Nordiskt ljus

Thomas Dausgaard

Thomas Dausgaard (f. 1963) är en dansk dirigent. Han var BBC Scottish Symphony Orchestras chefdirigent 2016-2022. 2014-2019 var han Seattles symfoniorkesters första gästdirigent och 2019-2022 samma orkesters konstnärliga ledare. 

Dausgaard har gästdirigerat kända orkestrar jorden runt, bland annat New Yorks, Los Angeles, Münchens, Bergens, Petersburgs och Frankrikes radios filharmoniker, Torontos, Houstons och Londons symfoniker, samt Wiens, Bayerns och Berlins radiosymfoniker. Dausgaard har dirigerat även orkestrarna i Gewandhaus i Leipzig och Konzerthaus i Berlin, samt Europeiska kammarorkestern och Philharmonia-orkestern. Han gästar regelbundet bland annat BBC Proms, musikfestspelen i Edinburgh och Salzburg, festivalerna i Tanglewood och Ravinia, samt Mostly Mozart- och George Enescu-festivalerna. 

Dausgaards konsertprogram kombinerar klassisk musik med andra genrer. Han framför verk av Sibelius,  Stravinsky, Brahms, Bartók och Nielsen i samarbete med folkmusiker och kombinerar Mahler med klezmer, Debussy med gamelan-ensembler och Rachmaninov med ortodoxa munkars sång. Dausgaard har gjort arrangemang av Brahms ungerska danser och sånger av Grieg och Sibelius. 

Dausgaard är Dannebrogordens riddare av första klass och medlem av Kungliga musikaliska akademin i Sverige. Han är Svenska kammarorkesterns, Danmarks nationella symfoniorkesters och Orchestra della Toscanas hedersdirigent. 

Dausgaard har gästat Helsingfors stadsorkester två gånger tidigare, första gången 2014 och andra gången  2018. 

Thomas Dausgaard - Official website of conductor Thomas Dausgaard

Inbal Segev

Cellist Inbal Segev debuterar som Helsingfors stadsorkesters solist med DANCE, ett verk hon beställde av Anna Clyne och uruppförde i Förenta staterna år 2019. Sedan dess har hon spelat  verket jorden runt. I Segevs tolkning har cellokonserten blivit mycket populär. År 2020 utgavs hennes i samarbete med Londons filharmoniker och dirigent Marin Alsop gjorda inspelning av DANCE. På Spotify har man lyssnat till inspelningen över tio miljoner gånger. Den brittiska tidskriften Gramophone hade alltså inte fel då den i sin recension av CD:n förutspådde att den kommer att få många vänner. Gramophone karaktäriserade cellokonserten som hjärtskärande vacker och hyllade Segevs insiktsfulla tolkning. I en tidningsartikel beskrevs hon som en cellist som har något att säga. 

Förutom vår tids musik framför Segev traditionell cellorepertoar från Bach och Elgar till Schumann, Chopin och Grieg. Hon slog igenom 18 år gammal då hon debuterade som solist med Berlins och Israels filharmoniker under ledning av Zubin Mehta. Sedan dess har hon samarbetat med många betydande internationella dirigenter och orkestrar. Hon är även känd som kammarmusiker och recitalist. Hennes mästarkurser i sociala media har blivit mycket populära och gjort henne till en förebild för unga cellister. Under covid-pandemin gjorde hon en ny  inmutning genom att börja komponera. 

Segev började spela cello redan som barn. Då hon var 16 flyttade hon från sitt hemland Israel till Förenta staterna för att fördjupa sina studier. Hon är utexaminerad från Juilliard School och Yale University. Segev är numera bosatt i New York. 

Inbal Segev

Timo Alakotila

Timo Alakotila (f. 1959) är en finländsk musiker, musiklärare och tonsättare. 1983-2014 undervisade han vid Pop & Jazz-konservatoriet och 1989-2013 vid Konstuniversitetets Sibelius-Akademi- Åren 2012-2016 var han konstnärsprofessor.

I Nordiskt ljus-konserten spelar Alakotila harmonium. Konsertens Sibelius-preludium är arrangerat av Alakotila i samarbete med dirigent Thomas Dausgaard. Sibelius relation till folkmusik är ett tema som togs upp redan på BBC Proms-festivalen år 2019. Där dirigerade Dausgaard BBC Scottish Symphony Orchestra i  en konsert som kombinerade Sibelius femte symfoni med finländsk folkmusik framförd av Alakotila och hans kolleger. 

Kantelemusiker Anna-Karin Korhonen och sångarna Tero Pajunen, Ilona Korhonen och Minna-Liisa Tammela är utbildade vid Sibelius-Akademin. De har en magisters- och doktorsexamen i musik och arbetar som tonsättare, textförfattare, kördirigenter, pedagoger, ljuddesigners, arrangörer, musiker och sångare. Ilona Korhonen och Minna-Liisa Tammela uppträdde på BBC Proms-konserten år 2019. I Nordiskt  ljus-konserten har Proms-konsertens kantelemusiker Vilma Timonen ersatts av Anna-Karin Korhonen. 

Timo Alakotila – Timo Alakotila – Säveltäjä
 

Edvard Grieg: Två melodier op. 63

Som ung man studerade Edvard Grieg (1843-1907) i Leipzig och enligt egna ord fick han inte så mycket ut av det. Han fann en egen röst som tonsättare först då han lät sig inspireras av sitt hemlands folkmusik. Dess melodier, harmonier och rytmer färgar hans produktion lika mycket som den böhmiska folkmusiken Dvořáks. Grieg gjorde dessutom flera arrangemang av norska folkmelodier vilka bidrog till att han blev en internationellt känd tonsättare. Till sin biografiskribent Henry T. Finck anmärkte Grieg: ”Jämfört med tyska folkmelodier är norska mycket melankoliska, men de kan också uppvisa en vild och ohämmad humor. Å ena sidan en gåtfull dysterhet, å andra sidan en larmande måttlöshet – se där den norska folkmusikens två sidor.”

Två melodier för stråkorkester skrevs år 1895. Från början skrev Grieg endast ett stycke, med titeln Legend. Dess melodi är inte äkta folkmusik eftersom den var skriven av Sverige-Norges ambassadör i Frankrike Fredrik Due. Efter att melodin presenterats följer en serie variationer; stämningen är intim och romantisk. Stycket uruppfördes i Kristiania (nuv. Oslo) hösten 1895 under Griegs ledning. Efter konserten ersatte Grieg titeln Legend med I folketonestil. Han bestämde sig också för att skriva ytterligare ett stycke för stråkar. Den är formad som en introduktion och ett scherzo: efter den drömska melodin Kulokk kommer den uppsluppna dansen Stabbelåten. Grieg hade använt båda melodier tidigare, i pianosviten Norska folksånger och danser op. 17 (1869). Detta stycke uruppfördes på Berlins filharmonikers konsert år 1869 med Grieg som dirigent.
 

Anna Clyne: DANCE

Anna Clynes (f. 1980) DANCE uruppfördes i Santa Cruz den 3.8.2019. Cabrillo-festivalens orkester leddes av Cristian Macelaru. Solist var Inbal Segev. Clyne har en bakgrund som cellist och verket gav henne chansen att återvända till ett studium av instrumentets möjligheter. Under kompositionsarbetet gick Clyne på en konsert i Berkeley och hörde Yo-Yo Ma spela Bachs solocellosviter. Detta inspirerade henne att lägga in ett Bach-citat.

DANCE har som utgångspunkt en dikt av den persiske poeten och mystikern Rumi (1207–1273); varje diktrad har gett varje sats dess titel. Då Inbal Segev år 2020 spelade in verket tillsammans med Londons filharmoniker och Marin Alsop berättade Clyne:

”Den första satsen startar ovanligt - normalt öppnar konserter dramatiskt och energiskt men jag ville göra motsatsen. Titeln är ’when you’re broken open’. Jag tänkte på hur det är vara sönder – jag  fokuserade på spillror. Den andra satsen ‘if you’ve torn the bandage off’ är mycket snabbare, mera aggressiv.

Den tredje satsen ’in the middle of the fighting’ fantiserar om hur det vore att ha en stund av stillsam meditation mitt i ett kaos. Satsen är långsam. Cellon spelar en själfull melodi. I den fjärde satsen ‘in your blood’ presenterar cellon en stigande och sjunkande linje. Kontrabasarna gör den till en loop samtidigt som solisten inleder en ny linje. Sedan tar kontrabasarna tag i cellons linje, cellogruppen tar tag i kontrabasarnas linje, och solisten inleder en ny linje. Processen fortsätter tills alla stråkar spelar.

Den sista satsen ’when you’re perfectly free’ skrevs i själva verket först, och står nästan litet för sig själv i förhållande till resten av verket. Elgars cellokonsert är ett av mina favoritverk och då jag skrev mitt verk tänkte jag på skönheten och djupet i dess melodier. Jag drog mig inte för att skriva mycket melodiskt och undvika en onödig komplexitet. Den sista satsen avslutas med en mycket enkel melodi. Jag tvekade att låta verket avslutas såhär, men ser skönhet i denna enkelhet.”
 

Thomas Dausgaard / Timo Alakotila: Prelude to Sibelius 5

Timo Alakotila (f. 1959) har arbetat som lärare vid Pop & Jazz-konservatoriet och Sibelius-Akademin, varit skivproducent, skrivit arrangemang och uppträtt i samarbete med bland annat Maria Kalaniemi, folkmusikgruppen JPP, kantor Senni Valtonen och ensemblen T for Three. År 2011 utnämndes han till konstnärsprofessor.

Alakotila har skrivit konserter för bland annat mandolin och barockviolin. I produktionen finner man även orkesterstycken och stråkkvartetter samt ”skogsoperan” Pinus Sylvestris som hade premiär i Rovaniemi hösten 2006. Alakotila har skrivit verk på beställning av till exempel UMO Helsinki Jazz Orchestra, Meta 4 och Australiens kammarorkester. År 2019 beställde Helsingfors stadsorkester fanfaren In dulci jubilo för barnorkester.

I augusti 2019 dirigerade Thomas Dausgaard BBC Scottish Symphony Orchestra på Proms-festivalen i London. På programmet fanns Sibelius violinkonsert – med Pekka Kuusisto som solist – och symfoni nr 5. Samtidigt uruppfördes två stycken, Prelude to Sibelius Violin Concerto och Prelude to Sibelius 5, vilka kastar ljus över relationen mellan finländska folkmelodier och Sibelius kompositioner. ”Sibelius studerade folkmusik och lät den påverka sin musik”, har Alakotila konstaterat, ”så det var en fin idé att kombinera den med hans symfoni och konsert”. Preludierna skrevs så här: Dausgaard sände till Alakotila vissa melodiska motiv ur Sibelius symfoni och violinkonsert. Härefter började Alakotila söka efter deras motsvarigheter i bland annat notsamlingen Finlands svenska folkdiktning.

I uruppförandet av Dausgaards och Alakotilas preludier stod på estraden i Royal Albert Hall förutom orkestern och Kuusisto även sångarna Taito Hoffrén, Ilona Korhonen och Minna-Liisa Tammela. Timo Alakotila spelade harmonium, Vilma Timonen kantele. 
 

Jean Sibelius: Symfoni nr 5 Ess-dur opus 82

Jean Sibelius (1865-1957) eviga börda var en mycket stark självkritik, men även med hans mått mätt var den femte symfonins tillkomstprocess osedvanligt komplex. Han började planera verket år 1912, men projektet började få fick luft i seglen först två år senare. Skissboken fylldes av massvis med material som Sibelius brottades med. I april 1915 antecknade han i sin dagbok: ”På kvällen med symfonin. Denna viktiga syssla som fascinerar mig på ett hemlighetsfullt sätt. Det är som om Gud Fader hade kastat ner bitar av en mosaik från himmelens parkett och bett mig att utreda hurudant mönstret har varit”.

Den femte symfonins första version uruppfördes den 8.12.1915. Verket blev en stor framgång men Sibelius själv var inte nöjd. Han gjorde en ny version som uruppfördes ett år senare. Ännu dög inte verket. Den slutliga versionen uruppfördes 24.11.1919 på HSO:s konsert. Dirigent var, liksom de tidigare gångerna, tonsättaren själv.

Den femte symfonin är ett av Sibelius mest populära verk och man kunde därför frestas tro att musiken är ”enkel”. Ingenting kunde vara mera missvisande. För en musikforskare är symfonin ett drömobjekt att analysera, helheten är så strängt logiskt uppbyggd. Men som vi redan sett var detta resultatet av ett hårt, påfrestande arbete. Det var också först efter hand som Sibelius kom på att han kan låta symfonins fyrsatsiga versions två första satser bilda en enda sats. Tack vare detta inleds den första satsen med ett pastoralt Tempo molto moderato som plötsligt, utan övergång, omvandlas till ett energiskt Allegro moderato. Den långsamma satsen Andante mosso, quasi allegretto återvänder till pastoralstämningen från symfonins början. Finalen Allegro molto startar med stråkarnas brus. Snart följer i blecken det berömda, ädla ”svantemat”. Efter en mäktig slutstegring kulminerar verket i sex lakoniska orkesterexplosioner.