Mahlers symfonier är överflödande musikmenyer, en kavalkad av råvaror och grundsmaker - salt, sött, beskt, surt, umami - som används och blandas samman på såväl bekanta som oväntade sätt. Ibland tittar vi i en på ett cafe för att äta Sacher-tårta, ibland köper vi varm korv i marknadstältet. I Mahlers sjunde symfoni tyckte sig Arnold Schönberg uppfatta samma sugande dragningskraft som får planeter att röra sig i sina banor såväl lugnt som målmedvetet.
Susanna Mälkki
Susanna Mälkki har arbetat som Helsingfors stadsorkesters chefdirigent sedan år 2016. Med hjälp av temaår som kretsat kring Frankrike, Tyskland, Förenta staterna och Storbritannien, Italien, Fjärran Östern och Ryssland och det slaviska musikarvet har orkestern och publiken gjort musikaliska resor jorden runt. Säsongen 2022/23 avslutar Mälkki sin period som orkesterns chefdirigent. Säsongens tema är Finland och finländsk musik.
Mälkki är en av sin generations mest uppskattade dirigenter. Hon har varit Los Angeles filharmonikers första gästdirigent sedan år 2017 och samarbetar regelbundet med flera av världens ledande orkestrar, bland annat Berlins filharmoniker, Münchens filharmoniker, Bayerns radios symfoniorkester, Concertgebouw-orkestern i Amsterdam och Londons symfoniorkester samt New Yorks filharmoniker och de övriga amerikanska ”Big 5” -orkestrarna.
Mälkki arbetar regelbundet i de mest betydande internationella operahusen såsom La Scala i Milano, Metropolitan i New York, Staatsoper Wien och Paris opera. Säsongen 22/23 dirigerar hon Kaija Saariahos opera Innocence på Royal Opera House i London och Puccinis Il Trittico på Gran Teatre del Liceu i Barcelona.
På inbjudan av Pierre Boulez arbetade Mälkki 2006-2013 som konstnärlig ledare för Ensemble Intercontemporain i Paris. Hon har lett uruppföranden av flera av vår tids viktigaste tonsättare. Under Mälkkis sju år som chefdirigent har Helsingfors stadsorkester profilerat sig som en orkester med en rik, varierande repertoar som innefattat flera betydande uruppföranden och internationella sambeställningar. Under Mälkkis ledning har HSO uruppfört bland annat Kaija Saariahos Vista, Felipe Laras Double Concerto och Enno Poppes FETT. Beställningsserien Helsngfors-variationer startade på Mälkkis initiativ och fortsätter fram till åtminstone år 2025.
Mälkki inledde sin musikerbana som cellist. Hon vann första pris i Åbo cellotävling år 1994 och arbetade i tre års tid som alternerande solocellist i Göteborgs symfoniorkester. Hon har tilldelats bl.a. Pro Finlandia-medaljen och är Riddare av Franska Hederslegionen.
https://susannamalkki.com/
Gustav Mahler: Symfoni nr 7 "Nattens sång"
År 1904 var ett av de lyckligaste i Gustav Mahlers (1860–1911) liv. Han hade börjat skapa sig ett rykte som tonsättare och som Wiens hovorkesters chefdirigent, och han hade nyss fått en andra dotter. Medan Mahler slutförde sin våldsamt dramatiska sjätte symfoni började han skissa på sin nästa symfonis satser två och fyra.
Mahler var en fatalist som såg ett samband mellan sina verk och sitt liv, men trots detta avslöjade han inte vad som kunde tänkas utgöra den sjunde symfonins program. Istället antydde han att verket handlar om hur mörkret stegvis ger vika för ljuset, att det rör sig om en resa från natt till morgon. Musikforskare har spekulerat att verket utgör en naturlig fortsättning på den sjätte symfonin: efter den förra symfonins tragik riktas blicken nu mot ljusare och lyckligare klanger.
Men den sjättes symfonins tragik fick snart sin motsvarighet i Mahlers privatliv. Först avled familjens yngsta dotter i scharlakansfeber, sedan konstaterade läkarna att Mahler själv var dödssjuk. Som en en följd av antisemitism måste han dessutom avsluta sin dirigenttjänst. Mahler blev förkrossad. Den sjunde symfonin underkastades flera revisioner både före och efter uruppförandet hösten 1908.
Alla händelser i privatlivet förblir i sig irrelevanta för symfonins klingande musik. Å andra sidan kan man inte låta bli att notera de abrupta växlingarna mellan ljus och skugga och det understruket positiva slutet. Mahlers vänner kallade ibland verket för en ”nattlig vandring”, och ryktet säger att tonsättaren skulle ha låtit sig inspirerats av Rembrandts målning Nattvakten. De två Nachtmusik-satserna har gett upphov till att symfonin numera har titeln Nattens sång. Den är dock inte Mahlers egen.
Samtiden begrep sig inte på denna symfoni och den är fortfarande Mahlers minst framförda. Här går han allra längst vad gäller att skapa kontraster i tempo, färger och tonarter. Föga underligt alltså att Arnold Schönberg ansåg detta vara Mahlers bästa verk. På grund av sin rastlöshet och sin gåtfulla konstruktion - för att inte tala om sin effektfulla orkestrering - utgör den en verklig utmaning för dirigenter.
Helheten är relativt symmetrisk: två enorma symfonisatser ramar in tre karaktärssatser. För att citera Mahler själv: ”tre nattstycken; final, klar dag. För allt detta utgör den första satsen ett fundament.”
Den första satsen vaknar upp med en långsam introduktion med ”naturens brus” som följs av massiva utbrott och en passionerad avslutning. Mahlers vän, tonsättaren Alphons Diepenbrock har träffande talat om hur den andra satsen Nachtmusik karaktäriseras av abrupta stämningsväxlingar, av ”ett fantastiskt marscherande ljusdunkel”. Scherzot är en för Mahler typisk förvrängd vals. Karaktärsbeteckningen Schattenhaft, ”skugglikt”, säger allt. I den andra Nachtmusik-satsen stiger gitarr och mandolin, dessa forntida nattliga serenaders trogna ackompanjatörer, fram i rampljuset. I Finalen kan man uppfatta citat ur Wagners Mästarsångarna, Lehárs Glada änkan och Mozarts Enleveringen ur Seraljen.
