Ann-Elise Hannikainen var solist i sin egen pianokonsert då den år 1976 framfördes av HSO på Helsingfors festspel. I tonspråket finner man inslag av både Messiaen och de Falla, men uttrycket är ändå starkt och personligt. Hannikainen växte upp i en diplomatfamiljs internationella atmosfär. Hon gjorde karriär huvudsakligen i Spanien på 1970- och 1980-talen. Solist denna gång är Ossi Tanner som har kallats för pianots unga aristokrat.
Den djupt troende tonsättaren Anton Bruckner tillägnade denna sin sista, ofullbordade symfoni ”den kära Gud - om Han bara godkänner den”.
Susanna Mälkki
Susanna Mälkki har arbetat som Helsingfors stadsorkesters chefdirigent sedan år 2016. Med hjälp av temaår som kretsat kring Frankrike, Tyskland, Förenta staterna och Storbritannien, Italien, Fjärran Östern och Ryssland och det slaviska musikarvet har orkestern och publiken gjort musikaliska resor jorden runt. Säsongen 2022/23 avslutar Mälkki sin period som orkesterns chefdirigent. Säsongens tema är Finland och finländsk musik.
Mälkki är en av sin generations mest uppskattade dirigenter. Hon har varit Los Angeles filharmonikers första gästdirigent sedan år 2017 och samarbetar regelbundet med flera av världens ledande orkestrar, bland annat Berlins filharmoniker, Münchens filharmoniker, Bayerns radios symfoniorkester, Concertgebouw-orkestern i Amsterdam och Londons symfoniorkester samt New Yorks filharmoniker och de övriga amerikanska ”Big 5” -orkestrarna.
Mälkki arbetar regelbundet i de mest betydande internationella operahusen såsom La Scala i Milano, Metropolitan i New York, Staatsoper Wien och Paris opera. Säsongen 22/23 dirigerar hon Kaija Saariahos opera Innocence på Royal Opera House i London och Puccinis Il Trittico på Gran Teatre del Liceu i Barcelona.
På inbjudan av Pierre Boulez arbetade Mälkki 2006-2013 som konstnärlig ledare för Ensemble Intercontemporain i Paris. Hon har lett uruppföranden av flera av vår tids viktigaste tonsättare. Under Mälkkis sju år som chefdirigent har Helsingfors stadsorkester profilerat sig som en orkester med en rik, varierande repertoar som innefattat flera betydande uruppföranden och internationella sambeställningar. Under Mälkkis ledning har HSO uruppfört bland annat Kaija Saariahos Vista, Felipe Laras Double Concerto och Enno Poppes FETT. Beställningsserien Helsngfors-variationer startade på Mälkkis initiativ och fortsätter fram till åtminstone år 2025.
Mälkki inledde sin musikerbana som cellist. Hon vann första pris i Åbo cellotävling år 1994 och arbetade i tre års tid som alternerande solocellist i Göteborgs symfoniorkester. Hon har tilldelats bl.a. Pro Finlandia-medaljen och är Riddare av Franska Hederslegionen.
www.susannamalkki.com
Ossi Tanner
Ossi Tanner (f. 1997) har av kritiker kallats för en pianots poet. De har också lyft fram hans romantiska klangkänsla som har beskrivits med adjektiv som klar, sjungande, inspirerad och infallsrik. Han har tilldelats första pris i Tammerfors pianotävling år 2017 och Leevi Madetoja- pianotävlingen år 2015. Han har uppträtt som solist med flera ledande finländska orkestrar, bland annat Helsingfors och Tammerfors stadsorkester, Lahti Sinfonia, Tapiola Sinfonietta och Mellersta Österbottens kammarorkester.
Som kammarmusiker har Tanner uppträtt på festspelen i Kuhmo, Åbo, Nådendal och Mänttä, Han har konserterat på även Sibelius-festivalen i Lahtis. Han har gett recitaler i Finland, Kroatien, Estland och Ryssland.
Tanner började spela piano sex år gammal i Bryssel under ledning av Sirpa Heikkilä. Då han flyttade till Finland började han studera för Junio Kimanen. Han lärde också känna den legendariska pianisten Konstantin Bogino, som han alltjämt brukar gästa i Paris. Andra lärare har varit Paavali Jumppanen, Matti Raekallio och Erik. T. Tawaststjerna.
Oväntat mycket förenar Tanner med kvällens solokonserts tonsättare Ann-Elise Hannikainen. ”Också jag växte upp utomlands, och precis som i Ann-Elises fall på grund av en internationell familjebakgrund, Vi har samma favoritmusik: den romantiska periodens pianomusik. För att spela den krävs stor känslighet. Ann-Elises konsert innehåller vackra melodiska passager. I slutet måste solisten delvis improvisera en kadens, den kunde kallas för ’’kärlekens fönster’.”
https://ossitanner.com/
Ann-Elise Hannikainen: Pianokonsert
Pianisten, tonsättaren Ann-Elise Hannikainen (1946–2012) föddes i Hangö och avled i Helsingfors. Eftersom hon föddes till en diplomatfamilj tillbringade hon sin ungdom utomlands. Hon inledde sina pianostudier i Peru och fortsatte dem vid Sibelius-Akademin i samband med att hon flyttat tillbaka till Finland. Drömmen om en karriär som uppträdande pianist gick i kvav på grund av ledgångsreumatism och Hannikainen fokuserade på att komponera. År 1972 flyttade hon till Spanien där hon lärde känna Ernesto Halffter, Manuel de Fallas mest kända elev. Halffter blev Hannikainens lärare och senare hennes livspartner. Via Halffter anammade Hannikainen de Fallas musiks kolorit, harmonik och luftiga orkesterklang.
Hannikainen tillbringade sina mest aktiva årtionden i Spanien, och hennes musik vittnar om spanska influenser. Pianokonserten (1976) skrevs för att uppmärksamma de Fallas 100-årsjubileum. Verket uruppfördes på Helsingfors festspels öppningskonsert år 1976 med tonsättaren som solist. Helsingfors stadsorkester dirigerades av Halffter. Hannikainen hade som sitt mål ett genombrott i Helsingfors, och förväntningarna var höga. Finlandiahusets konsertsal fylldes dock till endast hälften och stämningen förblev dämpad. I Finland kritiserades pianokonserten för att vara fragmentarisk. I Spanien blev mottagandet mera positivt.
Verket har två satser. I Introitus fäller pianot och blåsare sina kommentarer ovanför basens malande ostinato. Baslinjen är viktig i också den andra satsen Final. Virtuospassager och karnevalistiska mellanspel dyker upp som ur tomma intet. Till skillnad från den romantiska traditionen är kadensen stillsam i karaktär. Den leder till en stor, accelererande slutstegring.
Anton Bruckner: Symfoni nr 9 d-moll
Då Anton Bruckner (1824-1896) avled i Wien år 1896 fanns den nionde symfonin på hans arbetsbord. Han hade börjat arbeta på verket redan år 1887, men omarbetningen av den åttonde symfonin och en allt svårare sjukdom hade satt käppar i hjulet. Bruckner hann fullborda de tre första satserna. Finalen torde ha varit långt färdig, men en del av materialet försvann för alltid då manuskriptsamlare tog med sig notark ur dödsboet. Numera existerar flera rekonstruktioner av finalen, men Bruckners sista symfoni framförs alltjämt oftast med endast tre satser. Egendomligt nog gör verket då ändå inte ett ofullbordat intryck.
Bruckner var en perfektionist som konstant filade på sina partitur. Han var dessvärre beroende av andras åsikter: om någon ansåg att något måste ändras gjorde Bruckner en ändring. Dessutom tillät han sina elever att göra revideringar även om de gick emot hans egna avsikter. Detta är orsaken till att det existerar flera olika versioner av hans verk. Kvällens version av den nionde symfonin är editerad av Leopold Nowak. Nowak (1904-1991) gjorde från och med slutet av 1940-talet kritiska editioner på uppdrag av Internationella Bruckner-sällskapet.
För att vara ett verk av Bruckner innehåller den nionde symfonin ovanligt många dissonanta och mörka inslag. Den kan sägas skildra en lång resa från tvivel och ångest mot hopp och ljus. Bruckner, en from katolik, hade för avsikt att tillägna verket ”käre Gud”.
I den första satsen (Feierlich, misterioso) växlar lyriska och dramatiska passager. Den andra satsen är ett ställvis brutalt scherzo (Bewegt, lebhaft). Trion (Schnell) har en något ljusare ton. Den verkningsfulla tredje satsen (Adagio) präglas av en expressionistisk melodik. Bruckner kallade satsen för ”ett avsked till livet”.
