Slaviska danser

År 1950 fick den polska tonsättaren Witold Lutosławski en beställning av Warszawas filharmoniker: ”Skriv något briljant med vilket orkestern kan fira sin pånyttfödelse.” Konsert för orkester komponerades efter slutet på den tyska ockupationen, som en signal att man repat sig efter alla katastrofer. 

Sådär sjuttio år tidigare hade även Antonín Dvořák fått en utmärkt verkbeställning. En förläggare med affärssinne bad honom skriva musik som kunde bli en succé i de borgerliga hem där man idkade musicerande: stycken som bottnade i material från Dvořáks barndom på den böhmiska landsbygden. Dansmusiken till folkfester i tonsättarens ungdom blev en enorm framgång och gjorde Dvořák ryktbar jorden runt. 

Konsertens längd ca. en timme, ingen paus.