Tidlös skönhet

Ludwig van Beethoven: Pianokonsert nr 4 G-dur op. 58

Efter att ha flyttat till Wien började Ludwig van Beethoven (1770–1827) göra karriär som pianist-tonsättare. Då dövheten började förvärras koncentrerade han sig på att enbart skriva musik. Beethovens sista uppträdande som pianist skedde på en maratonkonsert i Wien den 22.12.1808. Vid detta tillfälle uruppfördes symfonierna 5 och 6, samt Körfantasin. På programmet fanns dessutom bl.a. två satser ur C-durmässan, samt den i mars samma år uruppförda fjärde pianokonserten. Dessutom improviserade Beethoven på piano. 

Evenemanget har gått till musikhistorien men innebar för lyssnarna en verklig utmaning: de satt i så där fyra timmars tid i en kall, uselt uppvärmd sal och måste ta emot en enorm mängd ny musik. Även orkesterns musiker och körens sångare hade det tufft. På grund av alltför få repetitioner kunde man nog inte tala om framföranden på en hög konstnärlig nivå. Trots detta fick exempelvis den nya pianokonserten ett utmärkt mottagande. Den föll dock snabbt i glömska på grund av sitt lyriska och intima grepp - romantikerna föredrog Beethovens dramatiska uttryck. Felix Mendelssohn spelade ofta konserten, men det var först senare den fick en helt självklar plats i solisternas repertoarer.

Den första satsen (Allegro moderato) öppnar på ett för sin tid mycket radikalt sätt. Pianot spelar ett kort solo. Då orkestern genast tar upp solots tema är tonarten överraskande nog H-dur istället för G-dur. I satsen, som är skriven i sonatform, växlar briljanta och melankoliska tongångar. Mot slutet ges åt solisten en kadens. 

Den gåtfulla andra satsen (Andante con moto) består av endast 72 takter, dominerade av pianots och orkesterns dialog. Det har hävdats att Beethoven här låtit sig inspireras av Orfeusmyten. Men inget bevisar att satsen skildrar hur Orfeus (pianisten) tämjer furierna (orkestern). Satsen går utan paus över i finalen (Vivace) som är ett friskt dansande rondo. 

Ludvig van Beethoven: Symfoni nr 3 Ess-dur opus 55, ”Eroica”

Ludwig van Beethoven (1770–1827) var en passionerad antimonarkist och beundrade den unge Napoleon som gjort slut på Franska revolutionen och därmed visat sig stå på det vanliga folkets, inte adelns sida. Då den tredje symfonin (Ess-dur opus 55) fullbordades i början av år 1804 hade den titeln Bonaparte och var tillägnad Napoleon. Musikens optimistiska uttryck kan sägas reflektera Beethovens dröm om ett av Napoleon lett demokratiskt samhälle. Men bara ett par månader senare lät konsuln utlysa sig till Frankrikes kejsare. Frihetshjälten avslöjade sig vara en maktlysten, liten själ. 

Beethoven tog i ursinne bort symfonins titel och dedikation. Den nya titeln blev Sinfonia Eroica, composta per festeggiare il sovvenire di un grande Uomo (Heroisk symfoni, tillägnad minnet av en stor man). Verket fick ett privat uruppförande i furst Lobkowitz’ palats i Wien år 1804. Det offentliga uruppförandet skedde i april året därpå under Beethovens egen ledning. 

Samtiden tog emot verket med förvirring och rentav motvilja. Föga märkligt: symfonins omfattning, dramaturgi och tekniska lösningar liknade inget man tidigare hade stött på. I musikens historia utgör Eroica en viktig milstolpe. Verket förnyade på en gång idén om vad en symfoni kan vara.

Den första satsen (Allegro con brio) är en radikal nytolkning av sonatformen och dess möjligheter. Små motiv bearbetas skickligt och logiskt, och det intensiva musikaliska flödet stannar inte upp för en sekund. Den andra satsen (Adagio assai) är en sorgmarsch, den tredje (Allegro vivace) ett fartfyllt scherzo. Finalen (Allegro molto) består av variationer över ett tema som Beethoven redan hade använt i baletten Prometheus skapelser opus 43 (1801) och i pianovariationerna Ess-dur opus 35 (1802). Av det skenbart simpla temat bygger Beethoven upp en imponerande och effektiv avslutning för det verk som han själv alltid ansåg vara sin bästa symfoni.

Francesco Piemontesi

Francesco Piemontesi är en schweizisk-italiensk pianist som är född i Locarno år 1983. Han är berömd för sina tolkningar av tysk klassicism och romantik och känd för sina framföranden av Ludwig van Beethovens soloverk och pianokonserter.

Höstsäsongen 2024 spelar Piemontesi Beethovens fjärde pianokonsert sex gånger på internationella konsertestrader före han gör det med Helsingfors stadsorkester. Han spelar verket på BBC Proms tillsammans med Daniele Rustioni och Ulsters orkester, två gånger i Förenta staterna tillsammans med Carlos Miguel Prieto och Cincinnatis symfoniker, och tre gånger i Ungern tillsammans med Robin Ticciati och Budapests festivalorkester. Musik av Beethoven står på programmet även då Piemontesi ger solorecital i Europa. Han uppträder dessutom som solist i den femte pianokonserten då den framförs i Luzern, Madrid och Frankfurt. År 2024 spelar Piemontesi Beethovens pianosonater i Wigmore Hall i London.

Piemontesi har en bred repertoar som går från barockmusik till modern musik. Han uppträder regelbundet som solist med kända orkestrar och som kammarmusiker och solopianist på musikfestspel jorden runt. Sedan år 2012 har han varit konstnärlig ledare för den schweiziska Settimane Musicali di Ascona -festivalen. Piemontesi har arbetat som Gstaads internationella Menuhin-festivals, Dresdens filharmonikers och schweiziska Orchestre de la Suisse Romandes residensartist.

Personer som haft stor betydelse för Piemontesis karriär har varit Cécile Ousset och Alfred Brendel samt Arie Vardi under vars ledning han studerade vid Hannovers musik- och teaterhögskola i Tyskland.

Nathalie Stutzmann 

Franska Nathalie Stutzmann (f. 1965) är amerikanska Atlantas symfoniorkesters chefdirigent. Då hon inledde sin tjänst år 2022 var hon den i ordningen andra kvinna som någonsin arbetat som konstnärlig ledare för en av Förenta staternas bästa orkestrar. Sedan 2021 har hon varit Philadelphias orkesters, en av landets s.k. Big Five-orkestrars första gästdirigent.

Från början blev Stutzmann världsberömd som sångerska. I början av 2000-talet övergav hon en lång och framgångsrik karriär som kontraalt för att förverkliga sin ungdomsdröm: hon började studera orkesterdirigering.

Stutzmann sökte upp den legendariska finländska dirigenten Jorma Panula för att få undervisning. Glastaken krossades då Stutzmann började dirigera välkända internationella orkestrar en efter en. Hon var norska Kristiansands symfoniorkesters första kvinnliga dirigent (2018–2023). Sommaren 2024 var hon den andra kvinnliga dirigent genom tiderna som lett uppsättningar i Wagner-mytens pilgrimsort, Bayreuth.

Då Stutzmann i december 2022 debuterade med Helsingfors stadsorkester charmade hon hela konsertsalen. Nästa dag konstaterade Helsingin Sanomat: ”"Nathalie Stutzmann värmde upp såväl musikerna som lyssnarna.” Stutzmann gör en emotsedd comeback med ett Beethovenprogram som med goda skäl kan uppfattas som en uvertyr till den ambitiösa konsertserie hon våren 2025 kommer att genomföra i samarbete med Atlantas symfoniker. Beethoven Project består av femton konserter spridda över vårsäsongen. I projektet framför ASO och Stutzmann Beethovens symfonier 1-8, trippelkonserten, och som en mäktig avslutning Missa Solemnis.

Stutzmann är Franska hederslegionens riddare och Arts et Lettres-ordens kommendör.