Metallsmak

Pjotr Tjajkovskij: Vojvoden op. 78, symfonisk ballad 

Hösten 1890 började Pjotr Tjajkovskij (1840-1893) arbeta på ett nytt orkesterverk. Det byggde på Aleksandr Pusjkins ryska översättning av polacken Adam Mickiewiczs dikt Vojvoden. Skisserna var färdiga på en vecka men partituret var färdigt först hösten året därpå. Tjajkovskij bjöd alla vänner och bekanta till uruppförandet i Moskva i november. Det fanns också en liten överraskning i beredskap: i orkestern skulle finnas ett nytt instrument som patenterats i Paris endast ett par år tidigare, en celesta.

Under repetitionerna tappade Tjajkovskij all tro på sin komposition. Han dirigerade Vojvodens  uruppförande så apatiskt att det syntes, och verkets mottagande blev likgiltigt. Tonsättaren var så säker på att han hade misslyckats att han förstörde partituret dagen efter konserten. Konsertens arrangör Aleksander Siloti hann dock rädda stämmorna och partituret rekonstruerades efter Tjajkovskijs död.

Vojvoden, alltså en lokal härskare, kommer hem. Hustrun syns ingenstans. Vojvoden går ut i trädgården och ser till sin chock sin hustru med en annan man. Han ger sin betjänt order att döda mannen med en kula. Men betjänten skjuter ihjäl vojvoden. Lyssnaren har inga svårigheter att följa med vad som sker i berättelsen. Hetsiga trioler representerar svartsjuka, basklarinettens muttranden vovjodens ångest. Trädgårdsscenen kulminerar i ett skott som följs av ett lakoniskt slut. 

Pjotr Tjajkovskij: Violinkonsert D-dur op. 35

År 1877, efter att ha varit gift i dryga tre månader, reste Pjotr Tjajkovskij (1840-1893) utomlands på en lång semester. Äktenskapet med Antonina Miliukova hade varit ett misstag från första början: paret hade ingenting gemensamt, och äktenskapet hade tvingat Tjajkovskij att fundera på sin sexuella identitet. Han drevs till branten av ett nervsammanbrott. 

Vårvintern 1878 befann sig Tjajkovskij i Schweiz i en villa ägd av hans mecenat Nadezjda von Meck. Han försökte med dåligt resultat skriva en pianosonat. Sedan fick han besök av sin elev från Moskva, violinisten Josef Kotek. Det gemensamma musicerandet och ett studium av Édouard Lalos violinkonsert Symphonie Espagnole (1874) sporrade Tjajkovskij att skriva en violinkonsert (D-dur, op. 35). 

Verket skrevs på en dryg månad. Då det var färdigt ville Tjajkovskij att solopartiet skulle spelas av Leopold Auer, åt vilken han tidigare hade komponerat verket Melankolisk serenad. Men Auer tyckte inte alls om det nya verket och vägrade framföra det. Då violinkonserten uruppfördes i Wien i december år 1881 var solist Adolf Brodsky som verket även tillägnades. 

Uruppförandet i Wien var ingen succé. En del av publiken reagerade förvisso positivt, men det betydde föga då de inflytelserika kritikerna slog till i pressen. I en elak recension konstaterade Eduard Hanslick att musiken ”stank” och att violinen ”misshandlades”. Violinkonserten väckte dock solisternas intresse, och framförallt tjecken Karel Halíř gjorde den snabbt populär. Idag hör verket på ett alldeles självklart sätt till flera toppsolisters stamrepertoar. 

Av 1800-talets många violinkonserter är Tjajkovskijs en av de mest melodiska och poetiska. De tre satserna (Allegro moderato, Canzonetta och Allegro vivacissimo) präglas av ett ljust, balanserat uttryck på ett för Tjajkovskij rentav ovanligt sätt. I musiken finner man ingenting som antyder att den är skriven efter en mycket svår kris. 

Sauli Zinovjev: Taste of Metal

Sauli Zinovjev (f. 1988) blev bekant för den stora publiken med orkesterverket Batteria (2016). Sedan dess har han skrivit flera andra orkesterverk samt solokonserter och kammarmusik som framförs jorden runt. Hösten 2026 uruppför Sinfonia Lahti det av honom beställda verket Fade Out.

Ikväll uruppförs symfonin Taste of Metal (2023–25) som är skriven på sambeställning av HSO, Oslos filharmoniker och Paris orkester. Tonsättaren berättar:

”’Som bäst innehåller ett verk allt. I ett ögonblick finns ett helt liv’. Denna tanke har format min musikinställning redan före jag visste att även den ikoniske Gustav Mahler hade kommit till ungefär samma slutsats. Att önska skapa ett helt universum är inte bara ett uttryck för en filosofi utan den kraft som styr mitt komponerade med en nästan tvångsmässig intensitet.

Mitt komponerande så här långt kulminerar i min första symfoni, Taste of Metal (Smak av metall).

Verket är inspirerat av Markus Coppers genomträngande, spänningsfyllda skulpturer som utstrålar fara, rå styrka och djupa insikter i människolivets skörhet. I samma anda utstrålar Taste of Metal både skönhet och grymhet. Symfonin har fyra satser: low (låg), flow (flöde), glow (glöd) och blow (slag). Satserna skapar en båge som går från ett underjordiskt flöde och inre lågor till ett explosivt utbrott. I verkets kärna är metall inte endast ett ljud, det är även en tyngd och en bitter nyans av blod.”

Hannu Lintu

Hannu Lintu (f. 1967) arbetar som Finlands Nationaloperas chefdirigent fram till slutet av vårsäsongen 2026. Han är chefdirigent för Fundação Calouste Gulbenkians orkesters och kör i Lissabon. Han har på sistone inlett sitt arbete som Sinfonia Lahtis konstnärliga partner och som konstnärlig ledare för Sibelius-festivalen. I augusti 2026 inleder han sitt arbete som chefdirigent för Singapores symfoniorkester. Åren 2013–2021 var Lintu Radions symfoniorkesters chefdirigent.

Under pågående konsertsäsong dirigerar Lintu Nationaloperans uppsättningar av Richard Strauss Elektra och Sebastian Fagerlunds nya opera Morgonstjärnan. Under säsongen gästar han bl.a. BBC:s, St. Louis, Torontos, Baltimores och Detroits orkestrar. I början av hösten 2025 ledde Lintu Sinfonia Lahti i uruppförandet av Sauli Zinovjevs orkesterverk Fade Out.

Lintu har gjort flertalet kritikerrosade inspelningar för Ondine, BIS, Naxos, Avie och  Hyperion. Hans inspelningar har fått bl.a. två ICMA-pris och två Grammy-nomineringar. Tillsammans med Radions symfoniorkester har Lintu spelat in bl.a. Beethovens pianokonserter, Lutosławskis symfonier och flera orkesterverk av Magnus Lindberg.

Lintu studerade piano och cello på Sibelius-Akademin där han senare studerade även orkesterdirigering för Jorma Panula. Han har kompletterat sina studier på Myung Wung Chungs mästarkurser vid Sienas sommarakademi. 1994 tilldelades Lintu första pris i Nordiska kapellmästartävlingen i Bergen. 

Daniel Lozakovich

Den i Stockholm födda Daniel Lozakovich (f. 2001) är ett av de hetaste namnen i violinvärlden just nu. Förra hösten deltog han i Concertgebouw-orkesterns Koreaturné under ledning av Klass Mäkelä och uppträdde som solist med bland annat Liverpools kungliga filharmoniker och Lausannes kammarorkester. Denna vår deltar Lozakovich i Bremens tyska kammarorkesters Europaturné under ledning av Tarmo Peltokoski. Dessutom spelar han Tjajkovskijs violinkonsert tillsammans med Hannu Lintu i inte bara Helsingfors utan även i Lissabon med Gulbenkian-orkestern, samt med Atlantas symfoniorkester och Nathalie Stutzmann. 

Lozakovich var endast 15 år gammal då han gjorde ett kontrakt med det legendariska skivbolaget Deutsche Grammophon. För DG har han spelat in bl.a. J. S. Bachs, Tjajkovskijs och Beethovens violinkonserter. Numera gör han skivinspelningar för Warner Classics.  Lozakovich har gett recital i bl.a. Carnagie Hall, Concertgebouw, Théâtre des Champs-Élysées och Zürichs konsertsal. Som kammarmusiker har han uppträtt tillsammans med till exempel Klaus Mäkelä, Yuja Wang, Martin Fröst och Alexandre Kantorow. 

Lozakovich studerade violin vid Karlsruhes musikakademi för professor Josef Rissin. Under sin kometkarriär har han redan hunnit tilldelas flera pris. Hans instrument är en ”ex-Sancy” -Stradivarius från år 1713.