Inmo Yang, första pristagare i Jean Sibelius-violintävlingen 2022, gör en efterlängtad återkomst. Johannes Brahms violinkonsert är ett av de mest älskade verken i sin genre.
Musikkritiker jorden runt har enhälligt lyft fram den faktor i violinist Inmo Yangs spel som förtjustas dem mest: den unika klangen. I den finns ”en värme och ett djupt som påminner om en cello” (The Arts Desk, 2023), den är ”i långa toner fyllig och glödande och i snabba passager klar och silvrig” (The New York Times, 2016), den är helt enkelt ”härlig” (Chicago Tribune, 2017).
I sin tondikt En hjältes liv lade Richard Strauss in musikaliska karakteristika av bland annat sin hustru Pauline och musikkritiker han hatade. Det heroiska tondiktens självbiografiska drag fick kritikerna att dissa verkets ”monstruösa egoism”.
Johannes Brahms: Violinkonsert D-dur op. 77
Johannes Brahms (1833–1897) gick modigt motströms. Där många samtida sysslade med romantisk programmusik förblev Brahms trogen sina ideal som tog fasta på hur ett subjektivt innehåll kan sublimeras inom strikta formramar. Med tanke på detta är det naturligt att han komponerade en hel del klassicistisk instrumentalmusik, bland annat stråkkvartetter, pianotrion, violinsonater och symfonier. Även Brahms fyra solokonserter – två för piano, en för violin, en för violin och cello – understryker den musikaliska substansens betydelse. De undviker medvetet ytliga trick som skall få publiken att tappa käken.
Violinkonserten skrevs år 1878 åt Brahms vän, violinvirtuosen Joseph Joachim. Verket uruppfördes i Leipzig år 1879 under Brahms ledning. Den symfoniskt formade konserten fick till en början ett motstridigt mottagande och flera berömda violinister vägrade spela verket hänvisande till solostämman som de menade vara anti-violinistisk. Idag har varje solist med självrespekt ens en gång tacklat Brahms violinkonsert, som är ett de mest populära och mest spelade verken i sitt slag. Den med ungerska nyanser kryddade fartfyllda finalen är bekant för även dem som inte normalt lyssnar på klassisk musik.
Richard Strauss: Ein Heldenleben op. 40
Richard Strauss (1864–1949) skrev tio symfoniska dikter i vilka en färggrann orkestrering förenas med fantastiska teman och ett mustigt senromantiskt uttryck. Seriens åttonde verk Ein Heldenleben (En hjältes liv) fullbordades 1898 parallellt med tondikten Don Quixote. Den senare bygger på Cervantes berömda roman om riddaren av den sorgliga skepnaden. Ein Heldenleben var avsedd att komplettera Don Quixote i den mening att även detta verk har en hjältefigur i huvudrollen. Men denna gång är hjälten Richard Strauss själv, och av denna anledning kritiserades verket i sina första framföranden för att vara självupptaget. Idag kan man se på det hela annorlunda eftersom det hör till att vår tids tonsättare skall framställa sig som sitt eget livs hjälte. Detta sker varje dag i sociala media. Där romantiserar man sitt konstnärsliv, lyfter fram sina verk och detaljer ur sitt privatliv, skapar ett narrativ som skall ha en offentlig lyskraft. I bakgrunden finns samma tanke som hos Strauss, som i samband med Ein Heldenleben anmärkte: ”Jag är lika intressant som Napoleon."
Tondikten är såväl en hyllning till konstmusikens hjältemyter som deras parodi, såväl oförskämt självcentrerad som muntert självironisk. Verkets sex satser bildar en dynamisk helhet i vilken hjälten drabbas av kritikernas hån men också spenderar tid med sin tjatande hustru. I slutet drar sig hjälten bort från världens larm.
Christian Holmqvist
Eva Ollikainen
Dirigenten Eva Ollikainen hör till vår tids ledande dirigenter. Hon har tidigare varit chefsdirigent och konstnärlig ledare för Islands symfoniorkester samt chefsdirigent för Nordiska Kammarorkestern i Sverige.
Säsongen 2026/2027 debuterar Ollikainen med bland andra New York Philharmonic, National Symphony Orchestra i Washington, Bamberger Symphoniker, hr-Sinfonieorchester, Orchestre national du Capitole de Toulouse, Sydney Symphony Orchestra, Melbourne Symphony Orchestra och Singapore Symphony Orchestra. Hon återvänder också till Los Angeles Philharmonic, Sveriges Radios Symfoniorkester och Wiener Symphoniker samt genomför flera andra internationella gästdirigeringar. Dessutom framträdde hon återigen vid BBC Proms tillsammans med BBC Symphony Orchestra.
Med ett starkt intresse för samtida musik har Eva Ollikainen under sin tid som chefsdirigent för Islands symfoniorkester dirigerat ett brett spektrum av nutida repertoar. I april 2026 gav Ollikainen och Islands symfoniorkester ut en komplett inspelning av Arvo Pärts symfonier på skivbolaget Chandos, vilken mottogs med stor uppskattning av kritikerna.
Ollikainen studerade vid Sibelius-Akademin för Leif Segerstam och Jorma Panula och vann Jorma Panula-dirigenttävlingen vid 21 års ålder. Att stödja unga musiker ligger henne fortfarande varmt om hjärtat. Hon undervisar regelbundet vid Sibelius-Akademin och leder mästarkurser runt om i Europa.
Inmo Yang
”I hans musik finns så mycket fint vad gäller såväl det musikaliska som det violinistiska. Det fanns inget onödigt i stråkväxlingen, och det gör uttrycket sångbart och ledigt”. Detta konstaterade Sakari Oramo, ordförande för Sibelius-violintävlingens jury år 2022, om tävlingens suveräne vinnare, sydkoreanen Inmo Yang (f. 1995).
Redan år 2015 vann Yang första pris i Paganini-tävlingen i Genau. Han var tävlingens yngsta deltagare. I samma tävling fick han ett pris för bästa framförande av ett nytt verk och även i Sibelius-tävlingen vann han i kategorin för bästa framförande av ett beställningsverk, i detta fall Caprice av Magnus Lindberg. Redan samma år var Yang solist på HSO:s konsert på den finländska musikens dag.
Ikväll är Yang en solist som hunnit uppträda med New Yorks och Los Angeles filharmoniker, Frankrikes nationalorkester, Orchestre de la Suisse Romande, BBC:s symfoniorkester, Dresdens filharmoniker och såväl Hongkongs som Souls filharmoniker.
Yang har studerat vid Koreas nationella konstuniversitet, New England Conservatory of Music i Boston, Kronbergs akademi och Hanns Eisler-musikhögskolan i Berlin där han för tillfället även är bosatt.
