22-åriga violinist María Dueñas uppträder i konsertsalar jorden runt med tävlingsframgångar i bagaget. Hon får överallt stående ovationer.
Violinist María Dueñas uppträder i konsertsalar jorden runt, får hyllande recensioner, har tävlingsframgångar i bagaget och får stående ovationer. Dirigent Marek Janowski är en av den stora tyska musiktraditionens mästare. Då Tysklands skivkritiker gav honom ett hederspris betonade de att han är en orkesterpedagog av rang och en kompromisslös kvalitetens förkämpe.
Felix Mendelssohn: Violinkonsert e-moll opus 64
År 1835 började Felix Mendelssohn (1809-1847) arbeta som dirigent för Gewandhaus-orkestern i Leipzig. Till orkesters nya konsertmästare valde han sin barndomsvän Ferdinand David. Sommaren 1838 meddelade Mendelssohn David i ett brev: ”Nästa vinter skulle jag vilja skriva åt dig en violinkonsert i e-moll. En sådan kretsar för tillfället ständigt runt i huvudet på mig och dess början lämnar mig bara inte ifred.” Verket fullbordades dock först år 1845. Violinkonserten uruppfördes i november samma år i Leipzig under ledning av Niels Gade. Solist var självfallet David, med vilken Mendelssohn i nära samarbete hade format solostämman.
Mottagandet var mycket entusiastiskt och verket är fortfarande ett av tonsättarens mest spelade. Violinkonserten har hängt med i repertoaren även under de perioder då Mendelssohns musik av antingen politiska eller estetiska skäl inte varit på modet. Solopartiet är utmanande och alla violinister med självrespekt har därför framfört verket minst en gång. För publiken är violinkonserten såpass välkänd att den brittiska musikforskaren Donald Francis Tovey en gång skämtade: ”Jag avundas den person som hör Mendelssohns konsert för första gången. Denne kommer att märka att verket, likt Hamlet, är fyllt av välkända citat.”
Mendelssohn uppfattas vanligen som en tonsättare som favoriserar klassiska och rätt självklara lösningar. Men violinkonserten, liksom flera av andra hans verk, har sina experimentella drag. Exempelvis den första satsens huvudtema presenteras till skillnad från traditionen av violinen, inte orkestern, och de två sista satserna spelas utan paus.
Den första satsen Allegro molto appassionato öppnar med det berömda, uttrycksfulla huvudtemat. Satsen är skriven i sonatform och genomföringspartiet utgörs av solots omfattande kadens. Den andra satsen Andante är lyriskt sjungande. Finalen inleds med en kort introduktion Allegretto non troppo som sedan överraskande går över i ett muntert, kvickt Allegro molto vivace.
