Ludwig van Beethoven idkade friluftsliv: ”Hur lycklig är jag inte då jag får vandra förbi buskar, i skogar, under träden, mellan klippor!”
År 1837 hävdade en vetenskapsman att schweiziska vattenfall, floder och sjöar klingar i F-dur. Samma tonart, som förknippas med naturens frid och jämvikt, klingar i även Beethovens Pastoralsymfoni som uttrycker glädjen över att få vara ute i naturen.
Kaliforniska Gabriella Smith skulle inte alls bli tonsättare. Hon ville studera ekologi eller marinbiologi och sätta sig in i klimatförändringen. Men tonsättare blev hon. Breathing Forests skrevs för organisten James McVinnie. Verket speglar den komplexa relationen mellan människa, skogar, klimatförändring och eld.
Gabriella Smith: Breathing Forests
I sitt hemland Förenta staterna har Gabriella Smith (f. 1991) karaktäriserats som en sensation och den nya musikens nästa stora namn. Hon har skrivit beställningsverk åt flera amerikanska orkestrar och musiker. Hon har utgivit album av vilka det nyaste, Lost Coast (2021), skapades i samarbete med cellist Gabriel Cabezas.
Smiths musik innehåller hänvisningar till rock- och countrymusik och den förra kompositionsläraren, John Adams minimalism. Avvikande spelsätt skapar en mångsidig klangbild. I likhet med många av sin generations tonsättare skriver Smith musik om klimatförändring och naturfenomen. Smith är dock exceptionell i det att hon sedan unga år varit i konkret kontakt med naturen istället för att närma sig den endast från sitt skrivbord. Hon har exempelvis studerat fåglars levnadsmiljöer i Kalifornien och med en hydrofon spelat in ljudlandskap under vatten.
Hon har exempelvis studerat fåglars levnadsmiljöer i Kalifornien och med en hydrofon spelat in ljudlandskap under vatten.
Orgelkonserten Breathing Forests (Skogar som andas) beställdes av Los Angeles filharmoniker för organist James McVinnie. Verket uruppfördes 11.2.2022 under ledning av Esa-Pekka Salonen.
Smith berättar: ”Breathing Forests är en reflektion över den komplexa relationen mellan människa, skogar, klimatförändring och bränder. Orgelns massiva klang och arkitektur för tankarna till majestätiska skogar, och orgelns andning för tankarna till skogar som omvandlar koldioxid till syre. Idag har skogar en viktigare roll än någonsin eftersom de utgör en av vår planets största kolsänkor.
Breathing Forests består av tre satser som spelas utan paus. Helheten utgår grovt sett från den formlösning man finner i traditionella solokonserter, alltså snabb-långsam-snabb sats. Stycket är en klangskog som växer, andas, fattar eld och föds på nytt. Det handlar om en sorg vållad av förlust och hyllar skogarnas ekosystem och deras roll i kampen mot klimatförändring. Verket hyllar också alla dem som kämpar för framtiden, och utgör en uppmaning att göra något.”
Ludwig van Beethoven: Symfoni nr 6 F-dur op. 68 ”Pastoralsymfonin”
Om Ludwig van Beethoven (1770–1827) levde idag skulle han med stor sannolikhet skriva kompositioner som har att göra med en natur som blivit negativt påverkad av människans själviska aktiviteter. Kanske han skulle skriva en opera om klimatförändring, orkestermusik om koldioxidavtryck och pianosonater om snön som försvunnit från Alperna. Naturen var nämligen mycket viktig för Beethoven: han grubblade och skissade ofta på sina verk under långpromenader på landsbygden. Han påstås ha sagt att han tycker bättre om träd än om människor. Den sjätte symfonin eller Pastoralsymfonin är det verk i vilket tonsättarens kärlek till naturen kommer starkast till uttryck. ”Musiken återspeglar de känslor som väcks till liv i människan då hon njuter av landsbygden”, berättade han.
”Musiken återspeglar de känslor som väcks till liv i människan då hon njuter av landsbygden”, berättade han.
Beethoven började skissa på symfonin redan år 1802 men fullbordade den först sex år senare. Pastoralsymfonin uruppfördes i Wien den 22.12.1808 på en berömd mammutkonsert där även bland annat den femte symfonin, den fjärde pianokonserten och Körfantasin hörde till programmet.
Beethoven var den första betydande tonsättare som kom på att kombinera ett programmatiskt innehåll med en stor symfonisk helhetsform. Den sjätte symfonin hade ett enormt inflytande på den romantiska periodens programmusik sådan den framträder i exempelvis Berlioz Fantastiska symfoni och Liszts och senare Richard Strauss symfoniska dikter. Enligt de anteckningar Beethoven gjorde under kompositionsarbetet hade han dock inte i sikte ett detaljerat tonmåleri. Huvudsaken var att det musikaliska materialet behandlas på ett logiskt sätt. Beethoven antog att lyssnaren kan lista ut vad musiken handlar om utan att man skall behöva meddela det separat, men gick dock med på att ge symfonins fem satser beskrivande titlar. De är Glada känslor då man anländer till landsbygden, Scen vid bäcken, Lantfolkets glada samvaro, Åskväder och Herdens sång – Känslor av glädje och tacksamhet efter ovädret.
James McVinnie
James McVinnie (f. 1983) är en engelsk organist och pianist vars karriär har formats av kontakter till mycket olika slag av områden inom musiken. McVinnies konstnärliga rötter är i den anglikanska kyrkomusiken, och han har arbetat som organist i bland annat Westminster Abbey och St. Pauls katedral. Efter att ha blivit fascinerad av ny musik började han samarbeta med Philip Glass och flera andra av vår tids tonsättare. Bland annat Nico Muhly, Gabriella Smith, Tristan Perich, Tom Jenkinson dvs ”Squarepusher”, Martin Creed, David Chalmin, David Lang, Richard Reed Parry, Bryce Dessner, Hildur Guðnadóttir och den brittiska gruppen Darkstar har skrivit verk åt honom. Under höstsäsongen 2025 framför James McVinnie Gabriella Smiths verk Breathing Forests både med Helsingfors stadsorkester och med vid BBC Proms i London i en konsert dirigerad av Thomas Adès.
Han leder James McVinnie Ensemble, en grupp virtuosaklaviaturspelare som fokuserar på verk av samtida och framväxande tonsättare – ofta med politiska undertoner. Ensemblen grundades 2017 i samband med ett framförande av Glass’ Music in Twelve Parts i Barbican Centre i London.
McVinnie har studerat musik vid universitetet i Cambridge. Av hans lärare kan nämnas Sarah Baldock, Thomas Trotter och Hans Fagius.
Pekka Kuusisto
Pekka Kuusisto (f. 1976) är en av Finlands mest kända och mest internationellt framgångsrika musiker. I och med öppningskonserten för säsongen 2025/26 inleder Kuusisto sitt tredje år som Helsingfors stadsorkesters första gästartist och medlem i det konstnärliga ledarteam som planerar orkesterns program. I HSO:s konserter uppträder Kuusisto som dirigent och violinsolist. Dessutom leder han ibland orkestern genom att spela violin istället för att använda en taktpinne.
”I och med denna säsong avslutas mitt treåriga arbete som orkesterns förste gästdirigent. Jag vill tacka orkestern, lyssnarna och organisationen för en väldigt lärorik period”, säger Kuusisto.
Pekka Kuusisto växte upp i en musikersläkt och började spela violin då han var tre år gammal. Kuusistos solistkarriär tog fart på allvar i och med segern i den internationella Jean Sibelius-violintävlingen 1995. Därefter har han i accelererande takt fått arbetserbjudanden från olika håll av världen. För tillfället har Kuusisto en fast anställning i inte endast Helsingfors utan även Oslo (Norges kammarorkester), Göteborg (Göteborgs Symfoniker) och Bremen (Deutsche Kammerphilharmonie).
Kuusisto är känd för sitt orädda och innovativa musikerskap. Repertoaren går från folkmusik och klassisk musik till musik som saknar genrebenämningar. Han kombinerar, skapar nytt och rör sig fritt mellan olika konstarter för att förnya konserttraditioner och musikernas och publikens växelverkan. Som exempelvis instrumentalist och – numera allt oftare – dirigent respekterar han även kärntraditionen.
Kuusistos violin är en privatägd Antonio Stradivari ”Scotta” (1709). Den är utlånad via auktionskammaren Tarisio.
