Elina Lehto

Då Elina Lehto var 6 år gammal fick hon följa med sin mamma till Suzuki-pedagogikens faders,  Shinichi Suzukis mästarkurs. Elina satt i publiken och följde med undervisningen ända tills hon tappade tålamodet. Då modern såg åt annat håll rymde Elina upp på estraden och sade åt herr Suzuki: ”Nu är det min tur!” Mästaren tappade inte fattningen. Elina fick en lektion av honom, inför publiken. Hon hade förvisso redan som treåring börjat ta violinlektioner med sin mamma som lärare. För ett barn i en musikerfamilj var det naturligt att slå in på en bana som violinist.

Efter att ha utexaminerats från Sibelius-Akademin fick Elina en plats i RSO och arbetade som orkester- och kammarmusiker runtom Europa. Hon bosatte sig i Köpenhamn tillsammans med sin man, en kanadensisk fagottist. Elina fick en arbetsplats i Malmö symfoniorkester och reste med tåg fram och tillbaka över Öresund. Då flyktingkrisen bröt ut år 2015 blev pendlandet mellan Danmark och Sverige en mardröm.”Varje dag försenade jag mig från arbetet. Jag försenade mig från konserter. Ibland kom jag aldrig fram till jobbet.” Till sist bestämde sig musikerparet för att ta en risk och flytta till Finland. ”Det kändes svårt att tro att vi båda skulle kunna finna vår arbetsplats här.” Men allt gick väl: mannen vann sin provspelning, och våren 2018 fick Elina en plats som första violinist i HSO. Vid sidan om orkesterarbetet studerar Elina Suzuki-pedagogik. ”Att jobba med små barn är intressant och jag känner mig hemma i Suzuki-samfundet.” Cirkeln sluts: hennes övningselev är hennes egen son.