En rostig bro, ett krossat hjärta, ett vindpiskat slott, en majestätisk skog, en planet som blir allt varmare. Anna Clyne leker med de olika betydelser som går att finna i ordet ‘weathered’.
En rostig bro, ett krossat hjärta, ett vindpiskat slott, en majestätisk skog, en planet som blir allt varmare. Anna Clyne leker med de olika betydelser som går att finna i det engelska ordet ‘weathered’. ”Varje sats undersöker ett element som vittrar sönder. Verket tangerar också våra gemensamma erfarenheter av pandemin och global uppvärmning.” Anton Bruckner gav inte sin åttonde symfoni en titel, men den har efterhand börjat kallas för ”Den apokalyptiska”.
Anton Bruckner: Symfoni nr 8 c-moll
Anton Bruckner (1824–1896) är en av de stora tonsättare vars musik vissa älskar och andra undviker. Musiken avancerar utan brådska och kräver att lyssnaren såväl tar sig tid som har rätt attityd. Bruckners verk har ofta jämförts med en vandring i bergen: färden är ibland utmattande men de fantastiska landskap som plötsligt breder ut sig är värda besväret.
Bruckner blev ständigt hånad, trots det komponerade han ständigt. Då han hade fått en symfoni färdig började han omedelbart arbeta på nästa. Ovanligt nog fick den sjunde symfonin ett utmärkt mottagande i december år 1884. På arbetsbordet fanns redan symfoni nr 8 c-moll. Bruckner kämpade med orkestreringen fram till år 1887, sedan gav han partituret åt dirigent Hermann Levi som hade lett den förra symfonins uruppförande. Levis reaktion blev en kalldusch: ”Det här kan inte dirigeras. Här finns stiliga teman, men ni utvecklar dem inte tillräckligt. Orkestrationen fungerar inte.” Levi uppmanade Bruckner att göra en ny version. Den blev färdig först hösten 1890.
Den åttonde symfonin uruppfördes i Wien i december år 1892. Kritikern Eduard Hanslick vandrade ut ur salen efter den tredje satsen. Hugo Wolf var däremot i extas, han menade att detta var Bruckners bästa symfoni. Bruckner själv var av samma åsikt.
Verket existerar i flera olika editioner. Versionen i kvällens konsert är av Robert Haas (1886–1960) som på uppdrag av Internationella Bruckner-sällskapet gjorde kritiska editioner av tonsättarens partitur. Haas har förblivit en kontroversiell figur eftersom han på 1930-talet skrev in sig i NSDAP och var en entusiastisk nazistanhängare.
Redan valet av huvudtonart avslöjar att den åttonde symfonin är en bugning i Beethovens femte symfonins riktning. Även detta är en resa som startar i djupaste mörker men kulminerar i ett bländade ljus. Man kan uppleva musiken som totalt abstrakt, men Bruckner berättade att vissa passager har ett konkret innehåll. Enligt honom avslutas den första satsen (Allegro moderato) med en vision av en klocka som fortsätter att ticka i ett rum där en människa nyss dött. Den andra satsen (Allegro moderato) är ett scherzo med en enorm kinetisk energi. Den lyriska trion nämnde Bruckner att handlar om sömnlöshet. Den långsamma tredje satsen (Adagio) är som en kamp mellan tro och misstro. Finalen öppnar, åter enligt Bruckner, med en bild av ett möte mellan Österrikes kejsares och den ryska tsaren. Fanfarerna skildrar ett kavalleri. I sluttakterna spelas alla symfonins fyra satsers huvudteman samtidigt.
