Ulla Knuuttila

Jag började ha musik som hobby från det jag var kanske 5 år gammal. Först spelade jag violin men lyckades aldrig tycka om den högsta strängens, alltså e-strängens klang. Efter ett par år föreslog min lärare att jag skulle pröva spela altviolin. Sedan fanns ingen återvändo.

Jag började på allvar överväga en musikerbana då jag deltog i Kamus-kvartettens årliga kammarmusikkurser vid min hemstad Kuopios konservatorium. Det slutliga avgörandet skedde då jag fick vara med i Nordea Jean Sibelius Orchestra då den under ledning av Jukka-Pekka Saraste spelade in Sibelius första symfoni i Musikhuset. Det var den första skivinspelning som gjordes i Musikhuset. 

Jag började studera vid Sibelius-Akademin med Atso Lehto som lärare. Mitt utbytesår i Tyskland blev till sist fem år långt. Först studerade jag i Berlin, sedan i München och sedan i Frankfurt under ledning av Roland Glassl, Andreas Willwohl och Wilfried Strehle. Min kammarmusikmagisterexamen tog jag som Tim Voglers elev. Tillbaka i Finland utexaminerades jag från Pirkko Simojokis klass vid Sibelius-Akademin och fick en plats i stadsorkestern. 

Jag lyssnar inte normalt på musik på min fritid, jag fokuserar istället på naturljud: fågelsång, trädens sus eller bäckarnas sorl. Man kan njuta av dem då man varje dag beger sig till jobbet via Centralparken. I Finland ser man naturen som något självklart, men då jag bodde i Frankfurt lärde jag mig att verkligen uppskatta det som för oss är vardagligt. 

Då jag hösten 2022 började spela i Helsingfors stadsorkester kände jag att en cirkel sluts. Jag får igen spela i Musikhuset, och dessutom under ledning av Jukka-Pekka Saraste. I programmet finns därtill ofta Sibelius, och att få spela hans musik i HSO:s led är något speciellt. Via kammarmusicerande har jag etablerat en speciell relation till klassicistiska tonsättare såsom Mozart och Haydn. Det är häftigt att få vara en del av en så här traditionsrik orkester i vilken det finns erfarenhet och kunskap som gått från generation till generation.