Årstiderna

Anna Thorvaldsdottir: CATAMORPHOSIS

Isländska Anna Thorvaldsdottir (f. 1977), Helsingfors stadsorkester residenstonsättare i år, har funnit sin egen röst i mörkt stämda, framvällande orkesterklanger som utstrålar filmisk dramatik. Hennes musik berättar aldrig något som så, men verkens titlar hänvisar ofta till mystiska, kosmiska transformationer  – till fenomen som människosinnet inte helt kan kontrollera även om viljan finns. Metacosmos (2017) skildrar ett svart hål, ARCHORA (2022) sker i en parallell verklighet och Dreaming (2008) svävar i drömmens logik. 

Under sin speltid på 22 minuter glider CATAMORPHOSIS (2020) mot en känsla av panik och skräck. Verket är en påminnelse om följderna av våra val: tiden kan ta slut om vi inte förändrar vår relation till vår planet och dess tillstånd. Verket är för tonsättaren typiskt i en enda sats, men det består av sju partier: Ursprung, Födelse, Polaritet, Hopp, Själamässa, Potential och Avdunstning. Gränserna mellan de olika partierna är flytande, men i varje spiral tycks det ske en acceleration till nästa höjdpunkt. 

Thorvaldsdottir berättar: ”CATAMORPHOSIS är ett rätt dramatiskt verk, men det är också fyllt av hopp. Kanske vi någonstans mellan det naturliga och det onaturliga, mellan utopi och dystopi, kan finna ett perspektiv och en balans vad gäller såväl oss själva som den värld som omger oss.”

År 2021 tilldelades verket Ivors Composer Awards -priset i kategorin för stora orkesterverk. 

Mikael Karlsson: So we will vanish

Svensken Mikael Karlsson (f. 1975) har sedan år 2001 bott i Förenta staterna och gjort en mångsidig karriär inom konstmusik, modern dans, balett, opera, videokonst och spel. Till hans mest kända verk hör musiken till spelserien Battlefield. Karlsson arbetar sällan ensam: det multimediala orkesterverket Grand Guignol skrevs i samarbete med Anna von Hausswolff och i baletterna Mary, Queen of Scots och Coppélia är Michael P. Atkinson andra upphovsman. Atkinson har även orkestrerat Karlssons sångsvit So we will vanish (”Vi kommer alltså att förgås”). Texterna är av den kanadensiske operalibrettisten Royce Vavrek. 

De av Anne Sofie von Otter beställda sångerna skulle från början handla om klimatförändring, men Karlsson ville undvika att bli moraliserande. Verkets budskap tar därför inte fasta på människan utan handlar om miljön och om hur dess kontinuerliga och oundvikliga försvinnande utgör en del av ett naturligt kretslopp. Verket uruppfördes i februari 2021 på Svenska kammarorkesterns konsert. Dirigent var Michael Collins. 

Svitens tre sånger studerar hur liv upphör att existera ur enskilda träds perspektiv. Den första sången berättar om ett träd i Doggerlands landområde som för 8000 år sedan sköljdes ner i Nordsjön. Den andra sången skildrar ett träd i Australien som omringats av bruna glador. I den tredje sången förs ordet av Nesiota elliptica på ön Saint Helena. Trots envisa försök kunde arten inte räddas och den sista individen dog år 2003.

Antonio Vivaldi: Fyra årstider

Venetianaren Antonio Vivaldi (1678–1741) arbetade med osedvanlig flit på femtiotalet operor, tiotals kör- och kammarmusikverk samt otaliga sonater. För eftervärlden är det konserterna som utgör hans mest betydande arv: Vivaldi skrev minst femhundra konserter vilkas form och stil för århundraden framåt kom att användas som modell för solistiska konserter. Han bevisade också att det går att berätta nyansrika och detaljerade berättelser med hjälp av endast instrument. Violinkonserterna De fyra årstiderna beskriver överraskande exakt innehållet i troligen av Vivaldi själv skrivna sonetter. Man kan se verken som de tidigaste exemplen på programmusik. 

Våren börjar med fågelsång, bäckens sorl och åskmuller. I den andra satsen skäller en hund och herden somnar. I finalen dansar man på en fest på landsbygden. Första satsen i Sommaren beskriver en utmattande hetta. I den andra satsen rycker herden till då stormen slår till. Också flugor är till besvär. I finalprestot piskar stormen sädesfälten – musiken är långt borta från en finländsk sommarstämning. 

I första satsen i Hösten deltar vi en dans på en skördefest. Orken tar slut i takt med att flaskorna töms och i den långsamma satsen slocknar festens deltagare. Finalen väcker dem då en ny dag börjar. Vinterns isande regn framträder i pizzicaton, förslag och tremolon som får tänderna att skallra. Den långsamma satsen bjuder på hygge i 1700-talsstil, finalen på skräck ute på den svaga isen. 

Pekka Kuusisto

Pekka Kuusisto (f. 1976) är en av Finlands mest kända och mest internationellt framgångsrika musiker. I och med öppningskonserten för säsongen 2025/26 inleder Kuusisto sitt tredje år som Helsingfors stadsorkesters första gästartist och medlem i det konstnärliga ledarteam som planerar orkesterns program. I HSO:s konserter uppträder Kuusisto som dirigent och violinsolist. Dessutom leder han ibland orkestern genom att spela violin istället för att använda en taktpinne.

”I och med denna säsong avslutas mitt treåriga arbete som orkesterns förste gästdirigent. Jag vill tacka orkestern, lyssnarna och organisationen för en väldigt lärorik period”, säger Kuusisto. 

Pekka Kuusisto växte upp i en musikersläkt och började spela violin då han var tre år gammal. Kuusistos solistkarriär tog fart på allvar i och med segern i den internationella Jean Sibelius-violintävlingen 1995. Därefter har han i accelererande takt fått arbetserbjudanden från olika håll av världen. För tillfället har Kuusisto en fast anställning i inte endast Helsingfors utan även Oslo (Norges kammarorkester), Göteborg (Göteborgs Symfoniker) och Bremen (Deutsche Kammerphilharmonie).

Kuusisto är känd för sitt orädda och innovativa musikerskap. Repertoaren går från folkmusik och klassisk musik till musik som saknar genrebenämningar. Han kombinerar, skapar nytt och rör sig fritt mellan olika konstarter för att förnya konserttraditioner och musikernas och publikens växelverkan. Som exempelvis instrumentalist och – numera allt oftare – dirigent respekterar han även kärntraditionen.

Anne Sofie von Otter

Svenska Anne Sofie von Otter är en av de nordiska ländernas mest framgångsrika och mångsidiga mezzosopraner. I Finland har hon gett solouppträdanden och sjungit som orkestersolist. Många finländare känner henne för hennes tolkningar av sånger av Sibelius. Vissa minns kanske också von Otters uppträdande på Finlands nationalopera i Sebastian Fagerlunds adaption av Ingmar Bergmans Höstsonaten (2017).

Von Otters omfattande operarepertoar går från Octavian i Richard Strauss Rosenkavaljeren till Leonora i världspremiären av Thomas Adès The Exterminating Angel. Under de senaste åren har hon sjungit Madame de Croissy i Poulencs Karmelitsystrarna på Théâtre des Champs-Élysées, Marcellina i Mozarts Figaros bröllop på Bayerns statsteater och Grevinnan i Tjajkovskijs Spader dam på La Monnaie i Bryssel och Madrids kungliga teater.

Von Otter har samarbetat med många musiklegender. Hon sjunger på bland annat den Grammy-belönade inspelningen av Mahlers Des Knaben Wunderhorn (1999) som leddes av

Claudio Abbado, och på rockstjärnan Elvis Costellos skiva For the Stars (2001). Hon har samarbetat med även Carlos Kleiber, Giuseppe Sinopoli och Brad Mehldau.

Till den pågående säsongens program hör bland annat en turné i Nordamerika tillsammans med Kristian Bezuidenhout med Schuberts Schwanengesang på programmet. Med Bostons symfoniorkester uppträder von Otter i Samuel Barbers Vanessa i rollen som Baronessan.

Ale Carr

Ale Carr har spelat cittern i såväl Sydneys operahus och Royal Albert Hall som på Roskildes rockfestival i Danmark och i filmregissör Hayao Miyazakis privata studio i Japan. Carr har tio gånger belönats i Danish Music Awards där han har fått pris som bland annat Årets tonsättare och Årets artist.

Carr föddes i Skåne i Sverige. Familjen sysslade med folkmusik och folkdans på ett sätt som starkt influerat hans konstnärliga verksamhet. I tonåren började Carr skriva egen musik. Han studerade folkmusik på Kungliga musikhögskolan i Stockholm. Från och med år 2011 har han undervisat vid Malmö musikhögskola.

Carr har spelat i den internationellt kända ensemblen Dreamers’ Circus ända sedan han grundade den år 2009 tillsammans med Rune Tonsgaard Sørensen och Nikolaj Busk. År 2023 framförde han tillsammans med Pekka Kuusisto och Bremens tyska kammarorkester. Vivaldis Årstiderna på BBC Proms-festivalen. Han har samarbetat med även Esko Järvelä och Danish String Quartet. Carr hör till den danska Folkets Festival-folkmusikfestivalens konstnärliga ledning.