Fantastiska djur

Teddy Abrams 

Teddy Abrams (f. 1987) är en amerikansk dirigent, klarinettist och tonsättare. Hösten 2023 inledde han sin tionde säsong som konstnärlig ledare för Louisvilles orkester i Kentucky. Fram till sommaren 2023 arbetade han som konstnärlig ledare för Britt Music & Arts-festivalorkestern på amerikanska nordvästkusten. År 2022 valde tidskriften Musical America honom till Årets dirigent. 

Under säsongen 2023-2024 debuterar Abrams med Helsingfors stadsorkester och Buffalos filharmoniker. I augusti 2023 debuterade han med Los Angeles filharmoniker och gästdirigerade Chicagos symfoniker. 

Abrams är aktiv som tonsättare, arrangör och improvisatör. Han sysslar med inte enbart klassisk musik, och är lika villig att samarbeta med popartister som att uppträda som gatuartist. Hans rap-opera om Muhammed Ali hade premiär år 2017, och för tillfället arbetar han på en musikal med samma ämne. Musikalen kommer att ha sin premiär hösten 2024 varefter den sätts upp på Broadway. I april 2023 uruppförde Abrams och Louisvilles orkester hans oratorium Mammoth i Mammoth Cave-grottsystemet som finns med på UNESCO:s världsarvslista. 

Abrams föddes och växte upp i Kalifornien. Han tyckte om att göra tonträffning och fick tidigt ta pianolektioner. Åtta år gammal började han spela klarinett. Tolv år gammal började han studera dirigentteknik under ledning av San Fransiscos symfonikers konstnärliga ledare Michael Tilson Thomas. Abrams tog sin kandidatexamen i musik då han var aderton. Studierna i dirigentteknik fortsatte vid Curtis Institute of Music och Aspen Music Festival and School.

I augusti kallade The New York Times Teddy Abrams för ”folkets maestro”, a maestro of the people. 

Teddy Abrams

Mason Bates: Anthology of Fantastic Zoology

Amerikanen Mason Bates (f. 1977) hör till sitt lands mest framförda tonsättare. Bates är aktiv som DJ och därmed insatt i framförallt elektronmusikens möjligheter, men han är känd tack vare också sina operor, filmmusikpartitur och orkesterverk. År 2018 valde Musical America honom till årets tonsättare. Inspelningar av hans musik har tilldelats två Grammyn.

Anthology of Fantastic Zoology (2015) skrevs på beställning av Chicagos symfoniorkester och Riccardo Muti och nominerades år 2016 för Grammy-priset för bästa moderna komposition. Verket utgår från Jorge Luis Borges och Margarita Guerreros bok Manual de zoología fantástica (”Antologi över påhittade djur”, 1957) som presenterar en serie mytiska eller av författarna uppfunna djur. ”Boken förverkligas som en slags psykedelisk Djurens karneval”, berättar Bates. ”Det finns elva satser. Mellan bekanta (älva, nymf) och okända (ett djur som är en ö) djur uppträder korta ’skogsinterludier’ som för oss allt djupare in i den nattliga skogen. Fantasidjuren väcker till liv nya ljud och instrumentkombinationer. Framförallt soloinstrument används för att skapa spatiala effekter.”

”Öppningens Sprite (älva) studsar från ett notställ till ett annat - och rentav bort från konsertestraden. A Bao A Qu är en ormlik varelse som slingrar sig uppför ett torn, på toppen ömsar skinn och sedan slingrar tillbaka ner. Satsen - precis som djurets livscykel - är en palindrom. Nymhps innehåller två muntra klarinetter medan The Gryphon använder puka och bleck för att skildra ett flygande lejon som jagar hästar (i detta fall violiner). I verkets lyriska mittpunkt Sirens spelar violiner bakom estraden för att locka med sig de övriga stråkarna till en epifani. Men den blir kortlivad för i The Zaratans (djur stora som öar) blir de alla uppslukade av ett cluster. Den spretiga finalen äger rum i häxornas stund (madrugada) mellan midnatt och gryning. I denna sats störtar hela verket in i sig själv: i skogens mörkaste och mest avlägsna vrå smälter alla djuren samman.”
 

Modest Musorgski: Tavlor på en utställning (ork. Maurice Ravel)

Rysslands nationella konstidentitet blomstrade upp på 1850-talet och även musikfältet präglades av en kraftfull nationalistisk extas. En central figur var Modest Musorgskij (1839–1881).  Tillsammans med sina kolleger i Petersburg - César Cui, Milij Balakirev, Aleksandr Borodin och Nikolaj Rimsky-Korsakov - utgjorde han en rysk tonsättargrupp som kallas för De fem. Gruppens musik anses vara mera rysk och till sina rötter mera autentisk än exempelvis den mera europeiskt inriktade musiken av Pjotr Tjajkovskij. Musorgskijs mest kända verk är operorna Hovanštšina och Boris Godunov samt tondikten En natt på Blåkulla.

Musorgskijs mest spelade verk är Tavlor på en utställning (1874) som från början är skrivet för piano. Utgångspunkten var en utställning till minnet av arkitekten och bildkonstnären Viktor Hartmann som avlidit endast 39 år gammal. Musorgski blev så imponerad av sin väns arbeten att han på endast ett par dagar skrev ett verk som utgick från dem. Han valde ut tio bilder som Hartmann hade målat under sina resor i Europa. Bilderna visar bland annat en klumpigt gående gnom, ett gammalt slott med en trubadur, Tuilerieträdgården i Paris och ett oxspann i Polen. Tonsättaren går från tavla till tavla och promenadtemat varieras också inom satserna.

De okläckta kycklingarnas dans beskriver Hartmanns kostymer för en balett medan samtalet mellan den rike Goldenberg och den fattige Schmuyle handlar om ett möte mellan två samhällsklasser. Orkesterfyrverkeriet i Marknaden i Limoges följs utan paus av Katakomberna och Samtal med de döda. Häxan Baba Yagas hus är fullt av skräckeffekter. Den avslutande satsen Stora porten i Kiev varierar promenadtemat med en allt mera monumental effekt.

Verket har blivit extremt populärt. Det har orkestrerats av flera tonsättare och dirigenter, bland annat Mihail Tushmanov, Leo Funtek, Henry Wood, Vladimir Ashkenazy och Peter Breiner. Den mest framförda orkesterversionen är den som framförs i kväll. Den är gjord av Maurice Ravel år 1922 och innehåller två promenader färre än originalet.