlånad via auktionskammaren Tarisio.
Jukka-Pekka Saraste
Helsingfors stadsorkesters chefdirigent och konstnärliga ledare Jukka-Pekka Saraste (f. 1956) har etablerat sig som en av sin generations mest betydande dirigenter. Saraste föddes i Heinola och inledde sin musikerbana som violinist. Saraste är känd för sin mångsidighet och sina djupa och homogena musikaliska visioner. Han känner starkt för musik av framförallt Beethoven, Bruckner, Sjostakovitj, Stravinsky och Sibelius. Han är internationellt känd för sina Mahler-tolkningar.
Som ledare för Helsingfors stadsorkesters konstnärliga ledarteam betonar Saraste musikens roll för samhälle och individ: ”En symfoniorkester är en fin och värdefull institution som skapar upplevelser alla kan ta del av. Vi alla i orkestern vill bidra till att hålla kvaliteten hög.”
Saraste har arbetat som Radions symfoniorkesters, Torontos symfoniorkesters, WDR-symfoniorkesterns, Oslo filharmonikers och Skottlands kammarorkesters chefdirigent. Han gästar regelbundet topporkestrar jorden runt. Han har varit BBC:s symfoniorkesters första gästdirigent. Under de senaste konsertsäsongerna har han dirigerat bland annat Paris orkester, Philharmonia Orchestra i London, Tonhalle-Orchester Zürich, Staatskapelle Berlin, Clevelands orkester, Bostons, Chicagos och San Fransiscos symfoniker samt New Yorks filharmoniker.
Att arbeta med och fungera som mentor för unga musiker står Saraste nära. Han har grundat LEAD!-stiftelsen vars internationella orkesterprojekt har förverkligats i bland annat Sverige, Schweiz, Tyskland och Bulgarien. År 2020 grundade han Fiskars Summer Festival. Det årliga evenemanget utgör ett forum i vilket såväl finländska som internationella artister kan förmedla sina erfarenheter till nästa musikergeneration.
För sina insatser inom musiken har Saraste tilldelats Pro Finlandia-medaljen, tonkonstens statspris och Finlands Lejons kommendörstecken.
www.jukkapekkasaraste.com
