I slutet av år 1907 besökte Gustav Mahler Helsingfors för att dirigera stadsorkestern. Gallén, Kajanus och Sibelius var suveräna värdar, men den berömda gästens första kontakt med Sibelius musik imponerade inte på Mahler. Enligt Erik Tawaststjerna var det ett ödesdigert misstag att Kajanus lät framföra Vårsång istället för Tuonelas svan eller Lemminkäinens hemkomst. I denna konsert reparerar vi misstaget.
Mezzosopran Katarina Karnéus har en förmåga att fånga sin publik. ”Efter den sista sången uppstod en stund av total tystnad. Lyssnarna stannade upp för att reflektera över den musikaliska resa hon nyss bjudit på.” (Bachtrack)
Susanna Mälkki
Susanna Mälkki har arbetat som Helsingfors stadsorkesters chefdirigent sedan år 2016. Med hjälp av temaår som kretsat kring Frankrike, Tyskland, Förenta staterna och Storbritannien, Italien, Fjärran Östern och Ryssland och det slaviska musikarvet har orkestern och publiken gjort musikaliska resor jorden runt. Säsongen 2022/23 avslutar Mälkki sin period som orkesterns chefdirigent. Säsongens tema är Finland och finländsk musik.
Mälkki är en av sin generations mest uppskattade dirigenter. Hon har varit Los Angeles filharmonikers första gästdirigent sedan år 2017 och samarbetar regelbundet med flera av världens ledande orkestrar, bland annat Berlins filharmoniker, Münchens filharmoniker, Bayerns radios symfoniorkester, Concertgebouw-orkestern i Amsterdam och Londons symfoniorkester samt New Yorks filharmoniker och de övriga amerikanska ”Big 5” -orkestrarna.
Mälkki arbetar regelbundet i de mest betydande internationella operahusen såsom La Scala i Milano, Metropolitan i New York, Staatsoper Wien och Paris opera. Säsongen 22/23 dirigerar hon Kaija Saariahos opera Innocence på Royal Opera House i London och Puccinis Il Trittico på Gran Teatre del Liceu i Barcelona.
På inbjudan av Pierre Boulez arbetade Mälkki 2006-2013 som konstnärlig ledare för Ensemble Intercontemporain i Paris. Hon har lett uruppföranden av flera av vår tids viktigaste tonsättare. Under Mälkkis sju år som chefdirigent har Helsingfors stadsorkester profilerat sig som en orkester med en rik, varierande repertoar som innefattat flera betydande uruppföranden och internationella sambeställningar. Under Mälkkis ledning har HSO uruppfört bland annat Kaija Saariahos Vista, Felipe Laras Double Concerto och Enno Poppes FETT. Beställningsserien Helsngfors-variationer startade på Mälkkis initiativ och fortsätter fram till åtminstone år 2025.
Mälkki inledde sin musikerbana som cellist. Hon vann första pris i Åbo cellotävling år 1994 och arbetade i tre års tid som alternerande solocellist i Göteborgs symfoniorkester. Hon har tilldelats bl.a. Pro Finlandia-medaljen och är Riddare av Franska Hederslegionen.
www.susannamalkki.com
Katarina Karnéus
År 1995 tilldelades den svenska mezzosopranen Katarina Karnéus första pris i BBC Cardiff Singer of the World-tävlingen. Därefter har hon uppträtt jorden runt i operahus och på konsertestrader. Karnéus har samarbetat med flera internationellt kända dirigenter, bland annat Simon Rattle, Roger Norrington, Antonio Pappano, Michael Tilson-Thomas och Franz Welser-Möst.
Som operasångerska har Karnéus uppträtt på bland annat Metropolitan i New York, Royal Opera House och Covent Garden i London, operan i Paris, Staatsoper Berlin, Bayerische Staatsoper och Nederländernas nationalopera. I hennes repertoar finns stora mezzoroller av Händel, Mozart, Rossini, Bizet, Wagner och Richard Strauss.
Karneús har uppträtt som solist med bland annat Berlins filharmoniker, Clevelands symfoniorkester, NDR Elbphilharmonie-orkestern och Wiens symfoniker. Hon har uppträtt på BBC Proms och på festivalerna i Edinburgh och Salzburg.
Karnéus ger frekvent recitaler i kända konserthus i Europa och Nordamerika. Av dessa kan nämnas Wigmore Hall i London, Concertgebouw i Amsterdam, Lincoln Center i New York och La Monnaie i Bryssel.
År 2011 gjorde Karnéus i samarbete med Susanna Mälkki och Göteborgs symfoniorkester en av recensenter hyllad CD med tre sångcykler av Gustav Mahler.
https://www.grovesartists.com/artist/katarina-karneus/
Gustav Mahler: Fem sånger till dikter av Friedrich Rückert
Gustav Mahlers (1860-1911) musik är alltid självbiografisk: den återspeglar hans erfarenheter och tankar, hans drömmar och rädslor. I Mahlers instrumentalmusik förblir ”innehållet” ofta ambivalent, men i vokalverken avslöjar naturligtvis texterna omedelbart vad det rör sig om.
En poet som fascinerade Mahler var tysken Friedrich Rückert (1788-1866) till vars dikter han åren 1901-04 komponerade sångcykeln Kindertotenlieder. År 1901 skrev han dessutom fyra orkestersånger till dikter av Rückert: Ich atmet’ einen linden Duft, Blicke mir nicht in die Lieder, Ich bin der Welt abhanden gekommen och Um Mitternacht. Dessa uruppfördes i Wien den 29.1.1905 på en konsert under tonsättarens ledning.
Efter Mahlers död har det blivit praxis att tillsammans med dem framföra även en femte Rückert-sång, Liebst du um Schönheit, som Mahler hösten 1902 komponerade som en gåva åt sin hustru Alma. Denna sång skrevs för sångröst och piano, och Mahler orkestrerade den aldrig. Orkesterversionen är gjord av Max Puttmann år 1910.
Rückert-sångerna bildar inte en sångcykel i traditionell mening. Verkets homogenitet skapas av att dikterna behandlar vissa återkommande teman, såsom exempelvis konst och kärlek. De fem sångernas ordningsföljd kan variera en hel del på konserter och på skivor.
Sångerna är orkestrerade sofistikerat kammarmusikaliskt, och varje sång har en helt egen klangvärld. Exempelvis Um Mitternacht får sin stränga atmosfär tack vare blåsinstrumenten, och för att skapa en känsla av eterisk lätthet i Ich atmet’einen linden Duft har Mahler lämnat bort alla låga stråkar. Den mest kända av Rückert-sångerna torde vara Ich bin der Welt abhanden gekommen. Dess intima och gripande stämning skapas med hjälp av främst ett engelskt horn, harpa och stråkar.
Jean Sibelius: Lemminkäinen op. 22
Jean Sibelius blev den pånyttfödda nationalitetskänslans frontfigur år 1892 med sin symfoni Kullervo. Han fick snart en icke-officiell position som den person som visade väg för den finländska musiken. Sibelius hade redan axlat en nationalhjältes mantel, så han tackade inte nej till en sådan position. Han fortsatte att arbeta med nationella ämnen och symboler i Kareliasviten men planerade samtidigt att skapa en ambitiösare, mer Kalevala-betonad konst: i sikte var operan Båtens skapelse som bottnade i Kalevalas berättelser.
Det var inte långt ifrån att Sibelius hade blivit Finlands motsvarighet till den av honom vid denna tid beundrade Richard Wagner. Wagner var en omdebatterad skapare av allkonstverket och en filosoftonsättare som behandlat nationellmytologiska berättelser inom enorma dimensioners ramar. Sibelius var övertygad om det rätta i Wagners estetik och ansåg att en total musikalisk tillfredställelse uppnås endast genom att smärtfritt kombinera ord och musik. Detta hade Sibelius eftersträvat redan i Kullervo.
Det verk som slutligen blev Lemminkäinen (1896) skulle från början bli en opera skriven till den kompositionstävling som Suomalaisen Kirjallisuuden Seura hade utlyst år 1891. Efter ett idogt arbete på librettot med fokus på en mycket wagneriansk Väinämöinenfigur reste Sibelius år 1894 till Bayreuth för att insupa intryck och lärdom.
Resan inleddes i en pilgrimsfärds tecken. I den första extasen skrev Sibelius: ”Har nu hört Parcival. Inget i världen har gjort ett sådant intryck på mig, det har vidrört alla hjärtats djupaste strängar.” Men under resan började den wagnerska hegemonin att göra ett allt blekare intryck på Sibelius, inte minst för att han var upptagen av sina egna inre idéer. Han konstaterade: ”Lohengrin igår var inte bra, Parcival var bra, då borde jag ha rest iväg.”
Under resan skissade Sibelius på sin opera men Wagners impulser hade förlorat sin magi och slutligen försvann också intresset för hela projektet. Båtens skapelse byttes ut mot den misslyckade och sedermera bortglömda lilla opera Jungrun i tornet (1896). Lemminkäinen uruppfördes samma år, men Sibelius tyckte att verket var så dåligt att han inte ville publicera det. Det var först år 1939, efter flera revideringar, som han ansåg att satserna var färdiga. Sedermera har Lemminkäinen blivit en av Sibelius populäraste kompositioner.
Sviten följer ingen logisk, kronologisk berättelse, och alla fyra satser kan framföras separat. Å andra sidan ansåg Sibelius att helheten kan uppfattas som en fyrsatsig symfoni.
Lemminkäinen och saaris jungfrur går i sonatform. Hjälten kommer till fresterskorna och den erotiska laddningen får ett enormt utbrott, men sedan stillas stämningen. Medan operaprojektet ännu hade luft under vingarna komponerade Sibelius Tuonelas svan till operans uvertyr. Renhetens och oskuldens symbol glider fram på dödsrikets älv och framför sin klagan. Soloinstrumentet är ett engelskt horn.
Lemminkäinen i Tuonela motsvarar en symfonis scherzo. Hjältens uppdrag i samband med sitt frieri får ett ödesdigert slut. Han skall fånga svanen ur dödsrikets älv men en herde dödar honom. Moderskärleken väcker Lemminkäinen till liv igen. I Lemminkäinens hemfärd rider fagottmotivet iväg. Färden hem sker i även österländska stämningar.
