Joseph Haydn börjar skapa världsalltet genom att skildra ett urkaos. I slutet skildrar han den första dagen i paradiset.
Joseph Haydn börjar skapa världsalltet genom att skildra ett urkaos. Universum byggs upp på nittio minuter, ackompanjerat av ärkeänglarnas himmelska arior. Den första dagen i paradiset sjunger Adam och Eva en kärleksduett till takterna av en folkdans. Ända sedan uruppförandet har Haydns Skapelsen varit en storfavorit bland publiken. Oratoriet är fortfarande ett av de mest framförda någonsin.
Joseph Haydn: Skapelsen
Joseph Haydns (1732–1809) karriär tog en helt ny riktning då hans 30 år långa tjänst som furst Esterházys hovtonsättare avslutades. Oavsett sina tjänsteförpliktelser hade Haydn lyckats få sin musik spridd över kontinenten. Kringresande musiker hade fört hans partitur till Europas metropoler och förlagshus, och han hade en stor skara beundrare i länder som Spanien, Frankrike och England. En av de kringresande musikerna var Johann Peter Solomon, en tysk violinist och konsertimpressario som slagit sig ner i England. Då han fick höra att Haydn slutat som hovtonsättare reste han år 1791 personligen till Wien för att be denne komma till London.
Englands nya, progressiva konsertkultur gjorde Haydn exalterad. I Wien var musiklivet styrt av kyrkan och monarkin. I London var konserterna en offentlig underhållning som eftersträvade ekonomisk vinst, och därför var finansieringen fördelad mellan olika instanser. Haydn var rätt känd i Wien, men i London behandlade publiken och pressen honom som om han varit en världsstjärna. Självaste kungahuset såg fram emot hans uppträdanden. Under sina två besök och fyra år i London skrev Haydn sina mest kända symfonier och blev hedersdoktor vid bland annat Oxford. Det var tydligt att landet favoriserade en germanskt baserad musik: Georg Friedrich Händel (1685–1759) hade gjort en lysande karriär i England, och sedan 1720-talet hade Londons operaliv berikats av de tyska kolleger han hämtat med sig.
Trots att många år förflutit sedan Händels död var den tyska mästarens verk fortfarande högt skattade i London. I Wien tog man del av historisk musik närmast i arkiven, men i London såg man den som en levande del av lokalkulturen. Haydn hörde framföranden av Händels stora verk och framförallt oratorierna Messias och Israel i Egypten gjorde ett enormt intryck. De stora orkesterensemblerna, det detaljerade tonmåleriet, de färggranna harmonierna, de briljanta solopartierna och den kraftfulla, religiösa laddningen visade vad man kan uppnå med toner. Efter att ha hört Messias sade Haydn: ”Händel är den största av tonsättare”. Hittills hade Haydns egna genrer varit symfonin och stråkkvartetten. Händel pekade ut en ny riktning.
Skapelsens tillkomst och fortsatta historia
År 1795 lämnade en av hemlängtan lidande Haydn London för sista gången. Impressario Solomon gav i avskedsgåva The Creation of the World, en text av okänd hand som man funnit i Händels kvarlåtenskap. Texten bygger på tre källor: Bibelns skapelseberättelse och psalmer samt John Miltons Det förlorade paradiset. Haydn såg en potential som uppenbarligen gått Händel förbi. Han lät Gottfried van Swieten, prefekt vid Wiens kejserliga bibliotek, omforma texten till ett tyskspråkigt libretto. Swieten lade till egna dikter och antecknade i marginalen musikförslag som Haydn tog på allvar. Swieten var trots allt en passionerad hobbytonsättare och en adelsman som ekonomiskt understött inte bara Haydn utan också bland annat Beethoven och Mozart.
I oratoriets två första delar berättar kören och ärkeänglarna Gabriel, Uriel och Rafael om skapelsens sju dagar. Händels tonmåleri möter Haydns humor. Exempelvis världens skapelse startar med den ensamma tonen C, tomheten, som trevar sig fram mot sin tids mest dissonanta harmonik, kaos, tills kören i ett enormt crescendo förkunnar: varde ljus. I alla sju dagar färgar Haydn såväl naturfenomen som djur med precis de toner som hör till. Vågor stiger och sjunker i form av skalor, bäckar porlar i form av stillsamma melodier, fåglarna kvittrar på sätt som gör deras arter identifierbara, valar simmar långt nere i basregistret, lejonen ryter, masken krälar lättjefullt.
Den tredje delen handlar om Adam och Eva i Edens lustgård. Haydn avslutar Skapelsen i saliga och positiva tecken; endast Uriels sista, illavarslande ord snuddar vid syndafallet. Genom hela verket har kören som sin huvuduppgift att hylla Gud. Sin allra briljantaste roll får den i avslutningen. Den mot skyarna stigande fugan växer till en musikalisk symbol för en process som nu når sin fulländning.
Uruppförandet av Skapelsen i Palais Schwarzenberg i Wien våren 1798 var en händelse. Trots att konserten var för endast inbjuda adliga och tjänstemän flockades hundratals nyfikna runt konsertsalen för att få höra brottstycken ur verket som redan blivit så omtalat. De som varit närvarande vid konserten hyllade den i tidningar och på torg. Ett år senare arrangerades det första offentliga framförandet i Burg-teatern. Konserten var slutsåld långt före den ägde rum, och även senare visade Skapelsen inga tecken på att förlora sin popularitet. Under Haydns livstid framfördes oratoriet över 40 gånger enbart i Wien, och även utomlands – inklusive i Ryssland och Förenta staterna – framfördes det över 40 gånger. Endast katolska kyrkan ställde sig avvisande till Skapelsen och tillät inte att det framförs i dess utrymmen. Musiken var nämligen för glad i karaktär. Det år 1800 trycka partituret var det första i världen av ett stort verk som, oberoende av var det framförs, går att framföra på två språk: engelska och tyska.