Hymn för orkester

Kaija Saariaho: Changing Light

På 1990-talet startade den israelisk-amerikanska violinisten och pedagogen Edna Michell och violinistlegenden Yehudi Menuhin det internationella Compassion Through Music-projektet. Dess utgångspunkt är insikten att musik kan beröra lyssnarna. Tänk om musik kunde beröra lyssnarna också på så sätt att de lärde sig att hysa medkänsla för varandra? Compassion Through Music-konserter har arrangerats jorden runt. För dem har Michell beställt verk av bland annat Steve Reich, Iannis Xenakis, Philip Glass, György Kurtág, Wolfgang Rihm, Hans Werner Henze och John Tavener. Det tema som förenar alla beställningsverk är medkänsla.

Då Michell vände sig till Kaija Saariaho (1952–2023) blev resultatet verket Changing Light (Föränderligt ljus, 2002) för sopran och violin. Medan Saariaho arbetat på sin duo hade hon tänkt på terrorattackerna i New York år 2001, och uruppförandet i Tempelplatsens kyrka i Helsingfors ägde rum på händelsens årsdag. Musikerna var sopran Deborah van Renterghem och violinist Michell.

Texten är hämtad ur en judisk bönbok. Den engelska översättningen är gjord av rabbi Jules Harlow. Saariaho berättade att hennes komposition följer samma idé om dialog som man finner i själva texten. Duosammansättningens intima karaktär och sköra klang återspeglar det osäkra och sköra i vår existens. Saariaho-forskaren Liisamaija Hautsalo har anmärkt att den hebreiska bönens text innehåller element som är typiska för tonsättarens musik: ljus, mörker, skyar, stjärnor, hav. Verket kan framföras i versioner för även bland annat sopran och cello, sopran och flöjt, och baryton och cello.

 Daníel Bjarnason: From Space I saw Earth

Isländaren Daníel Bjarnason (f. 1979) studerade piano, komposition och dirigentteknik i Reykjavik och Freiburg. Han är Islands symfonikers och Eindhovens Muziekgebouw Frits Philips-konsertsals hustonsättare. Bjarnason tillhör Bedroom Community, ett kreativt kollektiv som producerar och ger ut CD-skivor.

Bjarnason har komponerat framförallt kammarorkesterverk och verk för solo och orkester. Hans musik till filmen Djúpið (Djup) belönades med Edda-priset år 2013. År 2018 var operan Brothers nominerad för Nordiska rådets musikpris. Sommaren 2023 uruppfördes första delen av en orkestertrilogi som är beställd av Torontos symfoniker, Cincinnatis symfoniker, Islands symfoniker och Helsingfors stadsorkester. Av nya verk kan även nämnas det i början av år 2024 uruppförda orkesterstycket A Fragile Hope som är tillägnat minnet av Jóhann Jóhannsson.

Orkesterverket From Space I saw Earth skrevs för att uppmärksamma Los Angeles filharmonikers 100-årsjubileum. Till beställningens villkor hörde att verket skall skrivas för orkesterns tre senaste chefdirigenter Zubin Mehta, Esa-Pekka Salonen och Gustavo Dudamel. Bjarnason löste utmaningen genom att fördela orkestern i tre grupper; varje grupp leds av en egen dirigent. Uruppförandet skedde i Walt Disney Hall i oktober 2019.

From Space I saw Earth är inspirerad av rymdfärder. Tonsättaren berättar att han tänkt på det ögonblick då amerikanska astronauter och sovjetiska kosmonauter för första gången såg jordklotet från rymden. Till exempel Jurij Gagarin underströk hur vacker och skör jorden är.

Rent visuellt kan det se ut som att kompositionen är komplicerad att förverkliga. Verket har dock en mycket simpel grundidé. Bjarnason berättar: ”Exakt samma musik rör sig i parallella tidslinjer som ständigt går bortåt från varandra, sedan på nytt förs samman, sedan igen går bort från varandra. Det här är som idén om en händelse i parallella världar – händelsen är överallt den samma men ändå helt olika.”

Samy Moussa: Adgilis Deda

Helsingfors stadsorkesters residenstonsättare 2024–25 är kanadensaren Samy Moussa (f. 1984). Han är född i Montreal men är numera bosatt i Berlin. Av hans lärare kan nämnas Matthias Pintscher, Salvatore Sciarrino och Kaija Saariaho. Moussa har skrivit beställningsverk åt bland annat Wiens filharmoniker, Bryssels filharmoniker och Dallas symfoniker. Han har varit Torontos symfonikers hustonsättare. Moussa har tilldelats Ernst von Siemens-musikpriset (2013) och Paul Hindemith-priset (2017). I produktionen finner man såväl orkestermusik och kammarverk som solokonserter och två operor. Moussa arbetar som även dirigent. Han är konstnärlig ledare för INDEX Ensemble i München.

Adgilis Deda, en hymn för orkester, skrevs på beställning av Pittsburghs symfoniker och uruppfördes i Pittsburgh 26.4.2024 under Manfred Honecks ledning. Verket går tillbaka till Moussas och Honecks möte i Berlin 2023. De kände varandra sedan året innan då Honeck på en konsert dirigerat ett verk av Moussa. Nu föddes tanken om en ny komposition. Att arbeta hemma ledde ingenstans så Moussa reste till Georgien och slog sig ner i bergen i Kaukasus. Där föddes på kort tid ett verk som fick den georgiska titeln Adgilis Deda (”moderplats”). I samband med uruppförandet förklarade Moussa på hemsidan NEXTpittsburgh att titeln betyder ”en skyddsplats, en plats där du känner dig trygg, och det här tyckte jag var en vacker idé för en komposition”.

I samma intervju tillfrågades Moussa om verkets eventuella politiska dimensioner; Georgien har som bekant en dålig relation till Ryssland. Enligt tonsättaren har kompositionen ingenting att göra med någonting i det verkliga livet: ”Jag arbetar aldrig utgående från vår tids händelser och politiska situationer, jag har ett mycket distanserat förhållande till dylikt. Som konstnär är det inte min uppgift att förändra samhället eller sprida ett politiskt budskap. Mitt arbete är att bringa en smula skönhet till världen. Man kan gilla det eller låta bli, men detta är den enda ambition jag har.”

Johannes Brahms: Symfoni nr 1 c-moll op. 68

Johannes Brahms (1833-1897) rykte fick ett enormt uppsving tack vare den artikel om den unga tonsättaren som Robert Schumann publicerade år 1853. Enligt Schumann kunde man vänta sig mycket av Brahms i egenskap av Beethovens traditions mantelbärare. För Brahms blev resultatet

psykologiskt förkrossande. Han upplevde att man börjat ställa alltför stora förväntningar på hans musik, vilket gjorde det mycket svårt för honom att skriva t.ex. en symfoni. Då han år 1855 började skriva en d-moll-symfoni övergav han snabbt projektet - materialet återanvände han i sin första pianokonsert.

Samtidigt hade Brahms börjat skissa på även en symfoni i c-moll. Detta verk fullbordades, dock först över 20 år senare. Arbetsprocessen hade försvårats av självkritik och vänners välmenande förfrågningar. Framförallt hade Brahms plågats av den kommande, obligatoriska jämförelsen med Beethovens musik. ”Ni kan inte föreställa er”, sade han en gång, ”hur det känns att höra en jättes steg bakom sig.”

Symfonin uruppfördes i Karlsruhe i november år 1876 under ledning av dirigent Otto Dessoff. Verket blev en stor succé. Till tonsättarens frustration började man dock snart tala om ”Beethovens tionde symfoni”, och jämförde finalens hymn-tema med Beethovens nias Ode till glädjen. Om sistnämnda samband sade Brahms vresigt: ”Det kan en åsna höra”.

Verket står förvisso i tydlig skuld till Beethoven, exempelvis resan från dyster moll till ljus dur erinrar om Ödessymfonin. Helheten är dock mycket personlig. Den första satsen öppnar med en dramatisk introduktion (Un poco sostenuto) som leder till ett sturm-und-drang-Allegro. Den andra satsen (Andante sostenuto) präglas av ömhet och skönhet. Den tredje satsen (Un poco allegretto e grazioso) är en lättsam dans. Finalen (Adagio-Allegro non troppo ma con brio) inleds i samma mörka tongångar som den första satsen, men kulminerar efter flera olika moment i en optimistisk coda. 

Christian Holmqvist 

Aphrodite Patoulidou

Den i Thessaloniki födda sopranen Aphrodite Patoulidou är en av vår tids stigande stjärnor. Hon inledde sin sångarkarriär genom att delta i Barbara Hannigans mentorprogram och har sedermera arbetat med Frankrikes och Danmarks radios orkestrar, Göteborgs och Münchens symfoniorkestrar och SWR- och Concertgebouw-orkestrarna. Tillsammans med Clevelands orkester, LSO och Deutsches Kammerorkester Berlin har Patoulidou framfört Mahlers symfoni 4, Claude Viviers Lonely Child och Brittens Les Illuminations. Till operarollerna hör Anne Trulove (Rucklarens väg) Elle (La Voix Humaine), Belinda (Dido & Aeneas) och Sophie Scholl (Weiße Rose). Patoulidou har gästat bland annat Staatsoper Berlin, La Monnaie, Teatro Real i Madrid samt Greklands nationalopera.

Under säsongen 2024/25 uppträder Patoulidou med HSO, Teodor Currentizis och Utopia-orkestern (Mahler: Symfoni 4), och Rotterdams filharmoniker och balettgruppen Scapino (Brahms: Ein Deutsches Requiem). Hon ger konserter med även Bryssels och BBC:s filharmoniker. I Paris, Aten och Köln ger hon recitalkonserten My Bloody Valentine.

Patoulidou är en mångsidig artist som uttrycker sig med hjälp av även fotografier och målningar. Hennes bildkonst har använts i samband med framföranden av bland annat Brittens Les Illuminations och Sibelius Luonnotar. Som musiker är Patoulidou fascinerad av dialoger mellan folkmusik och klassiska traditioner. Ibland uppträder hon till ackompanjemang av bland annat nyckelharpa. Hon har också själv skrivit musik i olika genrer.

Pekka Kuusisto

Pekka Kuusisto (f. 1976) är en av Finlands mest kända och mest internationellt framgångsrika musiker. I och med öppningskonserten för säsongen 2024/25 inledde Kuusisto sin andra period som Helsingfors stadsorkesters första gästartist och medlem i det konstnärliga ledarteam som planerar orkesterns program. I HSO:s konserter uppträder Kuusisto som dirigent och violinsolist. Dessutom leder han ibland orkestern genom att spela violin istället för att använda en taktpinne.

”Ett av målen i vår nya konsertsäsong är att leka med Musikhusets konsertsals akustik som blivit bara bättre tack vare orgeln”, säger Kuusisto. ” Genom att noga lyssna in det nya skapar vi en avvägd ljudbild, och resultatet blir en ännu djupare upplevelse. Vi bjuder på långa linjer och snabba blänk, både trygghet och tumult. Orkesterapparaten är ett experiment i vilket hundratals människor med sina egna drömmar och sårbarheter strävar efter det omöjliga.”

Pekka Kuusisto växte upp i en musikersläkt och började spela violin då han var tre år gammal. Kuusistos solistkarriär tog fart på allvar i och med segern i den internationella Jean Sibelius-violintävlingen 1995. Därefter har han i accelererande takt fått arbetserbjudanden från olika håll av världen. För tillfället har Kuusisto en fast anställning i inte endast Helsingfors utan även Oslo (Norges kammarorkester), Bremen (Deutsche Kammerphilharmonie) och San Francisco (San Franciscos symfoniorkester).

Kuusisto är känd för sitt orädda och innovativa musikerskap. Repertoaren går från folkmusik och klassisk musik till musik som saknar genrebenämningar. Han kombinerar, skapar nytt och rör sig fritt mellan olika konstarter för att förnya konserttraditioner och musikernas och publikens växelverkan. Som exempelvis instrumentalist och – numera allt oftare – dirigent respekterar han även kärntraditionen.

Kuusistos violin är en privatägd Antonio Stradivari ”Scotta” (1709). Den är utlånad via auktionskammaren Tarisio.

Samy Moussa

Tonsättare och dirigent Samy Moussa (f. 1984) är Helsingfors stadsorkesters hustonsättare säsongen 2024–25. Moussa har skrivit beställningsverk som regelbundet lyfts fram av respekterade orkestrar och dirigenter jorden runt. Moussa är född i Montreal i Kanada och numera bosatt i Berlin. Han har varit Torontos symfoniorkesters hustonsättare och samarbetar frekvent med Montreals symfoniorkester.

Moussas verk har framförts av bland annat Amsterdams Concertgebouw-orkester, Bayerns radios symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Dallas symfoniker, Hollands nationalopera, Londons symfoniorkester, Los Angeles filharmoniker och Wiens filharmoniker. Kända dirigenter med Moussas musik i sin repertoar är Kevin John Edusei, Gustavo Gimeno, Christoph Eschenbach, Manfred Honeck, Hannu Lintu, Kent Nagano och Christian Thielemann. Under säsongen 2024–2025 framförs Moussas musik av bland annat Staatskapelle Berlin, BBC:s symfoniker, Los Angeles filharmoniker och New Yorks filharmoniker.

Jämsides med sitt komponerande arbetar Moussa som dirigent. Under de senaste konsertsäsongerna har han dirigerat bland annat Bayerisches Staatsorchester, MDR-Sinfonieorchester i Leipzig, Staatskapelle Halle, Torontos och Vancouvers symfoniker, Wiens radios symfoniorkester och Zürichs kammarorkester. De mångsidiga konsertprogrammen har innefattat såväl klassisk repertoar som vår tids musik.

Moussa studerade komposition vid Montreals universitet under ledning av José Evangelista. Han idkade fortsättningsstudier vid Münchens högskola för musik och teater under ledning av Matthias Pintscher och Pascal Dusapin. Finland gästade han första gången för ett tiotal år sedan då han fick undervisning av Magnus Lindberg.

Jukka-Pekka Saraste

Helsingfors stadsorkesters chefdirigent och konstnärliga ledare Jukka-Pekka Saraste (f. 1956) har etablerat sig som en av sin generations mest betydande dirigenter. Saraste föddes i Heinola och inledde sin musikerbana som violinist. Saraste är känd för sin mångsidighet och sina djupa och homogena musikaliska visioner. Han känner starkt för musik av framförallt Beethoven, Bruckner, Sjostakovitj, Stravinsky och Sibelius. Han är internationellt känd för sina Mahler-tolkningar.

Som ledare för Helsingfors stadsorkesters konstnärliga ledarteam betonar Saraste musikens roll för samhälle och individ: ”En symfoniorkester är en fin och värdefull institution som skapar upplevelser alla kan ta del av. Vi alla i orkestern vill bidra till att hålla kvaliteten hög.”

Saraste har arbetat som Radions symfoniorkesters, Torontos symfoniorkesters, WDR-symfoniorkesterns, Oslo filharmonikers och Skottlands kammarorkesters chefdirigent. Han gästar regelbundet topporkestrar jorden runt. Han har varit BBC:s symfoniorkesters första gästdirigent. Under de senaste konsertsäsongerna har han dirigerat bland annat Paris orkester, Philharmonia Orchestra i London, Tonhalle-Orchester Zürich, Staatskapelle Berlin, Clevelands orkester, Bostons, Chicagos och San Fransiscos symfoniker samt New Yorks filharmoniker.

Att arbeta med och fungera som mentor för unga musiker står Saraste nära. Han har grundat LEAD!-stiftelsen vars internationella orkesterprojekt har förverkligats i bland annat Sverige, Schweiz, Tyskland och Bulgarien. År 2020 grundade han Fiskars Summer Festival. Det årliga evenemanget utgör ett forum i vilket såväl finländska som internationella artister kan förmedla sina erfarenheter till nästa musikergeneration.

För sina insatser inom musiken har Saraste tilldelats Pro Finlandia-medaljen, tonkonstens statspris och Finlands Lejons kommendörstecken.

www.jukkapekkasaraste.com