”Den våghalsiga, djuplodande, tänkande, dansande, imponerande virtuosen Leila Josefowicz gjorde varje fras och gest i John Adams konsert som om hon ständigt låtit sig överraskas av en spontan tanke och känsla.” (Los Angeles Times 9.11.2021)
Goda nyheter för vänner av mystik och mysterier! Under säsongens gång framförs tre symfonier av Anton Bruckner. Serien inleds med den fjärde symfonin, ett av tonsättarens mest populära verk och en gåtfull ättling till uråldriga legender.
Susanna Mälkki
Susanna Mälkki har arbetat som Helsingfors stadsorkesters chefdirigent sedan år 2016. Med hjälp av temaår som kretsat kring Frankrike, Tyskland, Förenta staterna och Storbritannien, Italien, Fjärran Östern och Ryssland och det slaviska musikarvet har orkestern och publiken gjort musikaliska resor jorden runt. Säsongen 2022/23 avslutar Mälkki sin period som orkesterns chefdirigent. Säsongens tema är Finland och finländsk musik.
Mälkki är en av sin generations mest uppskattade dirigenter. Hon samarbetar regelbundet med flera av världens ledande orkestrar, bland annat Berlins filharmoniker, Münchens filharmoniker, Bayerns radios symfoniorkester, Concertgebouw-orkestern i Amsterdam och Londons symfoniorkester samt New Yorks filharmoniker, LA Philharmonic och de övriga amerikanska ”Big 5” -orkestrarna.
Mälkki arbetar regelbundet i de mest betydande internationella operahusen såsom La Scala i Milano, Metropolitan i New York, Staatsoper Wien och Paris opera. Säsongen 22/23 dirigerar hon Kaija Saariahos opera Innocence på Royal Opera House i London och Puccinis Il Trittico på Gran Teatre del Liceu i Barcelona.
På inbjudan av Pierre Boulez arbetade Mälkki 2006-2013 som konstnärlig ledare för Ensemble Intercontemporain i Paris. Hon har lett uruppföranden av flera av vår tids viktigaste tonsättare. Under Mälkkis sju år som chefdirigent har Helsingfors stadsorkester profilerat sig som en orkester med en rik, varierande repertoar som innefattat flera betydande uruppföranden, internationella sambeställningar och prisbelönta skivor. Under Mälkkis ledning har HSO uruppfört bland annat Kaija Saariahos Vista, Felipe Laras Double Concerto och Enno Poppes FETT. Beställningsserien Helsingfors-variationer startade på Mälkkis initiativ och fortsätter fram till åtminstone år 2025; också projektet HUOM – Historian unohtamat orkesterimusiikit (Orkestermusik som historien glömt) fortsätter med finska forskare och musikförläggare.
Mälkki inledde sin musikerbana som cellist. Hon vann första pris i Åbo cellotävling år 1994 och arbetade i tre års tid som alternerande solocellist i Göteborgs symfoniorkester. Hon har tilldelats bl.a. Pro Finlandia-medaljen och är Riddare av Franska Hederslegionen.
Leila Josefowicz
Amerikansk-kanadensiska Leila Josefowicz (f. 1977) är en av världens mest kända violinister, känd framförallt för sina tolkningar av ny musik och nya verk. Bland annat Oliver Knussen, Marc Grey, Esa-Pekka Salonen, Colin Matthews och Steve Mackey har skrivit verk åt henne. År 2008 tilldelades hon det prestigefyllda MacArthur-priset för sina insatser för samtida musik. År 2018 tilldelades hon Avery Fisher-priset.
I Universal Musics intervju har Josefowicz berättat: ”Jag har alltid varit intresserad av vår tids musik, jag dras till den därför att den är okonventionell. Det här kan bero på att att jag fick en mycket konservativ skolning i vilken man fokuserade på att lyssna på gamla mästares tolkningar av basrepertoaren.” Hon närmar sig dock basrepertoaren på samma sätt som hon närmar sig ny musik. En avgörande upplevelse var att framföra John Adams violinkonsert i samarbete med tonsättaren själv.
”Det var som om himlen öppnade sig”, berättar Josefowicz åt Jari Kallio på dennes hemsida. ”Det var inte långt ifrån en religiös erfarenhet. Jag hade aldrig tidigare samarbetat med en levande tonsättare. Plötsligt fick musiken liv och började andas - och här står mannen som skapade musiken, och jag får spela tillsammans med honom. Det utgjorde en ny början, jag klev in i en ny värld. Jag visste att jag hade funnit min egen väg.” År 2015 komponerade Adams enkom för Josefowicz violinkonserten Scheherazade.2.
Josefowicz var tre år gammal då hon började spela violin tillsammans med sina föräldrar. Som ett tonårigt underbarn reste hon jorden runt och uppträdde tillsammans med orkestrarna i bland annat Cleveland och Boston. Senare studerade hon vid Curtis Institute i Philadelphia under ledning av bland annat Jaime Laredo och Jascha Brodsky. Då hon var sexton debuterade hon i Carnegie Hall och skrev under sitt första skivkontrakt. För en tid arbetade hon även som modell för Chanel. Josefowicz uppträdde tillsammans med Helsingfors stadsorkester senast våren 2017, då som solist i Luca Francesconis Duende.
John Adams: Violinkonsert
John Adams (f. 1947) tonsättarprofil präglas av öppenhet: hans kompositioner återspeglar den fördomsfrihet som var typisk för hans musikaliska uppväxtmiljö.
Adams är född på den amerikanska östkusten. Han studerade klarinett under ledning av sin far. Sin egentliga musikerutbildning fick han vid Harvard där hans huvudämnen var orkesterdirigering, klarinett och komposition.
Under studietiden upplevde Adams den seriella kompositionstekniken som begränsad och akademisk. Han sökte efter ett nytt uttryck i bland annat elektronmusik och i de slumpmässiga processer man finner hos John Cage.
Adams kreativa kris upphörde dock först i början av 1970-talet då han kom i kontakt med minimalismen. Adams anser alltjämt att minimalismen står för den enda genuint intressanta och betydande utvecklingslinjen i musiken under de senaste trettio åren.
I sin senare produktion har Adams kombinerat minimalismens rytmenergi med en rik harmonik och en fantasifull orkestrering som är påverkad av senromantiken. Flera verk hänvisar till flera av 1900-talets musikstilar, exempelvis expressionism, nyklassicism och rentav swing. Tonsättarens internationellt mest kända verk är operorna Nixon i Kina och Klinghoffers död. Båda har framförts i även Finland.
Den år 1993 komponerade violinkonserten bygger på det traditionella schemat med först en snabb, sedan en långsam och till sist en åter snabb sats. Ett annat traditionellt drag är att den första satsen mot sitt slut innehåller en solokadens. Den andra satsen är en chaconne som bygger på en dikt av Robert Hass. Violinen representerar en drömvärld som flödar igenom orkestern som representerar människokroppen med sina olika vävnader. Finalen Toccare är ett virtuost perpetuum mobile.
Violinkonserten var beställd av Minnesotas orkester, New York City Ballet och Londons symfoniorkester. Beställningens initiativ togs av Minnesotas orkesters konsertmästare Jorja Fleezanis som även var solist vid uruppförandet den 19.1.1994. Dirigent var Edo de Waartin. 1995 belönades verket med Grawemeyer-priset.
Anton Bruckner: Symfoni nr 4
Bruckner är den tonsättare i musikhistorien som tydligast profilerade sig som uttryckligen symfoniker. Bruckner har jämförts med en medeltida mystiker, hans musik är tidlös och meditativ. Han utgjorde en motpol till den romantiska konstnärens tragiska konflikter, weltschmerz och pessimism.
Bruckner började skriva betydande verk efter att han på 1860-talet bekantat sig med Wagners Tannhäusers partitur. Wagners påverkan går att höra i framförallt den monumentala tidsuppfattningen och i orkestreringen.
Även orgelmusiken utgör en influens i form av breda, koralartade teman och en orgelmässigt skapad stämföring. I Bruckners symfonier presenteras det melodiska materialet både separat och samtidigt. Den klassiska symfoniformen utvidgas med hjälp av temagrupper. Musiken flödar fram bred och böljande.
Bruckners åtta fullständiga symfonier - den nionde har bara tre satser - existerar i flera olika editioner och versioner som är gjorda av både Bruckner och av andra. Bruckner var överkänslig för kritik och såväl själv skrev om som tillät andra att göra ändringar i sina partitur. Den fjärde symfonin är tillgänglig i åtminstone sju versioner. Originalet är från år 1874. Den sista versionen sände Bruckner till sin förläggare år 1888. Uruppförandet år 1880 var en framgång, något som var ovanligt för tonsättaren. Publiken i Wien gillade operetter och det tog tid för den att förstå sig på Bruckners nyskapande symfoniuppfattning.
Bruckners musik satsar inte normalt på stämning och program. Den fjärde symfonin är ett undantag. Bruckner gav den titeln Den romantiska, vilket är att uppfatta som en hänvisning till inte ”romantik” utan en medeltida riddarberättelse, Den första satsen beskriver en tidig morgon då ett horn ljuder från tornet i en medeltida stad. I satsen finns också, enligt tonsättaren, ett talgoxemotiv. Den andra satsen innehåller en sång, en bön och en serenad. Den tredje satsen är jaktmusik. Jägarna lunchar och dansar. I slutet festar bönder. Finalens programmatiska innehåll har tonsättaren inte kommenterat i skrift.
