Hur låter leksakspianon under vatten eller ett förvirrat samtal med en hackspett? Konserten bjuder på fantastiska syner och visioner.
Anders Hillborgs Eleven Gates framförs på internationella konsertestrader för en publik som vill ha mera. ”Stycket är så fängslande att jag beklagade att det tog slut.” (Los Angeles Daily News)
Den grekiska sopranen Aphrodite Patoulidou får briljera i Benjamin Brittens surrealistiska sångcykel och Laura Netzels Fantasi. Netzel beställde sin kompositions text av sin vän, Sveriges och Norges konung Oskar II.
Helsingfors stadsorkester, Concertgebouw-orkestern i Amsterdam, Paris orkester och New Yorks ikoniska konserthus Carnegie Hall har beställt ett nytt verk av den Pulitzer-belönade tonsättaren Ellen Reid. Body Cosmic är en tondikt om graviditet och födsel.
Benjamin Britten: Les Illuminations
Benjamin Britten (1913–1976) torde alltjämt vara den kändaste och mest framförda brittiska 1900-talstonsättaren. Det beror på hans personliga tonspråk som visserligen tänjer ut på, men inte helt överger den traditionella tonalitetens och melodikens gränser, och en omfattande produktion som innehåller något för alla. Britten skapade sitt rykte som en tonsättare av framförallt vokalmusik. Han skrev flera operor av vilka de kändaste är Peter Grimes, Billy Budd och Skruvens vridning. Han skrev också femton sångcykler, flera av dem åt sin livspartner, tenoren Peter Pears. Eftersom tonsättaren var en bokmal är de poeter han tonsatte i sina sångcykler mycket olika sinsemellan. Av dem kan nämnas till exempel W. H. Auden, Michelangelo, Hölderlin, Bai Juyi och John Donne.
Då han avled var han en i Etiopien etablerad, framgångsrik handelsman.
Britten komponerade sin sångcykel Les Illuminations (Illuminationer, 1939) medan han bodde i Förenta staterna. Verket skrevs åt sopran Sophie Wyss som uruppförde det i London i januari år 1940. Mottagandet var mycket positivt. Senare rekommenderade Britten att verket framförs av en tenorsolist.
Sångcykelns prosadikter är hämtade ur Artur Rimbauds (1854–1891) samling med samma namn. Rimbaud var ett brådmoget geni som på kort tid revolutionerade den franska poesin. Sedan övergav han oväntat litteraturen och gjorde ströjobb i bland annat Sverige och Tyskland och på Cypern. Då han avled var han en i Etiopien etablerad, framgångsrik handelsman. Hans produktion är inte stor och den blev känd först på 1900-talet. Han har influerat otaliga diktare. Enligt Rimbauds finska översättare Einari Aaltonen kan en illumination uppfattas som ”något som uppenbaras, utgör en abrupt insikt, är det ögonblick då sanningen framstår i en klar dager bara för att sedan lika snabbt försvinna ur sikte”. De surrealistiska, färgstarka och sensuella dikterna har inspirerat Britten att skriva en fantasifull musik.
Ellen Reid: Body Cosmic
I sitt hemland har amerikanen Ellen Reid (f. 1983) blivit känd och uppskattad för en musik som har karaktäriserats som innovativ och magisk. Reid har skrivit såväl pop och körverk som filmmusik och ljudinstallationer. Operan p r i s m handlar om sexuellt trakasseri och tilldelades år 2019 Pulitzer-priset. Samma år skapade Reid med hjälp av GPS-systemet Ellen Reid SOUNDWALK som skapar ljud i urbana landskap. Hennes musik har framförts av flera amerikanska orkestrar och ensembler. Tillsammans med Mizzy Mazzoli har hon grundat Luna Composition Lab, ett kompositionsprogram som är riktat kvinnor, ickebinära personer och gender nonconforming people.
Våren 2024 utgav hon albumet Big Majestic som hon har gjort i samarbete med bland annat Kronos-kvartetten och organist James McVinnie. Reid är Amsterdams Concertgebouw-sals och orkesters hustonsättare.
Reid berättar: ”Body Cosmic är en meditation om människokroppen som skapar liv och föder liv. I den första satsen Awe | she forms herself (Vördnadsfull fruktan | hon formar sig själv) rullas en melodi upp emot ett ostinato. Detta återspeglar den surrealism som hör till att skapa nytt liv. Den andra satsen Dissonance | her light and its shadow (Dissonans | hennes ljus och dess skugga) undersöker problematiken i att hämta nytt liv till en värld som är såväl vacker som på branten av att gå i bitar. Verket skrevs som en reaktion på min egen erfarenhet av att vara gravid och föda.”
Orkesterverket Body Cosmic är skrivet på beställning av Concertgebouw-orkestern och salen, Paris orkester, Los Angeles filharmoniker och Helsingfors stadsorkester. Verket uruppfördes i Amsterdam 13.11.2024 under ledning av Klaus Mäkelä.
Anders Hillborg: Eleven Gates
Den svenska tonsättaren Anders Hillborg (f. 1954) har sedan unga år varit intresserad av såväl vår tids konstmusik som pop och rock. Han är kritisk till det han kallar för ”sado-modernism”, alltså en ideologi som menar att dogmatiska regler väger mera än det klingande slutresultatet. I denna mening är det naturligt att Hillborgs tonspråk, även om den alldeles hörbart är vår tids musik, utan hämningar använder sig av mycket olika slag av uttryck. I produktionen finner man framförallt orkesterstycken och solokonserter men även kammarmusik och sånger. År 1995 skapade han i samarbete med Eva Dahlgren, Sveriges radios symfoniorkester och Esa-Pekka Salonen det framgångsrika albumet Jag vill se min älskade komma från det vilda.
Orkesterverket Eleven Gates (Elva portar, 2005–2006) skrevs på beställning av Los Angeles filharmonikers förening och uruppfördes i Los Angeles 4.5.2006. Framförandet leddes av Esa-Pekka Salonen som är den första dirigent som aktivt började lyfta fram Hillborgs musik. Verket är tillägnat Salonen.
Eleven Gates är en färggrann och spännande dykning djupt ner i såväl musikens historia som symfoniorkesterns klangs möjligheter. Partituret innehåller hänvisningar till bland annat Beethovens sista pianosonat, Weberns Pianovariationer op. 27 och tecknade filmer med Kalle Anka. Hillborg har berättat: ”Jag roade mig själv med att förse varje klangvärld som portarna leder in i med namn som har mer eller mindre surrealistisk anstrykning”. Av dessa namn kan vi lyfta fram exempelvis följande: Stilleben i D-dur, Förvirrade dialoger med en hackspett, Äng av sorgesånger, Leksakspianon på havets yta, En stråkkvartett sjunker i spiraler ner till havets botten, samt Vågor, puls och elastiska sjöfåglar.
Aphrodite Patoulidou
Den i Thessaloniki födda sopranen Aphrodite Patoulidou är en av vår tids stigande stjärnor. Hon inledde sin sångarkarriär genom att delta i Barbara Hannigans mentorprogram och har sedermera arbetat med Frankrikes och Danmarks radios orkestrar, Göteborgs och Münchens symfoniorkestrar och SWR- och Concertgebouw-orkestrarna. Tillsammans med Clevelands orkester, LSO och Deutsches Kammerorkester Berlin har Patoulidou framfört Mahlers symfoni 4, Claude Viviers Lonely Child och Brittens Les Illuminations. Till operarollerna hör Anne Trulove (Rucklarens väg) Elle (La Voix Humaine), Belinda (Dido & Aeneas) och Sophie Scholl (Weiße Rose). Patoulidou har gästat bland annat Staatsoper Berlin, La Monnaie, Teatro Real i Madrid samt Greklands nationalopera.
Under säsongen 2025/26 uppträder Patoulidou med Dalia Stasevska och Rotterdams filharmoniker (Berio: Folk Songs & Sibelius: Luonnotar). Hon sjunger rollen som Belinda i Purcells Dido och Aenas på Staatsoper Unter den Linden i Berlin.
Patoulidou är en mångsidig artist som uttrycker sig med hjälp av även fotografier och målningar. Hennes bildkonst har använts i samband med framföranden av bland annat Brittens Les Illuminations och Sibelius Luonnotar. Som musiker är Patoulidou fascinerad av dialoger mellan folkmusik och klassiska traditioner. Ibland uppträder hon till ackompanjemang av bland annat nyckelharpa. Hon har också själv skrivit musik i olika genrer.
Pekka Kuusisto
Pekka Kuusisto (f. 1976) är en av Finlands mest kända och mest internationellt framgångsrika musiker. I och med öppningskonserten för säsongen 2025/26 inleder Kuusisto sitt tredje år som Helsingfors stadsorkesters första gästartist och medlem i det konstnärliga ledarteam som planerar orkesterns program. I HSO:s konserter uppträder Kuusisto som dirigent och violinsolist. Dessutom leder han ibland orkestern genom att spela violin istället för att använda en taktpinne.
”I och med denna säsong avslutas mitt treåriga arbete som orkesterns förste gästdirigent. Jag vill tacka orkestern, lyssnarna och organisationen för en väldigt lärorik period”, säger Kuusisto.
Pekka Kuusisto växte upp i en musikersläkt och började spela violin då han var tre år gammal. Kuusistos solistkarriär tog fart på allvar i och med segern i den internationella Jean Sibelius-violintävlingen 1995. Därefter har han i accelererande takt fått arbetserbjudanden från olika håll av världen. För tillfället har Kuusisto en fast anställning i inte endast Helsingfors utan även Oslo (Norges kammarorkester), Göteborg (Göteborgs Symfoniker) och Bremen (Deutsche Kammerphilharmonie).
Kuusisto är känd för sitt orädda och innovativa musikerskap. Repertoaren går från folkmusik och klassisk musik till musik som saknar genrebenämningar. Han kombinerar, skapar nytt och rör sig fritt mellan olika konstarter för att förnya konserttraditioner och musikernas och publikens växelverkan. Som exempelvis instrumentalist och – numera allt oftare – dirigent respekterar han även kärntraditionen.
Kuusistos violin är en privatägd Antonio Stradivari ”Scotta” (1709). Den är utlånad via auktionskammaren Tarisio.
