Der Ring ohne Worte

Richard Wagner / Lorin Maazel: Der Ring ohne Worte

År 1849 stod Richard Wagner (1813–1883) i skiljevägen. Han hade drivits i landsflykt då han i Dresdenrevolten stått på rebellernas sida, och hade nyss fullbordat Lohengrin (1848) som hörde till den romantiska nummeroperans tradition. Men han upplevde att stilen i hans fall kommit till en slutpunkt. Wagner började tänka ut en plan för att skapa en helt ny typs scenisk erfarenhet som skulle föra samman poesi, teater, bildkonst och musik och utgöra ett allkonstverk. Idén utkristalliserades år 1874 då tetralogin Der Ring des Nibelungen hade premiär i Bayreuth i ett festivalhus Wagner byggt för framföranden av endast hans egna verk.

Wagner skrev själv librettot som bygger på det tyska eposet Nibelungensången samt den fornskandinaviska Poetiska Eddan. Det finns tiotals huvudpersoner, tilltrasslade släktskaps- och kärleksrelationer, mångbottnade intriger, mytiska gestalter och gudar, symbolik och allegorier. Ytterst förenklat: en ring gjord av Rhenguldet ger sin bärare gränslös makt. Alberich, som smitt ringen, förbannar den. Överguden Wotan ger ringen som betalning åt jättarna som byggde Valhalla. Siegfried lyckas stjäla ringen men blir förrådd. Hans hustru Brünnhilde förstår att maktgirigheten fördärvat såväl gudarna som människorna. Hon ger ringen tillbaka till Rhendöttrarna, går upp på Siegfrieds sida på likbålet och tänder eld på Valhalla. Den gamla världsordningen går under, en ny kan börja. 

För att göra det enklare att hänga med skapade Wagner den så kallade ledmotivstekniken: viktiga gestalter (exempelvis Siegfried och Valkyrian), föremål (svärdet, elden, ringen) och övriga element (kärlek, död, Rhenfloden) ackompanjeras alltid av ett lätt identifierbart motiv eller tema. I fonden klingar nästan utan uppehåll tiotals ledmotiv. De är som en allvetande berättarröst som binder samman intrig och musik. 

Wagner komponerade endast en symfoni, en Beethoven-pastisch från ungdomsåren som snabbt glömts bort. För att fylla tomrummet i konsertprogrammen skapade dirigent Lorin Maazel (1930–2014) Der Ring ohne Worte (1987) som komprimerar operasagans över 15 timmar av musik till en orkestersvit för konsertbruk. Sviten skrevs på beställning av skivbolaget Teldarc och Maazel måste hålla speltiden under 75 minuter för att få verket att rymmas på en enda CD-skiva. Sviten presenterar Ringens viktigaste ledmotiv och scener utan ändringar i originalmusiken, endast ett par sångmelodier har flyttats över till blåsinstrument. 

Resan i härskarringens fotspår startar i djupet av Rhenfloden. Musiken strömmar upp till ytan och för oss till Valhalla, gudarnas rike, där dvärgarnas konung Alberich smider ringen beledsagad av storm och dunder. Ett enormt cymbalslag inleder händelserna i Valkyrian: syskonen Siegmund ja Sieglinde blir förälskade i varandra och ger efter för passionen. Då de inser sitt brott flyr de sin far, överguden Wotan. Valkyrieritten introducerar Brünnhilde. Hon trotsar Wotan och försvarar Siegmund. Som straff gör Wotan henne till en människa och försänker henne i evig sömn omgiven av en brinnande eld. Förtrollningen släpper endast om en helt orädd hjälte vågar tränga fram till henne. 

Den tredje operan handlar om Siegfried som av sin fosterfar Mime skolas att bli en orädd fäktare. Siegfried smider sig ett svärd och går till skogen där han finner en fågel. Den leder honom till en bergstopp omgiven av eld. Efter att ha dräpt Fafner, draken som vaktar ringen, finner Siegfried Brünnhilde och kysser henne. De får varandra ackompanjerade av extatiska fanfarer. 

Hälften av sviten ägnas musik från den avslutande operan Ragnarök. Siegfried och Brünnhilde vaknar upp från sin första gemensamma natt under vilken deras kärlek funnit sin fullbordan. Som ett tecken på sin trohet ger Brünnhilde ringen åt Siegfried, som ger sig ut på nya äventyr på Rhenfloden. I Gibichungarnas slott möter Siegfried Hagen, Alberichs son, som förhäxar honom att glömma Brünnhilde och sedan mördar honom. Nu kommer en av Ringens ståtligaste orkesterscener, Siegfrieds begravningsmarsch. I slutet förstår Brünnhilde vidden av förräderiet. Hon rider upp på Siegfrieds likbål och ger ringen tillbaka till Rhendöttrarna. Valhalla fattar eld och gudarna och den gamla världsordningen går under. 

Jaani Länsiö

Susanna Mälkki 

Susanna Mälkki (f. 1969) är en mycket eftersökt dirigent bland symfoniorkestrar och operahus jorden runt. Under sin karriär har hon hunnit dirigera bland annat Clevelands orkester, New Yorks filharmoniker, Chicagos och Bostons symfoniorkester, Londons symfoniorkester, Bayerns radios symfoniorkester samt Berlins filharmoniker.

2016–2023 var Mälkki HSO:s chefdirigent och bidrog till att vidareutveckla såväl orkesterns klang och programpolitik som dess synlighet. Under Mälkkis period gjorde HSO internationellt betydande kompositionsbeställningar och gjorde turnéer utomlands. 2017–2022 var Mälkki Los Angeles filharmonikers första gästdirigent. På inbjudan av Pierre Boulez arbetade hon 2006–2013 som musikalisk ledare för Ensemble intercontemporain i Paris.

Under denna konsertsäsong dirigerar Mälkki bland annat Bartók i Los Angeles och Mahlers andra symfoni med Berlins tyska symfoniorkester. Hon dirigerar dessutom Den flygande holländaren på Hollands nationalopera, Willhelm Tell på Hamburgs statsopera och Lohengrin på Deutsche Oper Berlin.

2011 tilldelades Mälkki Finlands Lejon-ordens Pro Finlandia-medalj för sin insats för operakonsten. Hon är Arts et Lettres-ordens officer och kommendör. I januari 2016 utnämndes hon till Riddare av Franska hederslegionen. I november 2017 tilldelades Mälkki Nordiska rådets musikpris. År 2024 blev hon hedersdoktor vid Konstuniversitetet och inledde ifjol sitt arbete som professor i orkesterdirigering vid Konstuniversitetets Sibelius-Akademi.