Tillsammans I

Ti 08/09/2020 18:00 - 19:15
Biljetter: 41.00-6.50 €

Presentation

Höstsäsongen öppnas med minnen från århundradets början

Höstsäsongen öppnas med minnen från århundradets början då orkestern uruppförde bl.a. Sibelius Skogsrået och Cassazione. Flöjtisten Jenny Villanen och dansaren Natasha Lommi öppnar höstens duettserie för dans- och tonkonst.  
 
 

Susanna Mälkki

Susanna Mälkki är född i Helsingfors, där hon även tillbringade sin ungdom. Hon har vuxit upp ackompanjerad av Helsingfors stadsorkester: som liten gick hon på orkesterns konserter med sin familj, och som ung musikstuderande följde hon noggrant med orkestermusikernas arbete och världens bästa solisters uppträdanden. År 2004 fick hon för första gången dirigera orkestern. Hösten 2016 inledde hon sitt arbete som orkesterns 13. chefdirigent.

Vägen till dirigent tog sats från Sibelius-Akademins och Stockholms Edsberg-instituts celloklasser. Mälkki segrade i Åbo nationella cellotävling och blev Göteborgs symfonikers solocellist. Redan tidigt var hon dock intresserad av att få dirigera. I Stockholm dirigerade hon en ensemble med orkesterelever. Nästa gång fick hon dirigera samma skolas kammarorkester i närvaro av Sveriges radios symfoniorkesters dåvarande chefdirigent Esa-Pekka Salonen. I det ögonblicket stod det klart för Mälkki att hon hade funnit sin verkliga passion. Den känslan har inte försvunnit.

Mälkki gjorde sitt genombrott på Helsingfors festspel år 1999. Hon fick sin första tjänst som musikalisk ledare för Stavangers orkester. Som konstnärlig ledare för den legendariska orkestern för ny musik, Ensemble Intercontemporain (2006-2013) befäste hon sitt rykte som en suverän tolkare av vår tids musik.

Mälkki har dirigerat flera av världens bästa orkestrar såsom Amerikas s.k. Big Five-orkestrar, Concertgebouw i Amsterdam, Berlins filharmoniker och Londons symfoniker. Hon har gästat bl.a. Metropolitan i New York, operan i Paris, La Scala i Milano och Staatsoper Wien. Hösten 2017 inledde hon sitt arbete som Los Angeles filharmoniska orkesters första gästdirigent. År 2017 valde tidningen Musical America Mälkki till Årets dirigent.

Jaani Länsiö
Översättning Christian Holmqvist

 

Jenny Villanen

Jenny Villanen är född i Raumo. Hon började spela flöjt 8 år gammal. Hon har varit Helsingfors stadsorkesters solopiccoloflöjtist sedan hösten 2007 och även arbetat som alternerande stämledare. Före Villanen kom till stadsorkestern spelade hon 2003-2007 i Gardets musikkår. Hon har assisterat flera finländska orkestrar och haft längre vikariat i Finlands Nationaloperas orkester och Nyslotts Operafestspels orkester.

År 2010 var Villanen solist då Helsingfors stadsorkester framförde Carl Nielsens flöjtkonsert. Av övriga solistuppdrag kan nämnas Gardets musikkårs konsert i våras i vilken Villanen spelade Bruce Broughtons konsert för piccolo. Hon har uruppfört flera verk av finländska kompositörer. Hon uppträder även som kammarmusiker och är för tillfället som mest aktiv i ensemblerna 2Clazz! och  4Clazz!.

Vid sidan om sina arbeten som musiker har Villanen skolat sig till personal trainer och näringscoach och förbereder sig som bäst för FM-tävlingarna i body fitness.

 

Natasha Lommi  

Natasha Lommi studerade vid Tamara Rasmussen Opisto i Helsingfors. Hon utexaminerades från Stockholms Danshögskola år 2005 och Teaterhögskolans avdelning för danskonst år 2007. Lommi har samarbetat med flera finländska koreografer, bland annat Tommi Kitti, Tero Saarinen och Susanna Leinonen. Hon har gjort koreografier för bland annat Agit Cirks föreställningar och Paula Vesalas konserter samt flera dansfilmer och installationer. Hon har varit med om att grunda gruppen TARGET Helsinki. Sedan år 2000 har Lommi arbetat som danspedagog. Hon har undervisat såväl proffs som daghemsbarn samt varit coach för dansgrupper. Från och med år 2011 har hon regelbundet varit gästdansare i Tero Saarinen Company. 

 

Voice (koreografi Natasha Lommi)

I konserterna i september-oktober hör ett av en musiker och en dansare i samarbete format duo-uppträdande till programmet. Toru Takemitsus Voice framförs av HSO:s flöjtist Jenny Villanen och Natasha Lommi från Tero Saarinen Company. Lommi är en virtuos dansare och en intensiv tolkare. I hennes koreografi är fokus på att ge Takemitsus Asien-influerade och fragmentariska musik en kroppslig form. Dialogen mellan två instrument - flöjten och dansösens kropp - får sin egen intressanta vinkling av det faktum att Lommi själv aktivt spelat flöjt i över 15 års tid. 

 

Jean Sibelius: Impromptu för stråkorkester

Under sin tonsättarbana skrev Jean Sibelius (1865–1957) många mindre verk och sviter för bland annat stråkorkester. De flesta av dem komponerades närmast för att fylla ut programmen på av Sibelius själv dirigerade konserter. Detta innebär dock inte att de alltid vore mindre kvalitativa i jämförelse med exempelvis Sibelius stora symfoniska verk, och tonsättaren själv skattade vissa av dem högt.

Impromptu är ett år 1894 gjort arrangemang av två – numren 5 och 6 – av de fem impromptun som Sibelius tidigare hade skrivit för piano (opus 5, 1890–1893). Piano-impromptuna har som bakgrund den resa tonsättaren hade gjort till Karelen för att samla in runo-sånger. Musikforskare har funnit hänvisningar till såväl klanger som påminner om en kantele som till karelska dansmelodier. Å andra sidan utgår Impromptu för stråkorkester från ett melodiskt material som hade använts redan i melodramen Svartsjukans nätter (1888), med text av J.L. Runeberg. 

Impromptu uruppfördes i Åbo den 17.2.1894. Sibelius själv dirigerade Åbo Musikaliska Sällskaps orkester. Till sin konstruktion är stycket simpelt: ett rörligt, dansant mellanparti omges av en långsam början och ett långsamt slut. Men den fina, vemodiga stämningen är skapad av en mästare.

 

Richard Strauss: Serenad för blåsinstrument Ess-dur op. 7

Redan före Richard Strauss (1864-1949) hade fyllt 18 år hade han komponerat en hel del kammarmusik och pianostycken och även en symfoni. Hans genombrott blev Serenad för tretton blåsinstrument (Ess-dur, op. 7). Verket fullbordades i november år 1881 och uruppfördes i Dresden den 27.11.1882 under ledning av Franz Wüllner. Serenaden väckte Hans von Bülows intresse och han dirigerade verket i bland annat Berlin. Bülow var en av tidens mest betydande och inflytelserika dirigenter, och Strauss tonsättarbana fick därmed en flygande start. Samtidigt blev Strauss intresserad av att själv dirigera och fick Bülow till mentor. På detta sätt inledde han sin långa bana som orkester- och operadirigent. 

 

I fortsättningen hade Strauss periodvis ett rykte som en vild avantgardist; hans symfoniska dikter och framförallt operorna Salome och Elektra innehåller den troligen mest dissonanta musik som skrevs i början av 1900-talet. Men såsom den tidiga Serenaden avslöjar var tonsättaren fast rotad i Mozarts och romantikernas tradition. Verket, som är skrivet i en sats, är till sitt grepp helt klassiskt. Exempelvis formlösningen är en lätt skönjbar sonatform med två teman, en genomföring och en repris. De charmiga melodierna kan föra tankarna till Schubert. 

Det är värt att lyssna på med vilken självklar suveränitet den tonåriga Strauss skriver för blåsinstrumenten. Detta torde bero på att hans far Franz spelade valthorn i Münchens hovs operaorkester. Richard fick alltså redan tidigt en närkontakt med både orkesterns värld och med blåsinstrument. 

 

Jean Sibelius: Skogsrået, melodram

År 1894 började Jean Sibelius (1865–1957) planera en komposition som utgick från en dikt av en den svenska författaren Viktor Rydberg (1828–1895). I mars 1895 fullbordades Skogsrået, en melodram för recitatör, stråkar, två horn och piano. Verket uruppfördes redan samma månad i Helsingfors Societetshus. I april uruppfördes Skogsråets mera omfattande version för symfoniorkester (op.15) på Helsingfors orkesterförenings orkesters (nuv. Helsingfors stadsorkester) konsert. Orkesterversionen fick ett gott mottagande, men kritikerna noterade att verket var så starkt bundet till Rydbergs dikt att man måste känna till den i förväg för att förstå vad som sker i musiken. Oskar Merikanto skrev om hur noggrant publiken följde med verkets handling i programbladet. 

Under de kommande åren dirigerade Sibelius då och då Skogsråets orkesterversion. Sedan försvann den ur repertoaren och gjorde comeback först på 1990-talet. Melodram-versionen har, i likhet med Sibelius övriga melodramer, förblivit en kuriositet. 

Viktor Rydbergs Skogsrået (1882) är en suggestiv berättelse om den unge Björn som en höstkväll beger sig ut i skogen. Han är med om olika äventyr ända tills ett vackert skogsrå förför honom. Björn återvänder från skogen men minnet av det som har hänt lämnar honom ingen ro. Han bryr sig inte längre om sin hustru, inte heller om sina barn och sitt arbete. Som Rydberg konstaterar: ”Men den, vars hjärta ett skogsrå stjäl, får aldrig det mer tillbaka.”

 

Toru Takemitsu: Voice

Toru Takemitsu (1930–1996), 1900-talets mest kända japanska moderna tonsättare, var rätt långt självlärd. Han väckte internationell uppmärksamhet första gången år 1958 då Igor Stravinsky, som var på besök i Japan, av en slump fick höra verket Requiem för stråkorkester. Stravinsky tyckte om det han hörde och snart började Takemitsu få kompositionsbeställningar från utlandet.

I början av sin tonsättarbana var Takemitsu intresserad av västerländskt avantgarde, och bland annat John Cage och Anton Webern var viktiga förebilder. På 1960-talet blev han dock fascinerad av japansk musiktradition och började förena dess element med västerländsk modernism. Ett fint exempel på detta syntestänkande är Voice (Röst) för soloflöjt. Verket skrevs år 1971 på beställning av den franska flöjtisten Aurele Nicolet. Voice skrevs under förloppet av en enda dag i april och uruppfördes i Tokyo redan samma sommar.  Nicolet var en av de musiker som tonsättaren ofta samarbetade med och skrev flera verk åt. Takemitsus sista verk blev solostycket Air (1995) som Nicolet uruppförde efter tonsättarens död.

Voice använder sig av genast identifierbara modernistiska effekter – till exempel larm, multifoner,  mikrointervall och musikerns talröst – men hänvisar samtidigt till no-teater och det traditionella japanska instrumentet shakuhachi. Den drömlika atmosfären understryks av att flöjtisten presenterar ett fragment ur en text av den japanska surrealistiska poeten Shizo Takiguchi (1903–1979). I översättning lyder fragmentet: ”Vem går där? Tala, transparens, vem du än är!”

 

Sergej Prokofjev:Symfoni nr 1 D-dur, ”Den klassiska”, op. 25

Som ung man profilerade sig Sergej Prokofiev (1891-1953) medvetet som den ryska musikens  enfant terrible. Han skrev piano- och orkestermusik som fick publiken att reagera med antingen förtjusning eller förargelse ¬– oftast förargelse. Prokofjev insåg dock rätt tidigt att det inte gick att  fortsätta så långt på den linje som han hade använt sig av i till exempel pianostycket Toccata (1912) och orkesterverket Skytisk svit (1915). Då han år 1916 började skissa på ett nytt verk hade han något annat i sikte.

Då D-dur-symfonin, ”Den klassiska” (op. 25) uruppfördes i Petersburg den 21.4.1918 under tonsättarens ledning blev publiken paff. Denna gång berodde det inte på att de hörde dissonanser och hamrande rytmer, tvärtom. Det som nu var provocerande var att musiken var tonal och melodisk, kort sagt publikvänlig. Prokofiev förklarade att han hade inspirerats av Haydn: ”Jag tänkte att om Haydn hade levat idag så hade han förblivit sin stil trogen, samtidigt som han hade varit påverkad av vår tids musik.” Symfonins titel är förvisso även en hänvisning till Prokofjevs önskan att hans D-dursymfoni skulle bli en repertoarens ”klassiker”. Denna önskan gick i uppfyllelse.

Symfonin motsvarar en wienklassisk symfoni genom att ha fyra satser och en rätt liten orkester. Det humoristiskt näsvisa uttrycket är dock äkta Prokofjev. Den första satsen är ett fartfyllt Allegro, den andra ett lugnt gående Larghetto. Den tredje satsen är en gavott (Non troppo allegro) som ständigt går tonalt på avvägar. Finalen är ett spralligt Molto vivace.

 

Jean Sibelius: Cassazione op. 6 (version 2)

Den 8.2.1904 höll Jean Sibelius (1865–1957) i Helsingfors en kompositionskonsert i samarbete med Helsingfors filharmoniska sällskaps orkester (nuvarande Helsingfors stadsorkester). Tonsättaren själv dirigerade. I kompositionskonserten framfördes kantaten Tulen synty (Eldens födelse) samt som uruppföranden violinkonserten och det enkom för tillfället skrivna orkesterstycket Cassazione. Kvällen blev ingen stor succé för de nya verkens del. I violinkonserten var ett av problemen att solostämman uppenbart var något för svår för solisten Viktor Nováček. Vad gällde Cassazione låg problemet i kompositionen i sig. Kritikerna tog emot den mycket kallsinnigt; exempelvis Oskar Merikanto menade att Cassazione var ”rätt så betydelselös”.

Efteråt var Sibelius själv missnöjd med dessa kompositioner. Han gjorde en ny version av violinkonserten som uruppfördes i Berlin år 1905. Samma år gjorde han en ny version av även Cassazione men tycks ha förblivit osäker med resultatet eftersom han gjorde en anteckning som påminnelse åt sig själv: ”Bör omarbetas”. Men han gjorde aldrig en slutlig, reviderad version.

 

Cassazione – ordet motsvarar till sin betydelse en serenad eller ett divertimento – var en typ av musik som var populär i framförallt 1700-talets Österrike. Bland annat Haydn och Mozart skrev verk med denna titel. Sibelius torde ha valt titeln så att man förstår att närma sig hans verk som en musik vars huvudsakliga poäng är att underhålla lyssnaren. Cassazione består av fem partier som framförs utan paus. Musiken är stundom friskt optimistisk, stundom glödande romantisk i ton.

 

Christian Holmqvist 

 

Konstnärer

  • Susanna Mälkki

    dirigent

  • Rabbe Smedlund

    recitatör

  • Jenny Villanen

    Flöjt

  • Natasha Lommi

    koreografi, dans

Program

  • 18.00
    Jean Sibelius

    Impromptu

  • Richard Strauss

    Serenad för blåsinstrument Es-dur op. 7

  • Jean Sibelius

    Skogsrået op. 15

  • Toru Takemitsu

    Voice

  • Sergei Prokofjev

    Symfoni nr 1 ”Den klassiska”

  • 19.15
    Jean Sibelius

    Cassazione op. 6

Ofta frågat

Kan jag fotografera orkestern?

Du får ta bilder före konserten och efter konserten. Då konserten pågår önskar vi dock att du lyssnar på musiken. På så sätt garanterar du musikerna arbetsfrid och stör inte heller de övriga konsertbesökarna.

Var kan jag beställa pausservering?

Pausserveringen kan beställas från Restels försäljningstjänst med telefon 0207624862 eller email ravintolat.musiikkitalo@restel.fi eller från Restis. Notera att beställning av pausservering för över 30 personer sker via försäljningstjänsten.

Måste jag klä upp mig då jag kommer på konsert?

Endast orkestern har dräktkod. Du får klä dig så att du trivs bäst.

Jag har ett säsongkort men kan inte komma på konsert, vad göra?

Biljetten kan skänkas åt en vän, eller ges i gåva åt en musikstuderande genom att senast kl. 15 under konsertdagen ringa tel. 09 3102 2700 eller sända mail till helsinki.philharmonic@hel.fi.